Samarbete med företag väckte elevernas intresse för ingenjörsyrket

Publicerad:2013-06-13

Skribent:Robert Gres

Artikel nr 4 2013: Vad gör en ingenjör? Ett unikt samarbete med Atlas Copco för att höja intresset för teknikämnen bland kommunens högstadieelever

Många elever tycker att NO och teknik är svåra ämnen, säger Monica Seittu, lärare på Myrsjöskolan i Nacka.

När eleverna fick jobba tillsammans med ett riktigt företag i NO:n växte intresset för både ingenjörsyrket och ämnena teknik och naturvetenskap. – Jag tror att det är ett måste att verklighetsanknyta till undervisningen, säger Monica Seittu, lärare på Myrsjöskolan i Nacka. I Monica Seittus utvecklingsartikel ”Vad gör en ingenjör” beskriver hon ett samarbete mellan skola och arbetsliv. Syftet med projektet var att väcka elevernas intresse för naturvetenskap och teknik. – Många elever tycker att NO och teknik är svåra ämnen. Men när de är rädda för NO och teknik, så blir de rädda för de yrken som är sammankopplade med dem. Det har varit en stor nedgång i teknik- och ingenjörsyrken, säger Monica Seittu. – Jag blev frustrerad och tänkte: Vad ska jag göra för att få eleverna att förstå att de här ämnena är verkligheten? Då blev projektet med Atlas Copco idealet. Samarbetet med industriföretaget gick ut på att eleverna, två klasser i årskurs 8, skulle utveckla en mejselhammare – en hammare som mejslar sig in i berget när man bryter mineraler. Företaget ville ha hjälp av eleverna att göra den mindre tung, och minska vibrationerna. Tanken var dock inte att bygga själva verktyget, utan de skulle endast konstruera en en ritningsmodell. Eleverna sökte information på en mängd olika ställen: – De googlade, de ringde Atlas Copco, de gick in i periodiska systemet och tittade på densitet. Många ringde byggvaruhus och frågade om material. När de frågade mig sa jag ”jag vet inte mer än ni vet”. Medvetet så hjälpte jag dem inte, det var ju en del av uppgiften. Sen fick de redovisa på ett A3-papper med text och bild, berättar Monica Seittu.

Vad har du sett för resultat?

– Eleverna vill gärna göra liknande projekt igen, det var ett idealiskt projekt på det stora hela. Vi hade ett bra upplägg med besök i gruvan, och experiment med tryckluft, och det var föreläsningar av ingenjörer som var nyutbildade. Det väckte många av mina elevers intresse. Många av dem var inte så intresserade av fysik och teknik innan. – Innan projektet var det omkring en tiondel som hade en aning om vad en ingenjör gjorde. Men efteråt var det i princip alla som kunde svara på frågan ”Vad gör en ingenjör”, och 8 av 30 kunde tänka sig att jobba som en ingenjör.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Eleverna var oerhört positiva, när jag frågade om de skulle kunna tänka sig att göra ett liknande projekt igen så svarade cirka 80 procent ja. – Jag är nog mer modig att ge mig in i liknande projekt igen, men jag kommer att vara mer tydlig med att jag vill ha feedback från företaget. Det tyckte jag saknades, men utvärderingen är minst lika viktig som själva projektet.

Hur för du arbetet vidare på din arbetsplats?

– Vi är flera NO-lärare som har gjort samma projekt så vi har ämnesträffar varje vecka där vi delar med oss av information. Det är en fantastisk skola. Den styrs jättebra, med små klasser, regelbundna träffar inom ämnena, och ledningsträffar. – Att få jobba på en sådan arbetsplats gör också att man vågar ge sig in på sådana här projekt. Att vi lärare vågar tro på oss själva, och tar med eleverna på den resan, säger Monica Seittu. – Man kan ge sig ut på gungfly tillsammans med eleverna och ta sig till andra sidan ändå. Moa Duvarci Engman