Karin Berg: ”Ta till vara på kompetensen”

Publicerad:2019-03-26

Uppdaterad:2019-04-08

Skribent:Robert Gres

EN GÅNG FÖR länge sedan byggde vi in i vårt skolsystem att alla lärare ska klara sig själva lika bra, oavsett erfarenhet eller utvecklade kunskaper. Idén är befängd när man tänker på det, men den är så djupt förankrad att den är svår att rycka upp med rötterna. Ibland känns det som om hela det svenska skolsystemet förväntar sig att när man väl gått lärarutbildningen är man fullärd och kan lika mycket som lärare med tjugo års erfarenhet. Inte undra på att lärarutbildningen är utskälld. Björn Åstrand, som fick regeringens uppdrag att utreda ett antal svåra skolfrågor, skriver i sitt 700 sidor tjocka slutbetänkande Med undervisningsskicklighet i centrum, att skolans och förskolans personal borde ha större möjlighet att göra karriär inom yrket, på samma sätt som lärare i USA, Kanada och Australien. Åstrand menar att avsaknaden av just möjligheten att göra karriär hämmar lärare och rektorer att utveckla högre nivåer av skicklighet tidigt i karriären. Eftersom den enskilde lärarens skicklighet är direkt avgörande för elevernas utveckling skulle ökade karriärmöjligheter få en bra effekt på elevernas lärande, blir en av hans slutsatser. Han har givetvis mer än en poäng. Samtidigt tror jag att det är skolans platta organisation som faktiskt hindrar kunskap från att sprida sig vidare. Jag tänker ofta på en av mina första religionslärarkollegor som på eget bevåg hade rest runt hela världen och samlat kunskap om religiösa uttryck och företeelser. Hennes gedigna erfarenheter och allt hennes insamlade material försvann från skolan i samma stund som hon gick i pension, och under hennes verksamma år var det bara de elever som hade turen att ha henne som lärare som fick ta del av kunskaperna. Hur många lärare i Sverige har vi slarvat bort på detta sätt? Hur mycket kunskap har förslösats? Förstelärarreformen hade, om den varit en genuin reform för att organisera, utveckla och ta tillvara på gedigna kunskaper inom skolorganisationen, kunnat vara det karriärsteg som skolan i Sverige behöver. Dock var reformen om förstelärarna främst en lönereform och skolorganisationen är fortfarande långt ifrån överens om vad det innebär att vara förstelärare och hur dessa ska organiseras eller hur deras kunskaper ska tas tillvara. Samtidigt är skolorganisationens förväntan på den allvetande autonoma självutvecklande läraren intakt. Möjligheten att göra karriär handlar inte i första hand om möjligheter och incitament för den enskilde att tjäna mer och få mer inflytande, utan snarare om att ta tillvara på och öka kompetensen i hela organisationen, precis som Åstrand skriver. Tänk om vi i skolan förstod det. Tänk om skolorganisationen inte hängde på den individuella lärarens förmåga att lösa allt, utan på vad vi som skola kan göra för eleverna, där specifika djuplodande kunskaper sågs som tillgångar för hela organisationen och hade utrymme att blomstra och spridas vidare. Tänk om förstelärares uppdrag handlade om att säkerställa alla lärares utveckling och möjlighet till utvecklande uppdrag. Ja tänk, det vore rätt fint, eller hur? Karin Berg är gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon gör även podden Skolsverige tillsammans med läraren Jacob Möllstam, och bloggar och twittrar under pseudonymen Fröken Bagare. Foto: Anna von Brömssen

Artikeln är publicerad i Skolporten nr 2/2019, ute 4/4. Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset: 2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr! Prenumerera Köp lösnummer i appen Skolporten! Ladda ner Skolportens app i App Store eller Google Play

Fortbildning Skolreformer Lärarprofessionen Kollegialt lärande Karriärtjänster

Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med