Elever positiva till veckovisa tester i matematik

Gymnasielever upplever att de lär sig mer med veckotester i matematik. Några resultat på betygsnivå går inte att se, konstaterar Monica Andersson i sin utvecklingsartikel om självrättande diagnoser i matematikundervisningen.  

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Jag är gymnasielärare i matematik och samhällskunskap och har alltid drivits av intentionen att bli en bättre lärare. För några år sedan tog jag en paus från lärarjobbet i gymnasieskolan och för ett arbete vid lärarutbildningen på Stockholms universitet. Det bidrog inte enbart till att jag läste in mig på kurslitteratur och tog del av ny forskning, jag fick även syn på mitt eget lärarskap utifrån ett annat perspektiv. Det här ledde mig vidare till egna studier och en masteruppsats och när jag så småningom kom tillbaka till gymnasieskolan kändes steget till att skriva en utvecklingsartikel inte så långt.

Vad handlar artikeln om?

– Den handlar om hur jag har använt veckotester i matematikundervisningen för att förbättra elevernas kunskaper. Tanken var att de här veckovisa testerna skulle stärka elevernas lärande genom att de byggde på kognitionsvetenskapliga metoder för lärande, nämligen framplockning och spridning. Dessutom innehöll testerna ett inslag av formativ bedömning i form av självbedömning. Nyttan med veckotesten utvärderades genom att jag granskade betyg, resultat på veckotesten samt en enkätstudie för att ta reda på hur eleverna uppfattat veckotesten. 

Vilka resultat har du sett?

– Resultaten på veckotesten visar att eleverna presterade bättre när det gått en vecka mellan testen. För elever som klarat uppgifter på högre nivå, C-nivå, höll denna förbättring också i sig över längre tid. Elevenkäterna visar i sin tur tydligt positivt resultat då 70 procent av eleverna upplevde att veckotesten bidrog till att de förbättrade sitt lärande och över 80 procent tyckte att de fick syn på vad de kunde och inte med hjälp av veckotesten.

– Vid projektets slut kunde jag inte se några förändringar i betygen vid en översiktlig jämförelse med tidigare år. Men vi får komma ihåg att pandemin sannolikt hade påverkat såväl elevernas faktiska kunskapsnivå som betygen som satts under dessa år.

70 procent av eleverna upplevde att veckotesten bidrog till att de förbättrade sitt lärande.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Jag är inte nedslagen av att testerna inte gav tydligare positiva resultat för alla elever utan tänker att uthållighet är viktigt. Därför har jag fortsatt att arbeta med de veckovisa testerna. Kanske kommer jag inte att upptäcka något förrän när fjolårets ettor går trean och tampas med den mest avancerade kursens innehåll? Men jag är samtidigt beredd på att justera upplägget eller helt omvärdera användandet om jag upptäcker att det verkligen inte ger någon som helst effekt på elevernas kunskaper. Projektet har därför bidragit till att jag är mer kritisk till både egna och andras idéer samtidigt som jag är mer öppen och nyfiken, inte minst när det gäller strategier för lärande som skulle kunna klassas som kognitionsvetenskapliga sådana.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

Mina matematikkollegor är väl bekanta med hur jag använder veckotest och är precis lika intresserade som jag av att våra elever ska lära sig mer matematik, vi har ett bra samarbete. På samma sätt finns ett stort intresse hos övriga lärare på YBC att diskutera didaktiska frågor även ämnesövergripande. Jag vet att flera kollegor redan använder liknande upplägg under andra namn, såsom “superläxor” och “duggor”, så arbetssättet att ge små prov ofta är inte direkt unikt. Det vore kul om någon ville undersöka effekten av sina försök så att vi kan samtala om våra olika resultat och deras orsaker.  

Susanne Sawander