Stora digitala klyftor i skolan

Vilka elever som får en bra undervisning i medie- och informationskunnighet beror helt på slumpen, menar forskaren Barbro Oxstrand. Hon anser att mediekunnighet borde vara en självklar del av skolornas uppdrag.

I det ena klassrummet får eleverna inte ha på sin mobiltelefon överhuvudtaget. I ett annat klassrum får de använda den för att leta efter fakta och ta bilder som de för över till datorn. I ett och samma skolområde, ja till och med i samma skola, kan förutsättningarna för att arbeta med digitala medier totalt skilja sig åt.

– De elever som råkar ha en lärare som är mediekunnig, som har ett eget stort intresse – det är de elever som får den bästa undervisningen, säger Barbro Oxstrand.

Hon är lärare och lärarbibliotekarie och har de senaste åren haft en halvtidstjänst som doktorand vid Forskarskolan CUL, Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, vid Göteborgs universitet.

Hennes licentiatuppsats om lärares medie- och informationskunnighet lades fram i början av året. I uppsatsen har Barbro Oxstrand gjort intervjuer med 20 lärare som arbetar med elever i mellanstadiet. Syftet var att ta reda på hur lärare uppfattar begreppen mediekunnighet och informations- och kommunikationsteknik, IKT, och hur de undervisar om detta.

– Det var jättestor skillnad. En lärare hade elever som hon undervisade i elektroniska spår och låsta bloggar redan i årskurs 4, medan en annan lärare sade ”jag bryr mig inte”.

De lärare som var osäkra på digitala medier undervisade som de alltid har gjort, berättar hon. De använde digitala verktyg på ett traditionellt sätt. Om de hade en dator, en projektor och en dokumentkamera i klassrummet kunde de till exempel visa bilder ur en lärobok på väggen.

Många lärare visste inte heller vad de fick undervisa om, exempelvis när det gäller sociala medier. En lärare som Barbro Oxstrand intervjuade hade elever som inte visste hur de skulle gå ur en ”Mobba Pelle-grupp” på Facebook och var förtvivlade:

– Läraren tog upp det på livskunskapen, men hon var inte säker på att det var skolans sak, eftersom eleverna egentligen inte är tillräckligt gamla för att få vara på Facebook.

– Att inte ens unga jätteduktiga lärare förstår att det här är något de får ta upp, det tycker jag är ett problem, säger Barbro Oxstrand.

Det var en genomgående uppfattning bland lärarna som Barbro Oxstrand intervjuade att om barnen var ledsna och kränkta när de kom till skolan en morgon, på grund av något som hänt i sociala medier, ansåg alla lärare att de var tvungna att ta skoltid till att lösa problemet.

– Men många av lärarna var egentligen motvilliga till att göra det, eftersom det hade hänt utanför skolan.

I en ny rapport från Unescokonstaterar författarna att det krävs att lärarna själva är utbildade i medie- och informationskunnighet för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskaperna.

”Medie- och informationskunniga lärare kommer att på ett effektivare sätt kunna stärka elevernas förmåga att lära sig hur man lär, att tillägna sig självständigt lärande och att satsa på livslångt lärande,” skriver rapportens författare.

Unesco går så långt som att slå fast att medie- och informationskunnighet är en mänsklig rättighet i en digital värld.

Skolverkets senaste undersökning om IT-användning och IT-kompetens i skolan (2013) visar att många lärare önskar fortbildning i hur nätet används på ett tryggt sätt, samt hur de kan använda digitala verktyg i det dagliga pedagogiska arbetet. I rapporten redovisar Skolverket att var tredje grundskollärare och var femte gymnasielärare inte alls tar upp källkritik i sin undervisning.

Dagens lärarutbildningar lär inte ut medie- och informationskunnighet i någon större utsträckning, och på skolorna är det oftast upp till den enskilde skolledaren om lärarna ska få stöd och möjlighet att utbilda sig i mediekunskap.

– Lärarna efterlyser stöd och utbildning på arbetstid, och stöd från rektorn. Det behövs coachning i mediekunnighet ute på skolorna, särskilt när det gäller pedagogiska kunskaper. Men det är inte alla rektorer som har den kunskapen, eller prioriterar området, säger Barbro Oxstrand.

– Om inte skolledningen tycker att det är en prioriterad fråga, då kommer inte lärarna att lägga ner tid och kraft på bra medieundervisning.

Att barn och unga utbildas i medie- och informationskunnighet är viktigt, menar hon. Dels för att alla elever har rätt till en likvärdig medieundervisning, dels för att skolan har en viktig fostrande roll när det gäller hur vi ska uppträda mot varandra – oavsett om det är på internet eller på skolgården.

Det kanske viktigaste, anser hon, är att eleverna får utbildning i hur de ska värdera och analysera information, för att kunna bli engagerade medborgare i ett demokratiskt samhälle.

– Mediekunnighet borde ingå i skolornas fostringsuppdrag, men det gör det inte i dag. Det finns ingen kursplan för det – och det är ett problem. Alla föräldrar kan inte hjälpa sina barn, och det kan öka klasskillnaderna och orättvisorna.

Fakta/IKT eller MIK?

• Begreppet mediekunnighet ersätts i skolans värld ofta med IKT, en förkortning som står för informations- och kommunikationsteknik.
• I en ny rapport från Unesco, Medie- och informationskunnighet i skolan och lärarutbildningen (2013), används begreppet Media and Information Literacy, MIL. Det svenska begreppet, MIK, står för medie- och informations- kunnighet.
• I begreppet betonas två förmågor, mediekunnighet och informationskunnighet. Mediekunnighet: Att förstå mediernas funktioner, värdera hur dessa funktioner utförs och att använda medier på ett klokt sätt. Informationskunnighet: Understryker vikten av att ha tillgång till och förmåga att hantera och värdera information.

Källor: Unesco, Skolverket och Från Media Literacy till mediekunnighet. Lärares uppfattning och förståelse av begreppen mediekunnighet och IKT i skolan och deras syn på medieundervisning, licentiatuppsats av Barbro Oxstrand (JMG).

Moa Duvarci Engman 

Artikeln är tidigare publicerad iforskningsmagasinet Skolporten nr 3 2013.