Med ett tydligt språkfokus och samarbete över ämnesgränserna lyckades fler elever på Nacka gymnasiums språkintroduktionsprogram nå gymnasiebehörighet. Det visar lärarna Louise Silfverberg, Ingrid Bröijersén, Sofia Eriksson, Mirjam Vallin och Åsa Vestlund i sin utvecklingsartikel.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Vi har under två år deltagit i utvecklingsprojektet ”Intensivsvenska”, som är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Svenska Akademien och som syftar till att stärka både likvärdighet och kvalitet på gymnasieskolans språkintroduktionsprogram. Det här har ändrat våra arbetssätt i grunden på ett positivt sätt och vi vill med artikeln sprida våra resultat och inspirera andra skolor.

Vad handlar artikeln om?

– Den beskriver ett utvecklingsarbete där vi undersöker om en systematiserad och målinriktad språkundervisning kan få fler elever på introduktionsprogrammet att ta fler betyg på kortare tid. Konkret handlar det om hur vi mellan ämnena, svenska som andraspråk, SO och NO utifrån en gemensam struktur samarbetat kring ordinlärning och språkutveckling. Projektet pågick i två år i våra språkintroduktionsklasser.

”En framgångsfaktor är också vårt nära samarbete mellan ämnena. Det innebär att eleverna ser en röd tråd i undervisningen, där ord och begrepp upprepas och återkommer i varje ämne.”

Vilka resultat har ni sett?

– Främst att många av våra elever lyckades få betyg i tolv ämnen under de två åren och därmed blev behöriga till att söka gymnasiet. Dessutom ökade skolnärvaron. Vår tolkning är att det här arbetssättet med veckovisa avstämningar och korta delmål ökar motivationen just för att målen blir tydligare för eleven. En framgångsfaktor är också vårt nära samarbete mellan ämnena. Det innebär att eleverna ser en röd tråd i undervisningen, där ord och begrepp upprepas och återkommer i varje ämne.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Vi har fortsatt att arbeta på de här sättet. Att ha gemensamma mål underlättar inte bara planeringen, det har också bidragit till att vi utvecklat vårt yrkesspråk, något som också eleverna drar fördel av – de känner igen sig oavsett ämne. Ett stort plus är också att jobbet som lärare har blivit otroligt mycket roligare genom vårt samarbete.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Det här arbetssättet är numer väl förankrat och säkerställt i skolans organisation, det är vardag nu och det känns väldigt bra. Projektet lever också vidare genom att vi har fortsatt kontakt med skolor runt om i landet som deltog i samma utvecklingsprojekt.

Ingrid Bröijersén är lärare i svenska som andraspråk på Nacka gymnasium
Sofia Eriksson är lärare i svenska som andraspråk och SO-ämnen på Nacka gymnasium
Louise Silfverberg är gymnasielärare i svenska, svenska som andraspråk och tyska på Nacka gymnasium
Mirjam Vallin är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och historia på Nacka gymnasium
Åsa Vestlund är lärare i svenska, svenska som andraspråk och engelska på Nacka gymnasium

Utveckla skolan nr 2/2023

Susanne Sawander

Inlägget Fler betyg på kortare tid med språkfokus och samarbete över ämnen dök först upp på Skolporten.

Trots att fritidshemmet utgör en bra miljö för elever som behöver stöd, involveras inte fritidshemslärare i skolans specialpedagogiska arbete. Det konstaterar Karin Jansson Bredin som skrivit en utvecklingsartikel i ämnet.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Jag har arbetat i många år inom skolan som lågstadie- och montessorilärare, speciallärare och skolledare och har alltid varit särskilt intresserad av barn i behov av stöd. Idén till artikeln väcktes genom att vår skola deltog i Ifousprogrammet Fritidshemmets pedagogiska uppdrag. Fritidshemmet glöms ofta bort i frågor som rör specialpedagogik och jag ville undersöka hur fritidslärarna själva ser på sin verksamhet i relation till specialpedagogik.

Vad handlar artikeln om?

– Om hur fritidslärare uppfattar specialpedagogik och hur de ser på sitt arbete med elever som har behov av stöd. Vilka möjligheter och hinder finns inom fritidshemmet att arbeta med specialpedagogik? Artikeln bygger på intervjuer med fyra fritidslärare.

Vilka resultat har du sett?

– Något som tydligt framkom är att formella begrepp kring specialpedagogik, exempelvis extra anpassningar och särskilt stöd, inte används inom fritidshemmet. En förklaring är att fritidslärarna inte är helt säkra på vad de här begreppen betyder och innebär. Frågor kring specialpedagogiska anpassningar och stöd tas heller inte upp i fritidshemmets egen dokumentation kring verksamheten. Det finns helt enkelt ett glapp mellan skola och fritidshem när det kommer till specialpedagogik.

– Samtidigt visar resultaten att fritidshemmets miljö ofta har en väldigt positiv påverkan på elever med behov av stöd. Framför allt är det fritidsverksamhetens fokus på relationer och samarbete som gynnar de här eleverna.

– Glädjande visar resultaten visar att Ifousprogrammet har stärkt samverkan mellan skola och fritidshemmet. Idag har vi en fast, bokad tid för veckomöten mellan lärare på skolan och fritidshemmet och fritidshemmet deltar i möten med elevhälsan en gång per termin.

