”Möjligheten till fortbildning är största vinsten med sambedömning”

Publicerad:2019-05-05

Uppdaterad:2020-06-29

Skribent:Robert Gres

Ligger skolans likvärdighetsproblem i betygssättningen – och stavas lösningen i så fall sambedömning? ATT LIKA KUNSKAPER ska ge lika betyg, oavsett elevens bakgrund, lärare eller skola, är en viktig del av skolans likvärdighet – särskilt som betygen inte kan överklagas och ofta är avgörande för elevernas framtid. Trots det vet vi att olika lärare ofta bedömer samma elevprestationer på olika sätt. I Skolinspektionens omrättning av 2016 års nationella prov satte till exempel de externa bedömarna ett annat – för det mesta lägre – betyg på hela 62 procent av de undersökta delproven. Samtidigt har Skolverket visat att avvikelsen mellan elevernas skolbetyg och deras betyg på de nationella proven – som ska fungera som en måttstock vid betygssättningen – är stor och varierar betänkligt mellan olika skolor. Det tyder på att skolorna har olika bedömningskulturer. Och det är betydligt vanligare att lärarna ger sina elever ett betyg som är högre än provbetyget än tvärtom. För att minska orättvisorna har Skolverket sedan länge förordat så kallad sambedömning, som innebär att lärare utför eller diskuterar sina bedömningar tillsammans. Det har lett till att omkring tre fjärdedelar av skolorna enligt Skolinspektionen nu sambedömer de nationella proven.

Men universitetsadjunkten Pia Thornberg vid Högskolan Kristianstad, som inom ramen för ett uppdrag från Skolverket gjorde en internationell forskningsöversikt om sambedömning i sin masteruppsats från 2014, menar att det inte alls är säkert att arbetssättet verkligen leder till rättvisare skolbetyg. – Skolverket hade nog hoppats på att få belägg för och goda exempel på hur sambedömning av de nationella proven kan leda till en mer likvärdig bedömning. Men vi hittade inte riktigt de svaren, säger hon. Vad hon fann var att sambedömningen kan få lärarna att utveckla en gemensam tolkning av styrdokumenten och av vad som är kvalitet i elevernas prestationer. Däremot saknas tydliga belägg för att det i sin tur skulle göra lärarna mer samstämmiga i sina omdömen eller betyg. FÖR ATT NÅ DIT räcker det enligt Pia Thornberg inte att sambedöma de nationella proven. Lärarna måste också göra en gemensam tolkning av kursplanerna och hur dessa kan omsättas i undervisnings- och bedömningsuppgifter. Dessutom behöver de få stöd att tolka och värdera elevernas kunskaper, både i vanliga skoluppgifter och när flera olika bedömningar ska vägas samman till ett betyg. – Om man ska få en mer likvärdig bedömning så måste lärarna samverka i alla de här leden. Då krävs det också att det finns en struktur som gör att de får tid att regelbundet träffas för att diskutera planering och bedömning. Det är en skolledarfråga, säger hon. Pia Thornberg menar att Läslyftet och Matematiklyftet har bidragit till att skapa sådana mötesstrukturer på många skolor. Därför tycker hon att det är synd att strukturerna ofta monteras ner igen när lyften tar slut. Men för att nå en ökad likvärdighet på nationell nivå så behövs det även en regional och nationell samverkan, menar hon. Annars finns en risk för att det utvecklas en viss bedömningskultur i Kristianstad och en helt annan i Östersund. Dessutom är det enligt Pia Thornberg viktigt att bedömningssamtalen handlar om vad lärarnas bedömningar grundar sig på – inte bara om en elev ska få ett B eller ett C. Det är bara då lärarna kan komma fram till en gemensam förståelse, som i bästa fall kan leda till mer samstämmiga betyg i ett längre perspektiv. – Det är först när jag får syn på att någon annan tänker annorlunda som jag får möjlighet att ompröva mitt eget sätt att tänka, säger Pia Thornberg.

