Är muntlig framställning en tidlös kompetens?

Artikel nummer 4 2017: De tidlösa kompetenserna: För ett livslångt lärande – på riktigt

Tre klasser i årskurs åtta fick arbeta fokuserat med muntlig framställning under två terminer, vilket gav tydliga resultat i betygen. Försteläraren Ann Harmon vill fortsätta arbetet med de ”De tidlösa kompetenserna” som eleverna behöver ha med sig när de lämnar grundskolan.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Jag har arbetat som lärare på högstadiet i 17 år och har många tankar om vad vi gör bra i skolan och vad vi skulle kunna göra bättre. Det har gnagt i mig under en lång tid och jag ville försöka sätta ord på mina tankar och sprida dem.

Vad handlar utvecklingsartikeln om?

– Jag har länge funderat på om vi ger eleverna de verktyg de behöver när de lämnar skolan, inför gymnasiet, arbetslivet och livet i stort. Vilka kompetenser det är som eleverna behöver ha med sig i framtiden.

– Jag har arbetat fram något som jag kallar ”De tidlösa kompetenserna”. Det är vissa kompetenser som vi vet att alla elever behöver oavsett vilket gymnasieprogram de kommer att gå eller vilket arbete de kommer att ha. Muntlig framställning är en sådan kompetens – alla kommer någon gång att behöva prata inför publik. Studieteknik, läsförståelse, digital kompetens och social- och emotionell kompetens är andra sådana kompetenser.

– Jag har tänkt mycket på hur det skulle vara om man kunde identifiera ”De tidlösa kompetenserna” och arbeta med dem som ett parallellspår till läroplanen. Mycket av detta finns redan med i läroplanen men inte hur vi ska arbeta med det.

– Jag gjorde en studie med tre klasser i årskurs åtta där vi arbetade strukturerat med muntlig framställning som studiematerial under två terminer. Jag pratade med eleverna och tillsammans lade vi upp en plan på olika uppgifter som vi skulle arbeta med. Jag ville visa att man kan nå tydliga resultat om man har en strukturerad plan, vilket vi också gjorde. I artikeln har jag skrivit om studien och hur vi har arbetat med olika övningar.

Vilka resultat har du sett?

– Alla elever utvecklades så att de vågade stå framför klassen och prata. För att kunna mäta ett konkret resultat tittade jag på betygskriterierna i svenska för muntlig framställning i årskurs nio. Sedan jämförde jag med hur eleverna nått det specifika kriteriet. När eleverna i studien gick i årskurs sju, på vårterminen 2015, var det 13 personer som nådde A på det kriteriet. På höstterminen i årskurs åtta var det 23 elever som nådde A och på vårterminen i årskurs åtta var det 32 elever av 66 elever totalt som nådde A på kriteriet. Många av eleverna som tidigare tyckt att det varit läskigt att prata inför klassen lyckades nu bra. Eleverna hade även lärt sig knep och fått större förståelse för syftet med muntlig framställning och att det faktiskt inte är så farligt.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Jag har fått bekräftelse på min känsla att om man verkligen lägger krut på något under en längre tid så händer det saker. Vi gör så mycket olika saker i skolan och ibland blir det ohanterligt. Då måste man gå in på detaljerna för att se hur olika individer utvecklas.

– Jag är nyfiken på att jobba vidare med ”De tidlösa kompetenserna” och jag håller på och hittar former för hur jag ska göra det. Jag skulle gärna vilja att de blev som en ryggrad till läroplanen – en ryggsäck med tidlösa kompetenser som eleverna har med sig när de lämnar grundskolan.

Hur för du arbetet vidare på er arbetsplats?

– Den 29 mars ska vi som har skrivit artiklar i Nacka kommun hålla presentationer om våra projekt och sprida vårt arbete.

Åsa Lasson