”Det är viktigt att fritidshemmet tar del av, och får sin röst hörd även i arbetet kring specialpedagogik.”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Jag arbetar även som specialpedagogisk koordinator och projektet har inneburit att jag riktar större fokus på att stärka samverkan mellan skola och fritidshemmet. Det är viktigt att fritidshemmet tar del av, och får sin röst hörd även i arbetet kring specialpedagogik.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Samarbetet mellan skola och fritids har redan nu förbättrats genom att fritidshemmet mer aktivt följer upp ämnesundervisning som elever kan behöva mer träning i. Det sker utifrån elevernas individuella behov och genom ett mer lekfullt sätt, exempelvis med hjälp av olika spel.

Karin Jansson Bredin är biträdande rektor och specialpedagogisk koordinator på
Ekkälleskolan i Linköping

Leda och lära nr 12/2022

Susanne Sawander

Inlägget Fritids outnyttjad specialpedagogisk resurs dök först upp på Skolporten.

Ett gemensamt planeringsdokument för alla lärare ger eleverna en bättre översikt och minskar skolstressen. Det visar Ylva Broman som skrivit en artikel inom serien ”Utveckla skolan” om ett förändringsarbete kring lektionsplanering vid YBC gymnasieskola i Nacka.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Främst för att jag vill sprida det här sättet att arbeta på eftersom vi sett så goda resultat. Det innebär just inget merarbete och är enkelt att implementera. Min förhoppning är inspirera fler skolor att arbeta på liknande sätt.

Vad handlar artikeln om?

– Den beskriver ett förändringsarbete kring lektionsplanering vid YBC gymnasieskola i Nacka. Konkret handlar det om att alla lärare använder ett gemensamt digitalt planeringsdokument i syfte att skapa en översikt över undervisningsinnehåll och examinationer i alla ämnen. Upprinnelsen till det hela var att jag såg att många elever hade svårt att planera sina studier då de tyckte det var svårt att få överblick över sina kurser och examinationer. Alla lärare gjorde på lite olika sätt och la sin planering på olika ställen. Det här skapade en hel del problem inte minst för eleverna, då många hade svårt att hitta och hålla ordning på de olika planeringarna och ibland krockade prov i olika ämnen med varandra, vilket krånglade till det för oss lärare. Med ett gemensamt planeringsdokument kunde sådana problem enkelt undvikas. Men min tanke var också att inspirera till mer samarbete och ämnesövergripande undervisning genom att vi lärare fick inblick i varandras undervisning.

– Under läsåret 2020/2021 införde jag ett planeringsdokument i min egen mentorsklass. Det innebar att alla lärare som undervisade klassen planerade tillsammans i ett gemensamt dokument, och vi såg omedelbart goda resultat. Inför läsåret 2021/2022 beslutade rektorerna att gemensam planering skulle införas på hela skolan.

Vilka resultat har du sett?

– Efter den första terminen med det gemensamma planeringsdokumentet gjorde vi en enkät med både lärare och elever på skolan och resultaten var mycket positiva. Eleverna pekade framför allt på var att deras hemarbete blivit betydligt enklare att planera, de fick helt enkelt mycket bättre koll på sina olika kurser. En stor andel av eleverna kände sig också mindre stressade. Vissa lärare har tyvärr inte prioriterat eller velat arbeta enligt de här nya rutinerna. Tydligt är att eleverna är mer positiva i de klasser där alla lärare använder sig av dokumentet.  

– Oerhört positiva är också elevhälsan. Genom att tydligt kunna se vad varje enskild elev har på sin agenda kan elevhälsan enklare se vilka de eventuella problemen är och stötta eleverna där de bäst behöver det. Ytterligare en poäng med det gemensamma planeringsdokumentet är att det är öppet och tillgängligt för alla, såväl skolpersonal som elever, vårdnadshavare, läxhjälpare och andra som behöver ta del av elevens skolarbete.

”Bland oss lärare upplever jag en större sammanhållning kring klasserna, vi kommunicerar mer om undervisningsinnehåll och hur vi kan skapa bättre struktur kring examinationer.”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Det är mycket enklare att stötta eleverna idag, jag märker också att färre elever behöver hjälp med att strukturera sina studier. Bland oss lärare upplever jag en större sammanhållning kring klasserna, vi kommunicerar mer om undervisningsinnehåll men också om hur vi kan skapa bättre struktur kring examinationer.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– De flesta lärare på skolan använder sig av planeringsdokumentet och vi märker att det fungerar bättre och bättre. För att det ska fungera optimalt bör förstås alla lärare använda sig av dokumentet, det finns fortfarande några som inte gör det. Det är alltid svårt att implementera nya rutiner och jag kan förstå att många upplever det som ytterligare en börda på en redan pressad arbetssituation. Min förhoppning är att vi med tiden får med oss alla lärare eftersom det skulle gynna eleverna.

Ylva Broman är gymnasielärare i svenska och historia på YBC Nacka.

Utveckla skolan nr 7/2022

Susanne Sawander

Inlägget Dokument för lektionsplanering underlättar elevers studier dök först upp på Skolporten.