DIDAKTIKPROFESSORN Anders Jönsson vid Högskolan Kristianstad, som forskar om bedömning och var handledare för Pia Thornbergs uppsats, menar att det är just den möjligheten till fortbildning som är den största vinsten med sambedömning. – Ett av de stora problemen med kriterierelaterad bedömning är att lärarna inte har någon skolning i att urskilja kvaliteter i elevernas prestationer, utan snarare vad som är rätt eller fel. Sambedömningen tvingar dem att få upp ögonen för det, säger han. När lärarna blir bättre på att känna igen det som är bra eller utvecklingsbart hos eleverna, så blir de också bättre på att ge feedback och att utveckla undervisningen. Därför menar Anders Jönsson att sambedömning kan vara ett annat sätt att implementera formativ bedömning än så kallade teaching learning communities, TLC, som lanserades av utbildningsvetaren Dylan Wiliam i just det syftet. – TLC innebar att lärarna satt i grupper och diskuterade olika tekniker som de hade provat i klassrummet. Fördelen med sambedömning är att man diskuterar konkreta elevprestationer som man har framför sig. Studier har visat att lärarna blir mer uppmärksamma på det som kan förbättras när de sambedömer elevuppgifter som inte är färdiga, till exempel ett utkast till en text. Samma sak gäller när samtalen lägger större vikt vid elevernas styrkor och utvecklingsbehov än deras betyg. Därför tycker Anders Jönsson att det är problematiskt att den mesta sambedömningen i Sverige sker vid nationella prov, som är summativa och inte syftar till att ge någon återkoppling. Proven måste dessutom kunna lösas av alla barn samtidigt på en viss tid, utan några hjälpmedel. – Det blir korta, skriftliga och lätträttade uppgifter. Men om du vill få en bredare bedömningskompetens som går att överföra till klassrummet så kanske du måste ge dig i kast med tuffare uppgifter. OM MÅLET BARA är att åstadkomma en mer likvärdig bedömning av de nationella proven så menar Anders Jönsson att det skulle vara både enklare och billigare att använda medbedömning, som innebär att man väger samman bedömningar från flera oberoende bedömare i stället för att flera lärare gör bedömningen tillsammans. – Medbedömning är vanligare internationellt. Men det får inte någon fortbildande effekt, eftersom du sitter själv med rättningen. En av huvudpoängerna med sambedömning är att du blir ifrågasatt i dina tolkningar. HAN MENAR OCKSÅ att det finns en övertro på att man med målstyrning ska kunna åstadkomma en perfekt överensstämmelse av betygen: Även om lärarna skulle lära sig att ta hänsyn till samma kvaliteter vid bedömningen av öppna elevsvar, så kommer de att värdera kvaliteterna olika inbördes. Forskningen visar dessutom att lärare alltid tenderar att väga in andra saker än elevernas kunskap när de gör sina bedömningar. Ändå tror han att de svenska betygen skulle kunna bli mer likvärdiga om vi bara gjorde kunskapskraven mer ändamålsenliga, undervisade lärarstudenterna om hur man sätter betyg och införde riktlinjer för betygssättning som alla lärare måste följa. Men det största problemet är vår ambivalenta användning av de nationella proven, tycker Anders Jönsson. Internationellt finns det två sätt att tackla likvärdighetsproblemet: ovanifrånstyrning med nationella prov eller underifrånstyrning där lärarna själva bedömer eleverna. I Sverige försöker vi förena båda, menar han – utan att tala om för lärarna hur det ska gå till. – Likvärdigheten kan nog bli lika hög i båda ändarna av skalan. Men i så fall måste man antingen göra de nationella proven mer styrande eller också bygga upp ett nationellt nätverk för sambedömning. Ett sådant system finns i Queensland i Australien, som har kommit mycket längre än oss när det gäller likvärdigheten, säger Anders Jönsson.

