Förskolebarn lär sig naturvetenskapliga fenomen med hjälp av sagor

Att undervisa i naturvetenskap i förskolan med hjälp av sagor och handdocka kan hjälpa förskolebarn att utveckla sin förståelse för olika naturvetenskapliga fenomen och begrepp. Det visar Mimmi Malms licentiatuppsats.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Naturvetenskap ligger mig varmt om hjärtat från när jag själv gick i skolan och jag vet också att det behövs mer undervisning i ämnet i förskolan. Jag är förskollärare i grunden och är också utbildad sagopedagog. Jag såg en annons om att de skulle starta en ny forskarskola i de naturvetenskapliga och tekniska ämnenas didaktik i Lund 2015, tyckte det lät intressant och blev antagen.

Vad handlar uppsatsen om?

– Avhandlingen handlar till stor del om hur barn resonerar kring naturvetenskapliga fenomen som har introducerats genom sagor. I studien får barnen också möjlighet att göra olika experiment för att undersöka de här fenomenen. Jag har utgått från en bok som innehåller olika naturvetenskapliga fenomen och har studerat fenomenen ljus, skugga, densitet, gravitation och statisk elektricitet. I studien har jag använt mig av två lärare som har haft varsin grupp med sagoundervisning, undervisning med stöd av sagor, tillsammans med en handdocka. Jag använder mig genomgående av begreppet ”lärare” i avhandlingen, för att täcka in alla som arbetar i förskolan. I min studie introducerar lärarna ett naturvetenskapligt fenomen som utspelar sig i sagan och som barnen får undersöka, beskriva och resonera kring. Barnen bjuds också in att delta i en diskussion och ska hjälpa två karaktärer i boken att lösa olika dilemman som de råkar ut för.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det viktigaste resultatet är att de olika aktiviteterna – sagoundervisning, experiment och det som jag kallar för uppföljning av aktiviteter – har bidragit till att barnen utvecklar sin förståelse för naturvetenskapliga fenomen och begrepp. Jag kunde se att barnens sätt att resonera med varandra, men också med läraren, bidrar till nya kunskaper och erfarenheter hos dem. Genom att barnen får observera, undersöka och försöka förklara fenomenen växer det fram ett undersökande arbetssätt hos dem. Jag kunde också se att barnen blir engagerade i sagans handling eftersom de bjuds in att bli delaktiga.

Vad överraskade dig?

– Det överraskade mig hur duktiga barnen var på att beskriva och förklara de olika fenomenen. Man kan bli förvånad över hur mycket kunskaper barn som är fyra till fem år har och hur mottagliga de är när de är i den åldern. De är väldigt nyfikna och suger åt sig kunskap, det visste jag redan, men det överraskade mig ändå att de hade så många olika sätt att resonera på.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att min studie ska bidra till att öka förståelsen hos lärare i förskolan, för hur viktigt det är att så tidigt som möjligt undervisa i naturvetenskapliga ämnen. Det kan hjälpa barnen att skapa positiva attityder till ämnet vilket i sin tur förhoppningsvis kan bidra till att de bibehåller ett intresse för det när de blir äldre. En förutsättning för att lärare i förskolan ska kunna undervisa i naturvetenskap är ju att de har tillräcklig kompetens, så det behövs också mer kompetensutbildning på området.

– Det finns inte så många studier som har forskat kring just sagor, sagoberättande och experiment med handdockor. Vissa studier säger att det är negativt att blanda in sagor för barn, andra säger att det är positivt. Utifrån de resultat som jag har sett i min studie upplever jag det som positivt att blanda in sagans värld, eftersom man kan få fram innehållet på ett lekfullt och innovativt sätt. I avhandlingen har jag försökt skriva fram sagoundervisning som pedagogiskt verktyg i förskolan. Det kan användas för att möta alla målen i läroplanen för förskolan.

Åsa Lasson