Kooperativa metoder, strukturerade övningar och grupparbete ökar elevernas förmåga att göra genomtänkta val i ämnet slöjd. Det visar slöjdlärarna Hanna Skarelius, Louisa Asplund och Marita Olsson-Hvid i sin utvecklingsartikel.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Eftersom vi fick så intressanta resultat ville vi självklart dela med oss av dem. Det känns särskilt viktigt eftersom slöjdämnet sällan får så mycket uppmärksamhet. Det ligger ju inom forskningens uppgift att även sprida sina resultat, och artikeln är ett sätt att göra det. Det här arbetet är skrivet inom ramen för ett FoU-projekt vid Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS) som är en plattform för undervisningsutvecklande ämnesdidaktisk forskning.

Vad handlar artikeln om?

– Den handlar om ett treårigt projekt som syftar till att träna elever på mellan- och högstadiet att göra mer genomtänkta val i ämnet slöjd, exempelvis val av material och tillvägagångssätt. Vår erfarenhet är att detta moment är svårt för många elever. Få förmår att utveckla sina resonemang kring varför de valde ett visst material eller metod. Ett vanligt svar är att det är ”fint” eller ”passar bra”. Vi lärare insåg därför att vi behövde ändra vår undervisning så att eleverna får träna mer på att göra val och motivera dem. Att välja och motivera sitt tillvägagångssätt i slöjd är inskrivet i såväl den gamla som nya läroplanen. Intressant är att formuleringarna om detta är ännu tydligare i Lgr22.

– Artikeln beskriver hur vi arbetat med kooperativa metoder, strukturerade protokoll och gemensamma diskussioner för att öka elevernas medvetenhet om de val de gör i sitt slöjdarbete och hur dessa val kan motiveras. Mer konkret har slöjdundervisningen exempelvis inneburit att eleverna i grupper har undersökt olika tekniker och material och därefter diskuterat om vad som passar bäst utifrån olika kriterier som exempelvis tidsåtgång, användning och hållbarhet.  

Vilka resultat har ni sett?

– Tydligt är att eleverna utvecklat sin förmåga att motivera sina val, det här märks särskilt i diskussioner och muntliga redovisningar i alla tre skolorna. Däremot utvecklades de skriftliga motiveringarna främst i en av skolorna.

– Resultaten visar att kooperativa metoder och strukturerade övningar bidrar till en ökad förståelse för de val som eleverna hela tiden måste göra. Med tiden märkte vi att elevdiskussionerna mer och mer kom att handla om val och varför de valde ett visst material eller metod. Men framför allt upptäckte vi att elevernas fokus skiftade från färdig produkt till själva processen, vilket också var ett av målet med projektet. Det ökade samarbetet ledde även till att eleverna i högre utsträckning lärde av varandra, vilket är särskilt positivt då slöjd traditionellt sett är ett ganska individuellt ämne.

”Vi har alla blivit mer medvetna om vikten av strukturerade uppgifter, teknikgenomgångar och övningar som innebär att eleverna får träna på det de ska lära sig.”

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Vi har alla blivit mer medvetna om vikten av strukturerade och tydliga uppgifter, teknikgenomgångar och övningar som innebär att eleverna får mer utrymme att träna på det de ska lära sig. Våra resultat har också fått oss medvetna om hur viktigt och utvecklande det är att elever arbetar tillsammans i slöjden. Dels utvecklar det elevernas resonemang och analysförmåga, dels leder det till att elever lär av varandra.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Vi har berättat om projektet vid flera olika möten och sammanhang för kollegor på skolor i Stockholms stad. Vi har även har presenterat vårt arbete både på lärarnas forskningskonferens (LFK) och på Skolportens fortbildning för slöjdlärare. En av oss, Hanna Skarelius, går nu vidare till en forskarskola där hon ska fortsätta att undersöka ämnet.

Louisa Asplund är lärare i slöjd, årskurs 3–6 på Bromstensskolan
Marita Olsson-Hvid är lärare slöjd, årskurs 7–9 på Bagarmossen Brotorps skolor
Hanna Skarelius är lärare i slöjd, årskurs 5–9 på Grimstaskolan.

Leda och lära nr 11/2022

Susanne Sawander

Inlägget Mer genomtänkta val i slöjden med samarbete dök först upp på Skolporten.

Rektorer i förskolan är måna om att skapa goda förutsättningar för att utveckla undervisningen i förskolan. Det visar Christina Agewall, biträdande avdelningschef vid Enskede Årsta Vantör stadsdelsförvaltning som har skrivit en utvecklingsartikel om rektorers ledning av undervisningsutveckling i förskolan.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Som medverkande i Ifous utvecklingsprogram Flerstämmig undervisning i förskolan erbjöds vi möjligheten att skriva en artikel. Jag blev genast nyfiken, det kändes spännande att genom en utvecklingsartikel få borra ned sig ytterligare i ämnet.

Vad handlar artikeln om?

– Syftet med studien är att öka kunskapen om utvärdering av undervisning och rektorers ledning av undervisningsutveckling i förskolans systematiska kvalitetsarbete. Artikeln bygger på intervjuer och enkäter med sju rektorer från två olika kommuner. Samtliga rektorer i studien har medverkat i det tre och ett halvt år långa Ifous-programmet Flerstämmig undervisning i förskolan.

”Genom arbetet i FoU-programmet och den här artikeln har jag fått fatt i vad vi behöver jobba mer med.”

Vilka resultat har du sett?

– Framträdande är att rektorerna använder dialog och samtal som verktyg vid undervisningsutveckling men även vid utvärdering av undervisningen i förskolan. Rektorerna fokuserar på att skapa förutsättningar för förskollärare att mötas, samtala och diskutera undervisningen.

