Bim Riddersporre leder pedagogerna rätt

Publicerad:2018-09-26

Skribent:Robert Gres

Små barns utveckling och möjligheter har alltid legat henne varmt om hjärtat. Möt BIM RIDDERSPORRE, tongivande utbildare och forskare inom ledarskap och förskola.

MAN KAN INTE bara bry sig om huvudet, det behövs kropp också. När Bim Riddersporre läste till psykolog i Stockholm på 1970-talet blev kursinnehållet för ensidigt för hennes smak – hon ville inte bara lära sig om människans psyke, utan också om kroppen som det växelverkade med. Lösningen blev att läsa logopedutbildningen parallellt. Dåvarande Universitetskanslersämbetet gjorde bedömningen att hon skulle kunna klara dubbel studiegång och gav sin tillåtelse. Den fick rätt – Bim Riddersporre tog båda examina, och har sedan arbetat kliniskt i båda yrkena, framför allt med små barn.

– Under utbildningen var jag mer intresserad av till exempel neuropsykologi, men efter att jag börjat jobba med små barn som logoped så var jag fast. Det är så stimulerande, både emotionellt och intellektuellt, att arbeta med barns utveckling. När jag fick min psykologlegitimation var det självklart att fortsätta på det spåret. Samma sak när jag så småningom började forska.

Hon fascineras av det ömsesidiga beroendet mellan det lilla barnet och dess föräldrar, deras ordlösa interaktion och förmåga att kalibrera sig till varandra.

– Pyttesmå barns förmåga att guida sina vuxna rätt är imponerande – och fantastisk att beskåda.

År 2003 lade Bim Riddersporre fram sin doktorsavhandling i psykologi vid Lunds universitet. Den handlade om föräldrar till barn med Downs syndrom.

Under arbetet med avhandlingen slogs hon av hur stor vikt föräldrarna lade vid varje ord och varje omständighet i vård- och omsorgspersonalens och andra professionellas uppträdande.

– Vissa professionella kunde ha en hurtig ton och vara ständigt positiva, andra betedde sig lite besvärat. Jag fick en rätt tydlig bild av att de gjorde sitt bästa, men ofta inte visste hur de skulle bete sig. De verkade otroligt övergivna. Jag tänkte att här behövs ju utbildning, ledarskap – här skulle man kunna göra nytta!

Så blev ledarskap i verksamheter för barn Bim Riddersporres nya huvudspår, som både utbildare och forskare. Framför allt har hon studerat ledarskap i förskolan – forskning som resulterat i ett antal böcker, senast Pedagogiskt ledarskap i förskolan: Handbok för förskolechefer, tillsammans med forskarkollegan Magnus Erlandsson.

– I förskolan som arbetsplats finns en lång icke-hierarkisk tradition som fortfarande märks. Man pratar ihop sig om beslut, alla får säga vad de tycker. Det är ett arv från den tid då föreståndaren var en av förskollärarna och fortsatte att arbeta det mesta av sin tid i barngruppen. Att vara föreståndare bestod i att ansvara för lönelistor och viss annan administration, inte att bestämma över de andra.

I DAG ÄR DET något helt annat att vara förskolechef, men den icke-hierarkiska traditionen präglar fortfarande verksamheten, och gör paradoxalt nog förskolechefen till en mycket modern ledargestalt.

– Den klassiska bilden av en framgångsrik ledare, en orädd chef som pekar med hela handen, ensam i toppen av hierarkisk pyramid, har av vissa forskare kallats heroiskt ledarskap, säger Bim Riddersporre.

En manligt kodad hjältegestalt, ett ideal från industrin som sedan spridit sig till andra typer av verksamheter. Men i vårt moderna arbetsliv behövs ofta en helt annan typ av ledare – en socialt kompetent chef som är skicklig på att läsa av människor, kommunicerar så att alla förstår och kan driva en process genom att i all vardaglighet resonera och komma överens med andra. Forskaren James P. Eicher har kallat det ett postheroiskt ledarskap.

I förskolan är ett post-heroiskt ledarskap både lämpligt och vanligt, konstaterar hon. Kruxet är att cheferna som tillämpar det ofta känner att de inte är bra ledare eftersom de inte följer det hårda, heroiska idealet. Det behövs en annan förståelse, andra bilder av att leda, än att se sig som toppen av en pyramid, menar Bim Riddersporre.

Hennes förslag, som hon utvecklar i boken Pedagogiskt ledarskap i förskolan, är att tänka på verksamheten som ett hjul och ledarskapet som hjulets nav. För att verksamheten ska rulla jämnt och fint behöver navet ha många stadiga direktkontakter med verksamheten, många ekrar. Om några av dem brister kommer hjulet att rulla sämre, och om många ekrar försvinner är risken stor för att allt kollapsar.

En enkel metafor, men kraftfull. Hon har fått många positiva reaktioner på den.

– Många förskolechefer som jag träffar har skämts lite för att de inte lever upp till vad de tror är bra ledarskap. De blir fascinerade av hjulet – och lättade. De får en bild som bejakar det som de faktiskt gör, och visar varför det är viktigt. Som förklarar varför de gör rätt när de tar det där extra samtalet med en förälder i stället för att isolera sig och tänka strategi.

Men skrota inte pyramidbilden, tillägger hon. Den och hjulet kompletterar snarare varandra. I storstädernas förskoleverksamhet håller dessutom pyramiderna på att växa sig större.

– Verksamheterna samordnas i större organisationer, på gott och ont, säger hon. Stockholm och Malmö har haft det ett tag, Göteborg följer efter i höst. Det är en intressant förändring. Fördelarna är flera: större ekonomiska muskler och större beredskap för att ta itu med olika frågor. Men det blir samtidigt längre mellan chef och verksamhet och som organisationsforskare tycker jag mig se att rollerna däremellan, med biträdande förskolechefer och pedagogiska utvecklare, ibland inte är helt klargjorda. Det verkar finnas överlappningar och oklarheter – en viss rollförvirring, skulle man kunna säga.

SOM FORSKARE, och ännu mer som utbildare, har hon vid det här laget träffat ett stort antal förskolechefer. En heterogen grupp förstås, men ändå med gemensamma drag.

– Förskolledare är ett påfallande öppet släkte, säger Bim Riddersporre. De har en nyfikenhet och värme som sannerligen inte utmärker alla grupper i samhället.

5×Bim Riddersporre:

× Född: I Säffle i Värmland, 63 år.

× Arbete: Psykolog och logoped, forskare med inriktning mot små barn och ledarskap, prodekan vid Malmö universitet.

× Familj: Man, tre vuxna barn, två barnbarn.

× Bor: På skånska landsbygden mellan Trelleborg och Malmö.

× Intressen: ”Jag är helst utomhus när jag inte arbetar. Mitt stora fritidsintresse är min trädgård, allra mest kryddträdgården. Jag besöker gärna klosterträdgårdar när jag reser och det har väl hänt att några frön trillat ner i min ficka och kommit med hem. Min ögonsten bland kryddorna är libbstickan som växer sig mer än meterhög varje sommar.”

Av Anders Nilsson

Foto Annika af Klercker

Artikeln är publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 4 2018.