Prövningen med nationella prov

Varken elever eller lärare får rätt förutsättningar för att visa sina kunskaper när det är dags för nationellt prov i matematik. Det visar Anette Bagger i sin nya avhandling.

– Om det nationella provet inte fungerar för att mäta kunskap på ett likvärdigt sätt, så sätter det också provets legitimitet på prov, menar Anette Bagger. I sin avhandling har hon undersökt hur det nationella provet i matematik i årskurs tre påverkar nioåringarna, samt hur provsituationen ser ut ur ett likvärdighetsperspektiv.

Hennes studier visar bland annat att hälften av de flerspråkiga eleverna med annat ­modersmål än svenska upplever negativ stress inför provsituationen.

– I den gruppen finner vi en hel del av de elever som behöver extra stöd i undervisningen. Frågan är hur vi kan höja likvärdigheten i provsituationen.

Ett sätt skulle enligt Anette Bagger vara att ge mer information i provinstruktionerna. Detta för att hjälpa läraren att tydliggöra sin egen roll, men också för att underlätta för läraren att hjälpa eleverna med förberedelser inför provet. Det kan handla om allt från att informera om när eleverna kan få tillbaka resultatet, till att förbereda dem på hur de kan tänka om de blir nervösa i provsituationen.

Det är nämligen inte bara eleven som bedöms i provsituationen, utan även läraren. ­Läraren bedöms dels som provledare, och dels som provtagare, eftersom det i förlängningen är lärarens undervisning som sätts på prov, menar Anette Bagger. I sitt material, bestående av intervjuer och filmade prov­situationer med elever och lärare, observerade hon fyra diskurser: En testdiskurs, med bestämda uppfattningar om hur man gör ett prov, en omsorgsdiskurs, där läraren stöttade eleven om denne exempelvis blev stressad i provsituationen, en stöddiskurs, där läraren anpassade situationen utifrån varje elevs behov, samt en tävlingsdiskurs, där eleverna till exempel talade om provet som om det vore bättre att göra färdigt det på kort tid, trots att provtiden inte bedöms.

– Majoriteten av eleverna­ upplevde det som att något stort stod på spel i prov­situationen, att de kanske skulle få gå om en årskurs eller byta skola om de inte klarade provet.
Avhandlingen visar också på en tydlig krock mellan test­diskursen och omsorgsdiskursen från lärarens håll, eftersom lärarna inte säkert visste vilken typ av hjälp och stöd de fick ge sina elever i provsituationen, och därför hela tiden balanserade mellan de två diskurserna.

– Lärarna blev påverkade av sina dubbla roller. Ofta var de ensamt ansvariga för provet, med instruktioner som de inte upplevde gav något stöd. Denna osäkerhet kan i värsta fall leda till att eleverna inte får den hjälp de behöver.

Anette Bagger efterlyser slutligen en diskussion om vad skola, beslutsfattare och lärare vill använda provresultatet till – vad man vill att det nationella provet i matematik ska få för effekt.
– Om vi ser att vissa elever inte klarar provet, vad ska vi göra då? Ska vi tänka att denna ”typ” av elever inte kan bättre, eller ska vi fundera vidare kring frågor som rör undervisningen, hur provet är utformat och hur provsituationen påverkar dessa elever? frågar Anette Bagger retoriskt.

Av Hanna Nolin

Foto David Dahlberg

FAKTA/Anette Bagger

Forskare: Anette Bagger, 40 år.

Bakgrund: Grundskol­lärare i Ma/NO, special­pedagog.

Avhandling: Prövningen av en skola för alla. Nationella provet i matematik i det tredje skolåret.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 5 2015, ute nu!