– Intervjuerna och enkäterna visar att utvärderingen oftare handlar om uppföljning snarare än analys av undervisningen. Andra faktorer som påverkar rektorernas arbete med att leda undervisningsutveckling är kunskaper om exempelvis läroplanen men också hur undervisningsmiljön ser ut och är organiserad.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Jag arbetar som biträdande avdelningschef, avdelning förskola vid Enskede Årsta Vantör stadsdelsförvaltning i Stockholm. Genom arbetet i FoU-programmet och den här artikeln har jag fått fatt i vad vi behöver jobba mer med. Vad jag ser är att undervisningsbegreppet har landat i organisationen, det vi behöver utveckla är utvärderingen; analyserar vi eller följer vi bara upp?

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Jag upplever att det finns ett stort intresse för de här frågorna på förvaltningsnivå, det är en pågående process. Det känns bra att vi kan ta med oss erfarenheter från det här programmet när vi nu medverkar i ett nytt program som heter Hållbar förskola.

Christina Agewall arbetar som biträdande avdelningschef, Avdelning Förskola vid Enskede Årsta Vantör stadsdelsförvaltning i Stockholm

Leda & lära nr 10/2022

Susanne Sawander

Inlägget Dialog i fokus i rektorers utvecklingsarbete i förskolan dök först upp på Skolporten.

När engelskläraren Frida Ejervall ville hitta nya metoder för att undervisa skrivning provade hon modellering. Trots sin egen tveksamhet till effekten, var eleverna positiva och deras skrivande utvecklades, visar hon i sin utvecklingsartikel.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Framför allt såg jag skrivandet som en rolig utmaning, men det var också ett sätt att djupare analysera det arbete jag gjort inom Ifousprogrammet ”Lärares praktik och profession” som vi deltagit i. Ifous bistod med handledning i skrivandet och det var väldigt värdefullt.

Vad handlar artikeln om?

– Om att genom modellering undervisa skrivprocess av uppsats på engelska. Upprinnelsen till projektet var att många elever upplever uppsatsskrivande som svårt, något som också återspeglats i elevernas resultat. Jag ville se hur modellering kunde hjälpa eleverna att utveckla sina skrivprocesser. Modellering innebär att jag som lärare steg för steg förklarar hur jag tänker när jag skriver en uppsats. Poängen med modellering är att ge eleverna ett slags manual för hur en text läggs upp. Jag gjorde aktionerna i två omgångar, en i årskurs 1 då eleverna skulle skriva en debatterande uppsats samt ett år senare när samma elever skulle skriva en argumenterande uppsats på engelska. Jag hade förberett modelleringen med instruktioner i power-point där jag bland annat visade hur man kan arbeta med mind-maps, hur man väljer ut vad man ska ta med i sin text och hur texten sedan byggs upp. Den första aktionen, i årskurs 1 blev väldigt passiv för eleverna eftersom undervisningen dominerades av att jag pratade medan jag höll på att skriva. Aktionen året därpå hade jag därför modifierat lektionen genom att då och då sticka in några frågor i syfte att få till lite mer interaktion med eleverna.

– Utvärderingen gjordes både utifrån mitt och elevernas perspektiv. Dels fick eleverna snabbutvärdera undervisningen direkt efter lektionen genom ”tummen upp” eller ”tummen ned” utifrån frågan om de lärt sig något, dels gjorde jag djupintervjuer med tre elever efter båda aktionerna. Efter den andra aktionen fick eleverna dessutom utvärdera lektionen skriftligt. Min egen utvärdering bygger på mina egna loggar – tankar och reflektioner – som jag skrev ned direkt efter de båda undervisningstillfällena, dessutom videofilmande jag mig själv under lektionerna.

”Projektet har lärt mig hur viktigt det är att också lyssna på eleverna. Hade jag inte gjort det hade jag kanske avfärdat det här sättet att arbeta på.”

Vilka resultat har du sett?

– Utifrån mitt eget lärarperspektiv drog jag slutsatsen att modellering gör undervisningen ganska tråkigt. Ofta tänkte jag att ”orkar de verkligen lyssna på mig när jag står och pratar så här länge?” Det kändes ovant och inte så bra att vara den som pratade mest på lektionerna. Elevernas upplevelse verkar dock vara en annan. Merparten var väldigt positiva och pekade framför allt på att modelleringen gjorde undervisningen tydlig och att de förstod. En elev sa träffande att ”du visade hur, inte bara att”. Sammanfattningsvis drar jag därför slutsatsen att modellering är ett bra inslag som tydliggör vad som förväntas av eleverna.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Idag inkluderar jag modellering som en del i undervisningen, även i ämnet historia som jag också undervisar i. Projektet har lärt mig hur viktigt det är att också lyssna på vad eleverna tycker. Hade jag inte gjort det hade jag kanske avfärdat det här sättet att arbeta på.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Jag har pratat om det vid ett par tillfällen med kollegor här på skolan och tanken är att jag ska berätta om arbetet för hela personalgruppen. Jag vet också att det finns intresse från övriga NTI-gymnasier i landet, kanske blir det en digital presentation för dem så småningom.

Frida Ejervall är lärare på NTI gymnasiet Johanneberg i Göteborg.

Leda och lära nr 7/2022

Susanne Sawander

Inlägget Tydlig undervisning med modellering dök först upp på Skolporten.

