Den svåra rollen som rektor

Publicerad:2018-04-04

Uppdaterad:2018-05-08

Skribent:Robert Gres

Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars/Agent Molly & Co.

En rektor är ofta en person med god självinsikt och en önskan att vara en pedagogisk ledare. Men för många kommer verkligheten emellan. Det visar en ny avhandling från Åbo Akademi om skolledare, gjord i finlandssvenska skolor. I avhandlingen Understanding school principals’ leadership har Siv Saarukka dels intervjuat rektorer, dels samtalat med lärare i fokusgrupper om deras förväntningar på rektorers ledarskap. – Det finns en hel del studier kring rektorers uppdrag och vad de gör, men jag ville titta på vem rektor är som individ, säger Siv Saarukka, som bland annat har arbetat som utbildningsplanerare och rektorsutbildare vid Centret för livslångt lärande, Svenskfinlands största enhet för vuxenutbildning. Studien visar att rektorerna har god insikt om sig själva som ledare, och att de gärna berättar om hur de ser på uppgiften att representera skolan. – Det ingår ju också i deras uppdrag att lyssna, entusiasmera och utveckla personalen. I Finland måste man vara lärare i botten för att kunna bli rektor och de som söker sig till jobbet som rektor säger sig tycka om utmaningar som går utöver undervisningen. Men Siv Saarukka konstaterar att rektorerna ofta hade förväntningar på att kunna vara mer pedagogiska ledare än vad verkligheten tillåter. – Löpande ärenden och administration tar mycket tid. Trots att man tänkt avdela särskild tid i skolan för pedagogiska diskussioner under rektors ledning, kände många att de inte kunde uppfylla målsättningarna de hade från början när de blev rektor, säger Siv Saarukka. Alla intervjuade i studien hade minst tio års rektorserfarenhet, och deras insikter visar att rektorns vardag är en komplex helhet där olika områden går in i varandra. Vissa uppgifter är tidsbundna, som ekonomi och budgetering, och måste skötas inom givna tidsramar. De pedagogiska frågeställningarna är ständigt närvarande, men kan tidvis vila och tidvis vara akuta. Vad rektorerna däremot upplevde var att spontana pedagogiska dialoger i vardagen förekom relativt ofta. Och eftersom alla rektorer inom grundskolan i Finland även undervisar några timmar i veckan är deras pedagogiska insikter trovärdiga i dialogen med lärare. – Ett pedagogiskt möte mellan rektor och lärare konstaterades ofta vara odramatiskt, men inte desto mindre mycket angeläget. Av Annika Larsson Sjöberg och Moa Duvarci Engman

Artikeln är tidigare publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 2 2018