Dilemmat med att återförstatliga skolan

Skolans utmaningar hanteras bättre med försiktiga steg än storslagna reformer, menar utbildningshistorikern Johannes Westberg.

Ett större statligt systemansvar har goda förutsättningar att förbättra skolans likvärdighet och kvalitet. Det konstaterade utredningen om ökat statligt ansvar för skolan i sitt slutbetänkande från november förra året. Ännu skarpare krav på ett återförstatligande hörs från Sveriges Lärare, som i en rapport från februari föreslog att staten ska ta huvudansvaret för grundskolans finansiering, resursfördelning och kompetensutveckling.

Men utbildningshistorikern Johannes Westberg, professor i utbildningens historia vid universitetet i Groningen i Nederländerna, menar att historien lär oss att vi bör skruva ner förväntningarna på sådana reformer.

– Ibland kan det nästan verka lite naivt att vi efter hundra år av utbildningsreformer – som vi har varit rätt missnöjda med – fortfarande hoppas att så mycket ska lösas med hjälp av ännu en reform, säger han.

Han menar att det ligger i skolans natur att vi är missnöjda med den, eftersom samhället ställer så höga förhoppningar till utbildning att skolan aldrig kommer att kunna infria dem.

– Skolan kan inte ensam skapa ekonomisk tillväxt, minska drogmissbruk och rädda alla människor undan brottslighet eller oönskade graviditeter. Vi blir garanterat besvikna, vilket leder till att vi får olika slags skolkriser med jämna mellanrum.

Hittills har reformerna sällan fått avsedd effekt. Det beror enligt Johannes Westberg på att skolan är en av samhällets största och mest komplexa institutioner – något som gör den både trögrörlig och svårstyrd.

Dessutom kan reformer bara påverka skolans organisation, medan det som händer i skolan i hög grad är beroende av det omgivande samhället.

– Likvärdighet beror på så många faktorer, som olika områdens sociala sammansättning och ekonomiska förutsättningar. När samhället präglas av växande ojämlikhet är det svårt att få skolan att gå i motsatt riktning.

För att ha en chans att lyckas tror han att vi skulle behöva ta till radikala åtgärder som ett statligt huvudmannaskap för alla skolor – inklusive friskolor – där staten kan fördela resurser precis som den vill.

Samtidigt framhåller han att dagens diskussion om återförstatligande bara är en del av en historisk pendelrörelse mellan centralisering och decentralisering som har pågått sedan början av 1900-talet.

– Jag skulle önska att man kunde se det här i ett hundraårsperspektiv, så att besluten inte bara svarar mot stundens behov. Då kan man fråga sig: Ska vi centralisera allt nu bara för att decentralisera allt senare igen?

De historiska erfarenheterna visar nämligen att decentralisering tenderar att leda till bristande likvärdighet, medan centralisering i stället riskerar att föra med sig byråkrati, likformighet och stelbenthet.

Vi verkar alltså stå inför ett dilemma snarare än ett problem som kan lösas. Själv tror Johannes Westberg att det bästa sättet att hantera det är att pröva sig fram i små steg – raka motsatsen till skoldebattens krav på dramatiska förändringar och storslagna reformer.

– Dilemman hanteras inte med enkla hugg och slag, utan det gäller att försöka hitta en balans. Ta de steg som behövs och utvärdera vilka effekter det får. Sedan får vi se om vi blir nöjda med det.

Av Staffan Eng

Artikeln är tidigare publicerad i Skolporten nr 3/2023. 

Skolportens magasin nr 3/2023 – ute 12 maj 2023

TEMA: Så kan skola, polis och socialtjänst arbeta tillsammans för att förebygga våld och brott i skolan.

Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

Prenumeranter läser hela arkivet digitalt utan kostnad! Ladda ner Skolporten i App Store eller Google Play eller läs Skolportens e-magasin direkt på webben här!