Tydlighet, god kommunikation och transparens är centralt för att handledare ska kunna stötta elever och lärare vid fjärrundervisning. Det visar Fredrik Freud, lärare vid Värmdö skärgårdsskolor, i sin utvecklingsartikel.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Jag hade inledningsvis inga planer på att skriva en artikel men genom att vi deltagit i Ifous utvecklingsprogram, Digitala lärmiljöer, insåg jag att vår skola har en hel kunskap och erfarenheter om fjärrundervisning som jag gärna vill dela med mig av.

Vad handlar artikeln om?

– Jag arbetar som lärare och handledare på Värmdö skärgårdsskolor som omfattar fyra öar i Stockholms mellersta skärgård. För eleverna på högstadiet bedrivs en hel del av undervisningen genom fjärrundervisning. Det betyder att läraren befinner sig på en skärdgårdsö medan eleverna är tillsammans i ett klassrum på en annan ö. För några år sedan beslutade Skolverket att det vid fjärrundervisning ska finnas en handledare närvarande där eleverna befinner sig. Artikeln belyser vad lärarna, eleverna och handledarna på vår skola själva har för erfarenheter av handledarens roll vid fjärrundervisning.

”Transparens är ett nyckelord i fjärrundervisning. Som handledare är det viktigt att delge läraren om vad som händer i klassrummet, risken är annars att läraren lämnas utanför, på andra sidan skärmen”.

Vilka resultat har du sett?

– Att en god och tydlig kommunikation mellan läraren och handledaren är grundläggande för att undervisningens ska bli så bra som möjligt. Lärare och handledare behöver utveckla ett nära samarbete.

– Att en god och tydlig kommunikation mellan läraren och handledaren är grundläggande för att undervisningens ska bli så bra som möjligt. Mina resultat visar också att det finns en inbyggd teknikorolighet hos både lärare och handledare. Att tillsammans kontrollera tekniken före lektionsstart är lika viktigt som att se till att undervisningsmaterial och att allt annat är förberett inför lektionen. Först då kan handledaren bli lärarens ”förlängda arm” och vara ett positivt stöd för eleverna i klassrummet, inte minst genom sin fysiska närvaro och kroppsspråk som ju läraren inte har tillgång till.

– Transparens är ett annat nyckelord i fjärrundervisning. Som handledare är det viktigt att delge läraren om vad som händer i klassrummet, risken är annars att läraren lämnas utanför ”på andra sidan skärmen”. I grunden handlar förstås detta om att utveckla ett nära samarbete, förstå och respektera varandras roller. Som en lärare uttryckte det: ”En god relation mellan lärare och handledare kan liknas vid att dansa – man hittar en rytm tillsammans, känner av vem som för och vem som följer.”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Arbetet inom Ifous-programmet har lett till att jag har fått en bättre förståelse för vad digitalisering kan bidra med men också när den inte gör det. Min erfarenhet är att det, särskilt vid fjärrundervisning, är oerhört viktigt att hålla det så tekniskt enkelt som möjligt. Jag tillhör kategorin som alltid varit positiv till digitaliseringen inom skolan. Men som fjärrundervisande lärare och även handledare har jag har upptäckt att vanliga läroböcker ofta fungerar bättre än digitala läromedel där det digitala spelandet ofta hamnar i fokus snarare än lärandet.

Hur för du arbetet vidare på din arbetsplats?

– Vi är en liten arbetsplats där det ofta uppstår spontana diskussioner så många har fått höra om mitt arbete. Tanken är också att jag ska träffa övriga rektorer i rektorsområdet och där mer utförligt berätta om projektet.

Fredrik Freud är lärare i SO och svenska vid Värmdö skärgårdsskolors rektorsområde på Värmdö

Leda och lära nr 9/2022

Susanne Sawander  

Inlägget Handledaren – lärarens förlängda arm vid fjärrundervisning dök först upp på Skolporten.

Stödstrukturer i form av färdiga lektionsplaneringar utnyttjas väl av distansgymnasiets elever. Men de dekonstruerar dem och anpassar stödet efter sin egen livssituation, visar Tommy Palmèr i sin utvecklingsartikel.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Jag såg det som en naturlig fördjupning av det arbete vi gjort inom Ifousprogrammet Digitala lärmiljöer. Jag har också ett personligt intresse av skrivande och en artikel kändes som en möjlighet att få utveckla den sidan.

Vad handlar artikeln om?

– Om hur elever på Korrespondensgymnasiet här i Torsby uppfattar de stödstrukturer som erbjuds. Korrespondensgymnasiet är ett distansgymnasium och våra elever befinner sig över hela världen. För att hjälpa dem att få en struktur på sina studier och sin skolvardag erbjuder skolan olika stödstrukturer. De består av lektionsplaneringar i samtliga ämnen, det vill säga ett slags schema över hur många timmar per dag som ett visst ämne ska studeras, samt en heltidsmentor, en person med någon form av pedagogisk utbildning som har kontakt med eleven och hjälper denna att få struktur på sina studier.

– Genom samtal och diskussioner i fokusgrupper med elever från alla tre årskurser har jag undersökt hur eleverna uppfattar och använder sig av dem här stödstrukturerna.

Vilka resultat har du sett?

