Vad händer vid Skolinspektionens tillsyn?

Att vara föremål för statlig tillsyn är ett omfattande arbete som inte alltid motsvarar förväntningarna. Emma Ek har forskat om granskning av offentlig verksamhet med fokus på de granskade organisationerna.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag kom in i detta genom ett intresse för förvaltning och hur den är uppbyggd. Det var en het fråga 2006 då det fanns ett växande intresse för utökad tillsyn från statens sida. Skola och äldreomsorg blev mina områden. Hur går tillsynen till, vilken styrning sker inom dessa områden och vad betyder det att styrningen ser ut på det sättet? På skolsidan har detta varit debatterat. Skolinspektionen har fått vara en förebild för flera andra myndigheter.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur det går till när skola- och äldreomsorgsverksamhet blir föremål för tillsyn. Det är en etnografisk studie där jag med observationer, intervjuer och granskade dokument försökt följa genomförandet av tillsynen med uppmärksamhet på de granskade organisationerna. Vad innebär det att vara föremål för tillsyn? Den tillsyn jag studerar är Skolinspektionens regelbundna tillsyn och verksamhetstillsyn inom äldreomsorgen. De är båda omfattande tillsynsprocesser som pågår under lång tid.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det är ett omfattande arbete att vara föremål för tillsyn och granskning. Organisationerna som granskas ska vara delaktiga i granskningen. Det är mycket underlag och dokumentation som ska tas fram, självvärdering ska göras, man ska arrangera och planera inför tillsynsbesöken och förbereda sig genom att läsa på. Man glömmer ofta att det kräver ett stort engagemang att vara föremål för tillsyn.

– Vad man använder för kriterier och metoder för tillsynen är avgörande för vad tillsynen fångar. Studien visar att den juridiska tonen inom skolan gör det svårare att få en bred bild av verksamheten. Stor vikt läggs på dokumentation, vilket är lättare att kontrollera än om skolmiljön är trygg.

Vad överraskade dig?

– Att tillsynen var så förutsägbar och förväntad i de granskade organisationerna. Jag trodde det skulle finnas mer av överraskningsmoment med ”tillslagsliknande” inslag. De granskade får mycket information om kriterier och hur det har gått i andra kommuner. De läser på och är väldigt införstådda.

– Tillsynspraktiken har gått mot en mer kontrollorienterad och mindre utvärderingslik tillsyn. I den nya granskningsmodellen är det inte tillsynens uppgift att ge hjälp på vägen. Men skolan vill ha mer utvärdering, med tips och råd. Det blev en krock där, som fick ett starkt genomslag i intervjuer och observationer.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att tillsynsmyndigheterna Skolinspektionen och Socialstyrelsen ska ha nytta av resultaten. Också alla som deltar i den offentliga debatten om statlig styrning, och forskare som studerar styrmetoder.

Om jag är skolledare, varför ska jag då läsa avhandlingen?

– Avhandlingen sätter in tillsynen i ett sammanhang som personer som jobbar i verksamheten kanske inte har tid att lägga in den i. Tillsynen berör frågor om kommunalt ansvar respektive statlig styrning, hur man mäter och bestämmer vad som är god kvalitet. Nästan alla jag intervjuar uppfattar att de har en bra verksamhet, men mäthysterin skapar svårigheter att visa att man gör bra saker. Vad accepteras som bevis för att en verksamhet är bra?

– Till syvende och sist är det en fråga om hur skolan kan visa att just deras skola är bra. Avhandlingen innehåller intressanta observationsberättelser om hur man enas om kvalitetsfrågor.

Gunilla Nordin