Krönika: Rektor som flaskhals?

OM VI MÅLAR forskningen med breda penseldrag kan rektors arbetsvecka beskrivas enligt följande: Måndag och tisdag uppdykande händelser och en och annan brandkårsutryckning. Onsdag och torsdag formella möten och administration. Och först på fredagen utvecklingsarbete. Rektorer betraktas ofta som skolutvecklingens möjliggörare – men i praktiken fungerar de ofta som flaskhalsar.

”Varför är inte rektor med på det här mötet? Varför har inte rektor bättre koll på frågan? Och varför gör inte rektor mer åt situationen?” Själv har jag varit inblandad i flera skolutvecklingsprojekt runt om i landet. Det har handlat om allt ifrån kollegialt lärande och elevhälsoarbete till ledningsgruppens arbete och att hantera en krympande budget med mera. Det finns en gemensam nämnare – att man i regel förväntar sig att det är rektor som ska lösa upp utvecklingsarbetets knutar.

VÄLDIGT MÅNGA FÖRVÄNTAR sig överhuvudtaget väldigt mycket av rektor i väldigt varierande frågor. För att bokstavligen kunna hantera allt det som förväntas skulle rektor faktiskt behöva vara något av en superhjälte. Lagstiftningen lägger stor tonvikt vid rektors ansvar och befogenheter. Men det vi förväntar oss av rektor när det gäller skolutveckling går långt bortom formalia, enligt min erfarenhet.

Ett första problem med att så många så gärna vänder sig till rektor är att det bidrar till en fragmenterad arbetsvecka. Jag har många gånger hört rektorer frustrerat fråga sig hur sjutton de ska hinna med att ta ansvar för det här också. Och om alla utvecklingsfrågor först behöver passera rektor, får varje enskild utvecklingsfråga sannolikt inte den uppmärksamhet den förtjänar.

Ett andra problem med alla förekommande förväntningar är att rektor tydligt pekas ut som ansvarig. Det är lätt att uppfatta – särskilt för den oerfarne rektorn – att du måste ta dig an situationen själv. Svårigheten handlar då inte bara om att få tiden att räcka till, utan också om att ensamarbete inte är någon framgångsväg. Ensam är sällan stark när det kommer till skolutveckling.

Ett tredje problem när ljuset är på rektor är att andra med utvecklingsansvar inte ges – eller inte ger sig själva – tillräckligt med mandat och utrymme. Eftersom det finns gott om ”mellanledare” i skolan saknas det egentligen inte personer som kan komplettera rektor. Men arbetslagsledare, förstelärare med flera kan få svårt att lyckas om de hamnar i rektors skugga.

Ta hjälp av i stort sett alla andra. Så lyder mitt enkla råd till landets rektorer. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort att delegera arbetsuppgifter, men frågan är om det finns något alternativ för en rektor som inte vill vara en flaskhals för utvecklingsarbetet.

Martin Rogberg har en bakgrund som organisations- och ledarskapsforskare och leder just nu det nationella FoU-centret för Samverkan för bästa skola vid Stockholms universitet.

Denna artikel är publicerad i Skolportens magasin – ute 11 februari 2021!

Beställ lösnummer i vår webbshop!

Intervju: Nihad Bunar kom till Sverige som flykting och blev modersmålslärare. I dag är han professor. Han menar att modersmålsundervisningen behöver bättre förutsättningar.

Tema: Klimatkrisen. Enbart fakta verkar inte räcka till. Hur ska lärare och skola få eleverna att engagera sig mer varaktigt i klimatfrågor?

Inte redan prenumerant? Missa inte prova på-priset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

Vi har en app: Skolporten! Ladda ner den i App Store eller Google Play

Prenumeranter har fri tillgång till hela arkivet!