– Det tydligaste resultatet är att eleverna bryter ned lektionsplaneringarna som vi lärare förser dem med. Eleverna dekonstruerar helt enkelt de färdiga lektionsplaneringarna och bygger därefter upp egna individuella scheman, utifrån livssituation och behov. De ursprungliga lektionsplaneringar som vi lärare gör anger hur många timmar som ett visst ämne förväntas studeras per dag. Vissa elever följer planeringarna som de är medan andra väljer att baka ihop de olika ämnenas studietimmar över veckan. Vi har elever som exempelvis elitsatsar på en idrott, för dem handlar det om att matcha skolarbetet med träningen.  

”Lektionsplaneringen, som vi lärare lägger ganska mycket tid på, är ett viktigt stöd för att eleverna ska hålla sina deadlines och hitta en struktur i sin skolvardag.”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– För min egen del har arbetet inte förändrats så mycket mer än att jag fått bekräftat att den lektionsplanering som vi lärare lägger ganska mycket tid på, faktiskt fyller sin funktion. Den här planeringen är ett viktigt stöd för att eleverna ska hålla sina deadlines och hitta en struktur i sin skolvardag.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Jag vill med min artikel belysa den oerhört viktiga roll som heltidsmentorerna har för att stötta våra elever. Min förhoppning är att skolledning och förstelärare i högre grad lyfter fram deras arbete.

Tommy Palmér är lärare på Korrespondensgymnasiet i Torsås kommun.

Leda & lära nr 8/2022

Susanne Sawander

Inlägget Stödstrukturer omarbetas av elever på distansgymnasium dök först upp på Skolporten.

Individuella samtal istället för ett standardskrivet mejl har stor betydelse för relationen mellan lärare och elever på vuxenutbildningens distansundervisning. Det visar lärarna Sara Thorslund och Elin Bååth i sin utvecklingsartikel.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Vi har deltagit i Ifousprogrammet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning – ett superintressant ämne. Att skriva en artikel var ett sätt att ytterligare fördjupa oss och ta del av tidigare forskning i ämnet men också konkret ta reda på hur vårt utvecklingsarbete uppfattas av eleverna.

Vad handlar artikeln om?

– Vi har utforskat betydelsen av relationer mellan lärare och elever vid vuxenutbildningens distansundervisning. Utifrån en teori om social närvaro har vi har utformat vår egen distansundervisning i syfte att öka gemenskapen och den sociala närvaron.

– Till kursstart bjöd vi in varje elev till ett individuellt videosamtal, tidigare har vi bara skickat ett mejl till alla elever. Vidare har vi lagt extra krut på att vara tillgängliga för eleverna genom att exempelvis svara snabbt på mejl, mess och telefonsamtal, allt i syfte att stärka kommunikationen mellan oss lärare och elever. Varje vecka har vi kontaktat de elever som av olika skäl inte dykt upp vid undervisningstillfällena. Syftet här var att försöka fånga upp elever som var på väg att hoppa av, vilket är vanligt inom vuxenutbildningen. En viktig aspekt i vårt arbete var att försöka humanisera oss lärare. Ett sätt var att så mycket som möjligt visa oss själva i bild och även den miljö vi lärare befann oss i under distansundervisningen. Efter en termin djupintervjuade vi sex elever om deras upplevelse av vår undervisning. De här eleverna studerade även andra kurser inom vuxenutbildningen och kunde därmed jämföra.

Vilka resultat har ni sett?

– Något som alla eleverna i studien lyfte som relationsstärkande var det inledande individuella videosamtalet. Det är stor skillnad att få prata enskilt med läraren jämfört med att få ett standardskrivet mejl. För oss lärare innebar det här samtal också fördelar eftersom vi redan från start kunde upptäcka vilka elever som kanske skulle behöva extra support. Även om samtalen tog tid upplevde vi att de underlättade vårt arbete på sikt.

– Eleverna pekade på att upplevelsen av avståndet mellan lärare och elev känns längre vid distansundervisning jämfört med undervisning på plats. Samtidigt underströk de att avståndet mellan lärare och elever kan upplevas stort även i ett klassrum. Det handlar helt enkelt om sociala aspekter oavsett undervisningsform. Det här vittnar om att humanisering är särskilt viktig vid distansundervisning, något vi också belyser i vår artikel. Sammanfattningsvis visar våra resultat att känslan av avstånd minskar när läraren använder ett mindre formellt språk, ofta syns i bild, även vid videoföreläsningar samt bjuder in till samtal om mer än bara studierna. Tidigare forskning visar att trygghet är en oerhört viktig aspekt även för vuxna elever.

”Vuxenutbildningen har inte närvaroplikt men känslan av att bli sedd kan vara avgörande huruvida en elev fullföljer sina studier eller inte.”

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Det har förändrats helt och hållet. Idag har vi anpassat vårt arbete och undervisning efter det vi har lärt oss, nu kör vi till exempelvis alltid med individuella videosamtal vid kursstart. Något som visat sig vara väldigt effektivt är att varje vecka, systematiskt följa upp de elever som inte kommer till undervisningstillfällena. Vuxenutbildningen har i och för sig inte närvaroplikt men vi menar att känslan av att bli sedd kan vara avgörande huruvida en elev fullföljer sina studier eller inte.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Vi har haft en hel del kollegialt lärande där vi presenterat och även haft workshops kring vårt arbete. Vi upplever att det finns en stor nyfikenhet men även viss rädsla bland kollegor. Det senare handlar nog om att många tror att det här arbetssättet är väldigt tidskrävande. Och ja, det tar tid men vi tycker att vi igen den tiden genom vi känner våra elever bättre och därmed kan stötta dem mer effektivt.

