”Feedback måste förstås för att göra nytta”

Publicerad:2017-11-27

Skribent:Robert Gres

Det krävs en komplex väv av kunskaper och förmågor hos lärare för att göra elever mer aktiva i sitt eget lärande. Det konstaterar Charlotta Vingsle, som forskat om formativ bedömning i matematikundervisningen.

Hur kan man som lärare tänka och prata om undervisning och hur får man elever att bli mer aktiva i sitt eget lärande. De frågorna har intresserat Charlotta Vingsle i hela hennes lärarliv, och i somras disputerade hon med en avhandling om formativ bedömning i ämnet matematik. – Många olika sätt att utföra den formativa bedömningen påverkar elevers lärande positivt, men inte alla. För att exempelvis feedback ska vara effektivt för lärandet behöver elever tid att förstå, reflektera och bearbeta den. Att ge feedback utan tid att reflektera ger just ingen verkan. Ytterligare en aspekt är kvaliteten på feedbacken. Här finns en del att utveckla, konstaterar Charlotta Vingsle. Hennes avhandling bygger också på klassrumsobservationer av vilka kunskaper och förmågor som matematiklärare behöver för att arbeta med formativ bedömning i helklass. Här framträder framför allt ämneskunskaper och kunskaper om hur varje elev lär sig. Charlotta Vingsle pekar på en komplex väv av förmågor och kunskaper om hur undervisningen bäst organiseras. – Som lärare känner jag så väl igen den här komplexiteten och nu kan jag förstå varför det stämmer. För att få eleven aktiv och veta hur eleven tänker gäller det att ställa frågor som uppmuntrar ett resonemang, snarare än att svara rätt. En lärare i studien sa till en elev som svarat fel: ”Det här låter spännande, berätta hur du tänkt”. Avhandlingens tredje del baseras på fältstudier från matematikundervisning i tre klasser i årskurs 2-5. Fokus ligger på hur undervisningen stödjer elevernas självreglerande lärande, vilket anses vara en del av nyckelstrategi fem inom just formativ bedömning – att äga sitt eget lärande. Tidigare studier visar att formativ bedömning ofta blir lärarcentrerad och att eleven får en ganska passiv roll. Därmed utnyttjas inte den fulla potentialen av formativ bedömning. – Den här bilden bekräftas i min studie. De flesta elever uppfattar inte de möjligheter att utveckla färdigheter för självreglerat lärande som erbjuds i undervisningen. I intervjuer jag gjorde med eleverna om hur de ser på sina möjligheter att själva ha en aktiv roll i det egna lärandet, svarade de flesta att ”det är läraren som bestämmer”. En slutsats är alltså att om eleverna ska bli mer aktiva måste syftet med exempelvis egen reflektion bli tydligare för dem. Men spridningen gällande vad barn förstår om sin egen lärandesituation är stor, understryker Charlotta Vingsle. – Det överraskade mig att det var så oerhört stor skillnad mellan eleverna. Vissa ville bara att läraren skulle kolla om uppgifterna var rätt, andra arbetade lika självständigt som beslutsamt med det de behövde öva på. Hennes förhoppning är att resultaten ska ge lärare lite stöd och struktur i det konkreta arbetet med formativ bedömning. – Det är min tanke. Ofta behövs det kanske inte mer än några små justeringar för att undervisningen ska bli mer elevcentrerad. Av Susanne Sawander Foto Erik Abel LÄRARPANELENS MOTIVERING: Formativ bedömning och självreglerat lärande är begrepp som ofta hörs i diskussionerna om skolutveckling. Charlotta Vingsles avhandling visar att det krävs en ytterst medveten undervisning, om formativ bedömning och självreglerat lärande verkligen ska få effekt. I sin forskning ger Charlotta Vingsle stöd och struktur för lärares viktiga och komplexa arbete kring detta. LÄS MER OM LÄRARPANELEN HÄR

Fakta/Forskare: Charlotta Vingsle, född 1959, bor i Umeå. Bakgrund: Ridlärare. Lärarexamen 1998, därefter lärare i matematik i Vännäs. Matematikutvecklare och ansvarig för utvecklingsprojekt, bland annat med stöd från matematiksatsningen i Vännäs kommun. Började forskarutbildningen år 2012. Avhandling: Formativ bedömning och självreglerat lärande: vad behöver vi för att få det att hända?Läs fler favoritintervjuer här: Skolportens favorit