DELSTATEN QUEENSLAND lyfts ofta fram som ett gott exempel när det talas om sambedömning. Där har man ända sedan 1970-talet haft externa granskningsgrupper som sambedömer ett stickprov av elevportföljer från varje skola för att säkerställa att avgångseleverna får likvärdiga betyg. Grupperna, som arbetar distriktsvis och består av särskilt utbildade lärare, kontrolleras i sin tur av en statlig granskningspanel. Även de enskilda skolorna förväntas arbeta med sambedömning i alla årskurser. Enligt delstatens skolmyndighet har det lett till en överensstämmelse mellan skolornas och granskningsgruppernas betyg på över 90 procent. Men associate professor Lenore Adie på Australian Catholic University i Brisbane, som har forskat om sambedömningen i Queensland, menar att ingen egentligen vet hur stor likvärdigheten är. – Vi är i en svår sits här. Det saknas forskning som visar om systemet fungerar i stor skala eller inte. Vad vi vet är att det är värdefullt för lärarna att ha de här samtalen, säger hon. Värdet består enligt Lenore Adie framför allt i att lärarna får lära sig att söka efter evidens hos eleverna när de sätter betyg, vilket gör att de blir bättre på att identifiera elevernas inlärningsbehov. Men hon betonar att det inte handlar om att mekaniskt tillämpa kunskapskraven, utan om att bygga upp ett balanserat professionellt omdöme. – Det går aldrig att ange kriterier som säger att om du ser de här kvaliteterna hos eleven så är det ett A. Du måste lära dig att se att två elever som är värda ett A faktiskt kan kombinera kvaliteter på olika sätt, säger Lenore Adie. I Australien har systemet fått kritik för att granskningsgrupperna ägnar sig åt att bekräfta snarare än att oberoende granska de betyg som skolorna redan har satt. Många anser också att skolorna har för stor frihet att utforma examinationen, vilket gör att elever på olika skolor inte får samma möjligheter att visa upp vad de kan. DÄRFÖR KOMMER granskningsgrupperna från och med nästa år att ersättas av statlig granskning via nätet och obligatorisk tillståndsprövning av skolornas examinationsformer. För första gången på 40 år kommer Queensland också att införa nationella prov, trots att proven faktiskt blir dyrare än hela organisationen för sambedömning. – Jag tror inte att man kan dra slutsatsen att det nuvarande systemet inte fungerar. Om ni i Sverige kan lära er något av oss så är det snarare att det måste bedrivas forskning när man inför ett system, annars blir det väldigt svårt att försvara det. Av Staffan EngIllustration Jens Magnusson

Läs mer/Kan sambedömning leda till en mer likvärdig bedömning och betygssättning?, Pia Thornberg, Högskolan Kristianstad 2014. Sambedömning i skolan: exempel och forskning, stödmaterial. Anders Jönsson och Pia Thornberg, Skolverket 2014.

Fakta/Sambedömning = Social moderation Begreppet sambedömning saknas i internationell forskning. Den närmaste motsvarigheten är social moderation, som kommer av engelskans moderate i betydelsen ”plana ut extrema värden”. Vid social moderation bedöms alltid redan rättade prov. Lenore Adie skiljer mellan tre olika fall:

Calibration model: Lärarna diskuterar provuppgifter i förväg för att nå en gemensam förståelse, som underlättar deras egen rättning.
Conferencing model: Lärarna diskuterar ett stickprov av sina rättade prov. Nackdelen är att de kan behöva rätta om proven när de nått en gemensamma förståelse.
Expert model: Lärarna lämnar ett stickprov av rättade uppgifter till en extern bedömare, som sedan ger feedback.

Fakta/Så lyckas ni med sambedömningenVariation är ett nyckelord för en lyckad sambedömning. Variationen kan enligt forskningen förbättras på flera olika sätt:

För samman lärare från olika sammanhang.
Bedöm en stor bredd av elevprestationer och fokusera på svåra fall.
Ha en gruppledare som ser till att allas synpunkter kommer fram. Källa: Pia Thornberg och Lenore Adie

Artikeln är tidigare publicerad i Skolporten nr 5/2018. Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset: 2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr! Prenumerera