Elin Bååth är gymnasielärare i svenska och förstelärare inom digital kompetens på 
Vuxenutbildningen Gotland.
Sara Thorslund är gymnasielärare i naturkunskap och speciallärare på Vuxenutbildningen
Gotland.

Leda & Lära nr 5/2022

Susanne Sawander

Inlägget <strong>Relationer särskilt viktigt i distansundervisning</strong> dök först upp på Skolporten.

En workshop på några timmar kan hjälpa talängsliga elever att klara kunskapsmålen. Det visar Simon Eksmo, lärare i svenska och historia på Kunskapsgymnasiet i Norrköping, som skrivit en utvecklingsartikel om en enkel insats med positiva resultat.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Jag hade till en början inga planer på att skriva. Men under de två år som vi arbetat med Ifous-programmet Lärares praktik och profession har jag blivit alltmer medveten om vad beprövad erfarenhet faktiskt innebär. Genom att skriva en artikel om mitt eget utvecklingsarbete kan jag vara med och bidra till den här beprövade erfarenheten, det känns både roligt och stort.

Vad handlar artikeln om?

– Om en insats för att stärka elever med talängslan. Mer precist beskriver artikeln en workshop med åtta mycket talängsliga gymnasieelever i årskurs ett. Elever hade själva anmält sig till workshopen och målet var att de skulle klara av att hålla det tal som ingår i nationella proven i svenska.

– Workshopen pågick under ett par timmar. Inledningsvis fick eleverna öva på att bara stå framför varandra, först i grupper om fyra och så småningom en och en. Eleverna fick också öva på att visualisera sig själva innan de höll sitt tal – hur de går in, ställer sig framför publiken, tittar åhörarna i ögonen, förankrar fötterna stadigt i golvet, tar ett djupt andetag och därefter börjar tala. Tanken var att de skulle använda sig av det här verktyget, den här tekniken, när de vid provtillfället höll sitt tal.

Vilka resultat har du sett?

– Ett mycket positivt resultat är att alla åtta elever klarade det nationella talprovet. Det gladde mig verkligen för jag har sett vilken ångest och panik de här eleverna kan få av bara tanken på att behöva prata inför publik. Jag såg också hur de under provet använde sig av de verktyg de hade fått under workshopen. Alla elever fick bra betyg på sina talprov och när jag pratade med dem efter provet trodde jag därför att alla skulle vara glada och nöjda med sin insats. Men två av eleverna tyckte att det kändes hemskt även efteråt, trots att de fått bra betyg. Jag insåg att för vissa elever försvinner inte den negativa känslan även om de klarar uppgiften och får ett bra betyg.

”Nu kör jag den här workshopen för samtliga elever i retorikundervisningen. Det är uppskattat och funkar jättebra.”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Numer kör jag den här workshopen för samtliga elever i retorikundervisningen inför det nationella provtalet, det är uppskattat och funkar jättebra. Workshopen är en enkel insats som ger väldigt mycket tillbaka. Att skriva en artikel har också medfört att jag är mer positiv till att på ett strukturerat sätt testa nya idéer i klassrummet. Tillsammans har detta har gjort mig tryggare i min yrkesroll.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Efter Ifous-programmet arbetar jag tillsammans med några kollegor även med det fortsatta utvecklingsarbetet på skolan. Det baseras på samma metod som aktionsforskning men vi kallar det aktionsstudier. Vi har fått igång flera ämnesöverskridande grupper kring olika frågor och som flera gånger per termin träffas, stämmer av och diskuterar.

Simon Eksmo är gymnasielärare i svenska och historia på Kunskapsgymnasiet Norrköping.

Leda & lära nr 6/2022

Susanne Sawander

Inlägget Enkel insats lindrar talängslan hos elever dök först upp på Skolporten.

Genom att utforska och experimentera kan elever i förskoleklass utveckla kunskaper i programmering. Det visar lärare Åsa Chibas som tillsammans med forskarna Jalal Nouri, Eva Norén och Lechen Zhang, skrivit en utvecklingsartikel om programmering i förskoleklasser inom Ifous FoU-program Programmering i ämnesundervisningen.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Jag hade ingen tanke på att skriva en artikel men under Ifous-programmet blev jag tillfrågad av forskarna som deltog i programmet och som observerade i klassrummet. Det har både forskats och skrivits en hel del om programmering i såväl förskola som grundskola men betydligt mindre när det handlar om elever i förskoleklass.

Vad handlar artikeln om?

– Om undervisning i programmering i tre förskoleklasser. Syftet med projektet var att utveckla undervisningen i programmering och artikeln bygger på klassrumsobservationer med fokus på lektionsplanering, lektionsaktiviteter, uppföljning och utvärdering. Utvärderingen har kopplats till mål och syfte med lektionerna. Eleverna jobbade både i större grupper, två och två samt på egen hand. Som hårdvara har eleverna till stor del använt iPads och klassrummen var utrustade med en stor skärm där lärares och elevers iPads har projicerats.

Vilka resultat har du sett?

– Den didaktiska strategin att ställa specifika frågor till eleverna och låta dem undersöka och pröva att programmera tillsammans, har inneburit att eleverna har utvecklat kunskaper i programmering i sin egen takt och att de har en bra grund inför årskurs 1. Det här utforskande sättet att arbeta på väcker också elevernas intresse. Vi såg också att intresset och engagemanget lika stort bland pojkar och flickor.

