Så lär sig eleverna rörelse

I ÄMNET idrott och hälsa ges sällan utrymme för att träna och öva, inte heller till extra hjälp för den som behöver.

Det konstaterar elever som Madeleine Wiker intervjuat i sin doktorsavhandling ”Det är live liksom”. Elevers perspektiv på villkor och utmaningar i idrott och hälsa.

– Eleverna beskriver en känsla av direktsändning – att misslyckas i ett moment kan sänka hela betyget. Intressant är att eleverna reflekterar och jämför med andra ämnen, där de får just öva och utveckla kunskap, säger Madeleine Wiker.

LAGOM TILL skolavslutningen i våras presenterade Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av ämnet idrott och hälsa i årskurs 7–9. Bakgrunden till granskningen var tidigare kända problem med bland annat otydliga kunskapsmål och lärares svårigheter att förmedla ämnets syfte och mål till eleverna.

Rapporten bekräftar i mångt och mycket de senaste årens forskning – att idrott och hälsa är ett ämne som präglas av traditionell föreningsidrott, främst bollsporter, och som ofta bedrivs på pojkars villkor. Vanligt är också tävlingsinslag, trots att det kan medföra kontroverser och risk för exkludering, enligt Skolinspektionen.

Det tycks som om lärare har svårt att hitta alternativa sätt att tolka rörelsekvaliteter, menar Lena Svennberg i sin avhandling Grading in physical education, där hon tittat på vad lärare i idrott och hälsa värderar när de sätter betyg och olika elevers möjligheter att få bra betyg i ämnet. Också hon finner att bedömning av rörelse utgår från den traditionella tävlingsidrotten.

– I skymundan hamnar däremot ofta friluftsundervisningen. Många idrottslärare tycker att det är både krångligt och tidskrävande, säger Jonas Mikaels. Han disputerade 2017 med en avhandling om hur platsen som utgångspunkt, i stället för aktivitet, kan skapa nya infallsvinklar och möjligheter i just friluftsundervisningen: Becoming-place. (Re)conceptualising friluftsliv in the Swedish physical education and health curriculum.

ATT LYFTA FRAM alternativ och testa nya saker och metoder är precis vad som behöver göras för att utveckla idrottsämnet, instämmer Mikael Quennerstedt, professor i idrott och lärarutbildare vid Örebro universitet.

– Det är stort fokus på ämnet just nu, bland annat ska antalet undervisningstimmar utökas.

Men att fylla dessa timmar med det som redan görs eller enbart med fysiska aktiviteter utvecklar inte skolämnet, säger Mikael Quennerstedt.

Han påpekar att syftet med ämnet inte främst är att få elever att röra på sig här och nu, utan att de ska lära sig rörelse och att röra sig. Att få utforska olika rörelsekulturer och reflektera kring vad som sker i olika slags rörelse skulle gynna fler elever, inte bara de som redan idrottar, menar han.

– Här hoppas jag att forskningen kan bidra med pedagogiska interventioner som prövar olika innovativa idéer i praktiken.

Mikael Quennerstedt tillstår att det finns en tröghet vad gäller förändring bland såväl praktiserande som blivande idrottslärare.

– Det gäller också lärarutbildningar i idrott och hälsa. Många inom fältet är starkt förankrade i tävlingsidrotten och det färgar givetvis av sig. Men det sker en förändring, även om det ibland går långsamt.

Av Susanne Sawander

Läs mer:
Becoming-place: (Re)conceptualising friluftsliv in the Swedish physical education and health curriculum, Jonas Mikaels, GIH 2017.

Grading in physical education, Lena Svennberg, GIH 2017

”Det är live, liksom.” Madeleine Wiker, Karlstads universitet 2017.