Lika värde för alla med blandade skolformer

Leda och lära nummer 2/2020 – Två skolformer – en verksamhet. Ett inkluderande samarbete mellan grundskola och grundsärskola f-3 på Lejonströmsskolan i Skellefteå

Empati, acceptans och allas lika värde är självklarheter på Lejonströmsskolan i Skellefteå. Ida Wiik och Marie Ellström-Westerlund har skrivit en utvecklingsartikel om ett nära samarbete mellan grundskola och grundsärskola.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Vi har arbetat med att utveckla vår lärmiljö i flera år och känner att vi har samlat på oss både goda exempel och kunskap. Genom att skriva en artikel hoppas vi kunna inspirera och sprida våra erfarenheter till fler i skolvärlden, såväl pedagoger som skolledare på olika nivåer.

Vad handlar artikeln om?

– Om hur Lejonströmsskolan i Skellefteå arbetar med inkluderande lärmiljöer. Skolan är byggd och organiserad för nära samverkan mellan grundskola och grundsärskola. Klassrummen ligger blandade i skolhuset och eleverna från de båda skolformerna delar kapprum, raster och skolmåltider samt undervisning i bland annat ämnena idrott och hälsa, slöjd och musik. Enskilda elever från grundsärskolan deltar i grundskolans undervisning i vissa teoretiska ämnen. Pedagogerna från båda skolformer delar arbets- och personalrum.

– Vi har undersökt hur det här samarbetet ser ut på klassrumsnivå samt vilka vinster och utmaningar det innebär för eleverna i respektive skolform. Artikeln bygger på intervjuer med fyra pedagoger, två från varje skolform i årskurserna f-3.

”Samarbetet skapar trygghet men också större möjligheter till variation i arbetssätt”

Vilka resultat har ni sett?

– Samtliga pedagoger betonar att det sociala klimatet bland eleverna kännetecknas av värderingar om allas lika värde. De nära kontakterna mellan elevgrupperna innebär att grundskoleeleverna utvecklar acceptans kring olikheter men också sina empatiska förmågor. En av pedagogerna är övertygad om att hennes elever har fått en ökad förståelse för andra och att de har växt som medmänniskor. För grundsärskolans elever utgör grundeleverna goda förebilder, såväl språkligt som kunskapsmässigt.

– Samarbetet mellan skolformerna innebär fler vuxna per elev, vilket skapar trygghet och närmare kontakt mellan pedagoger och elever men också möjligheter till variation i arbetssätt då pedagogerna har tillgång till varandras kompetenser. Lärarna från grundskolan har i regel större fokus på ämneskunskaper medan grundsärskolans pedagoger har en specialpedagogisk kompetens. Tillsammans skapar detta en bred kompetens.

 – Så länge undervisning och verksamhet anpassas efter eleverna ser de intervjuade inga nackdelar för eleverna. En farhåga som nämns är att kunskapsutmaningar för elever i grundskolan riskerar att ”anpassas bort”.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Arbetet ingår som en del av Ifous-programmet ”Inkluderande lärmiljöer” som Skellefteå kommun deltagit i under tre år. Programmet har varit väl förankrat från högsta ledning och genomsyrat hela skolans arbete. Det har varit otroligt berikande att få fördjupa sig på ett område under en längre tid.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Just nu hänger frågan lite i luften då vi står inför ännu en omorganisation av skolan. Vår utmaning blir att hitta former för ett samarbete som passar in i den nya organisationen. Andra kommuner har hört av sig och visat intresse för vårt arbete och förhoppningen är att sprida våra erfarenheter vidare.

Marie Ellström-Westerlund är specialpedagog och förstelärare årskurs 1–6 på Lejonströmsskolans grundsärskola i Skellefteå kommun.
Ida Wiik är grundskollärare och förstelärare i årskurs f-3 på Lejonströmsskolan i Skellefteå
kommun.

Susanne Sawander