– Resultaten visar att eleverna också fick möjlighet att utveckla datalogiskt tänkande kring sekvensering, testning och felsökning, men också att uttrycka sig, samarbeta och ifrågasätta. En viktig slutsats är att oavsett vilket programmeringsverktyg och vilken miljö som används, kräver utveckling av förskoleklasselevers datalogiska tänkande en systematisk didaktisk planering. Men kanske viktigast av allt, att lärandeaktiviteter äger rum i en miljö där eleverna känner sig trygga och som möjliggör kreativ utforskning och experimenterande.

”Att låta eleverna undersöka och pröva att programmera tillsammans, har inneburit att de har utvecklat kunskaper i programmering i sin egen takt och att de har en bra grund inför årskurs 1.”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Att som lärare få feedback av forskare direkt i klassrummet har varit oerhört givande och utvecklande. Deras stöd har också inneburit en bekräftelse på att vi arbetar på rätt spår.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Det är kanske den största utmaningen av alla. På min skola har representanter från samtliga stadier deltagit i Ifous-programmet och tillsammans har vi formulerat ett dokument som ligger till grund för hur vi vill att progressionen i programmeringsundervisningen ska vara på skolan, från förskoleklass till årskurs 9. Vidare har vi startat ett samarbete mellan förskoleklass och årskurs 1 kring programmeringsundervisningen.

Åsa Chibás, lärare i förskoleklass, Freinetskolan Hugin, Norrtälje
Jalal Nouri, docent, Stockholms universitet
Eva Norén, docent, Stockholms universitet
Lechen Zhang, doktorand, Stockholms universitet

Leda och lära nr 3/2022

Susanne Sawander

Inlägget Utforskande undervisning i programmering dök först upp på Skolporten.

Att utforska sin egen fråga är en grundbult för framgångsrik skolutveckling. Det konstaterar Martina Bäckström som skrivit en utvecklingsartikel om skillnaden mellan kortsiktiga utvecklingsprogram och Ifousprogrammet Lärares profession och utveckling.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Av flera skäl, dels för att det innebar ytterligare reflektion kring och analys av det arbete jag gjort under de tre år som utvecklingsprogrammet pågått. Dels för att jag genom skrivandet fick chansen att få handledningar av en av forskarna som deltog i programmet, de här diskussionerna lärde mig väldigt mycket.

Vad handlar artikeln om?

– Om framgångsrik och långsiktig skolutveckling. Mer specifikt har jag jämfört lärares uppfattning av kortsiktiga utvecklingsprogram kring frågor som bestäms av skolledningen med Ifous-programmet Lärares profession och praktik som tolv kommunala skolor här i Eskilstuna har deltagit i under tre år.

– Artikeln bygger på en enkätstudie som genomfördes i slutet av programmet med cirka 30 lärare på min skola. Här fick lärarna bland annat svara på frågor om vilken typ av kunskap de fått ut av de olika utvecklingsarbetena.

Vilka resultat har du sett?

– I enkäten synliggjordes ett antal områden som kan definiera framgångsrik och långsiktig skolutveckling. De är tid, struktur och organisation, vilka samtliga fanns inom Ifous-programmet men mer sällan i de kortsiktiga utvecklingsprojekt som vi tidigare genomfört här i Eskilstuna. En annan framgångsfaktor är metoden, aktionsforskning som Ifousprogrammet bygger på. Här fick vi lärare själva definiera vilken fråga vi ville utforska. Det här innebär att lärarna äger sin egen process, vilket ökar känslan av delaktighet och möjligheten till utveckling.

– Något som visade sig vara mycket lyckat var också de tvärgrupper som vi bildade under Ifousprogrammet. En blandning av lärare från olika stadier öppnade upp för nya perspektiv och insikter. Långsiktigheten är också av stor betydelse, att få arbeta med sin egen forskningsfråga under flera år innebär en fördjupning som är svår att få till under kortare utvecklingsarbeten. Även om kortare insatser givetvis ger kunskaper är det inte självklart att de förankras i det egna arbetet. Den processen kräver längre tid, plats för reflektion och diskussion.

”Att få arbeta med sin egen forskningsfråga under flera år innebär en fördjupning som är svår att få till under kortare utvecklingsarbeten.”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Ifousprogrammet och skrivandet av artikeln har inte bara förändrats mitt arbetssätt utan hela mitt mindset. Idag tänker jag hela tiden på vad jag kan förbättra i min egen undervisning, att ”nästa lektion ska jag pröva detta”. Jag vill verkligen hela tiden bli en bättre lärare och tänket man utvecklar vid aktionsforskning innebär att man lär sig att lösa sina egna problem och frågor.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Vi fortsätter att arbeta med aktionsforskningens metoder och de så kallade ”rundorna”, där vi lärare träffas och får lika mycket talutrymme. Tillsammans med övriga processledare här i Eskilstuna kommun ska vi nu försöka hitta sätt att arbeta som gör att vi kan bibehålla och utveckla den kunskap som programmet givit.  

Martina Bäckström är lärare i engelska och hem- och konsumentkunskap i åk 7–9 på Tegelviken skola i Eskilstuna.

Leda och lära nr 4/2022

Susanne Sawander

Inlägget Skolutveckling med resultat bygger på egen process dök först upp på Skolporten.