Utsatta ungdomar tar många sexuella risker

Ungdomar på statliga ungdomshem sexdebuterar tidigare än andra ungdomar och tar fler sexuella risker. Malin Lindroth har i sin avhandling sökt kunskap om hur deras sexuella hälsa ser ut samt tagit fram en undervisningsmodell för sex- och samlevnadskunskap på ungdomshemmen.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det blev jag i yrket som skolsköterska. Jag arbetade på ett statligt ungdomshem i närmare 10 år. Jag upplevde att ungdomarna hade många frågor och funderingar när det gällde sexualitet. Dessutom arbetade jag med sex- och samlevnadsundervisning i grupp som en del av skolan och märkte att det var något som ungdomarna ville diskutera. De hade mycket erfarenheter men kanske mindre kunskap, upplevde jag då.

Vad handlar avhandlingen om?

– I stort handlar den om att försöka skaffa kunskap om hur den sexuella hälsan ser ut i den här socialt utsatta ungdomsgruppen. På ungdomshemmen bor tvångsomhändertagna ungdomar som är 15–20 år. De erbjuds också utbildning inom grund- och gymnasieskola. Ett annat syfte har varit att ta fram en undervisningsmodell som kan användas i sex- och samlevnadskunskap på ungdomshemmen.

– I min undersökning ingår närmare 200 ungdomar. Jag har gjort en enkätstudie och två intervjustudier, en med fokusgrupper och en med 20 ungdomar individuellt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det här är ungdomar som tar många sexuella risker, men som också har blivit utsatta i hög grad för sex mot sin vilja. I deras kaotiska liv framstår det sexuella risktagandet vara värt risken, vilket är viktigt att ha i åtanke om man ska kunna erbjuda dem stöd och råd. Man får acceptera att det också ger ungdomarna något. I deras berättelser ger det sexuella risktagandet dem status, bekräftelse, njutning och närhet.

– Ungdomar på ungdomshem är ganska unga när de har sex för första gången, de sexdebuterar två–tre år tidigare än andra ungdomar. Andra skillnader är att de i högre grad har oskyddat sex och sex under påverkan av alkohol och droger. De har också i högre omfattning erfarenhet av att själv vara gravid eller att ens partner har varit det.

– Själva undervisningsmodellen har ungdomar i fokusgrupper fått tycka till om och de var positiva. Modellen går ut på att sex- och samlevnadsundervisningen sker vid tio olika tillfällen med olika rubriker som kroppsutveckling och anatomi, kroppsuppfattning och självkänsla, könsroller och identitet, och relationer. Det viktigaste är att den är normkritisk och dialogisk, det ska vara diskussion kring olika frågor.

– Meningen är inte att vuxna ska presentera en massa sanningar för ungdomar. Det är viktigt att diskutera hur det ser ut i deras liv, till exempel att ta upp både fördelar och nackdelar kring alkohol, droger och sex. Många av de här ungdomarna har pågående missbruk och då måste man prata om de här sakerna icke-dömande.

– Jag tycker man ska börja med sex- och samlevnadsundervisning här i 12–13-årsåldern. De här ungdomarna är 13 år i medeltal första gången de har sex så det är viktigt att ta upp vissa saker. Det brukar heta att man inte ska väcka den björn som sover, men här sover den inte.

Vad överraskade dig?

– Det var till exempel att det är vanligt bland killar att ha blivit utsatt för sex mot sin vilja, nästan lika vanligt som hos tjejerna. Jag anade att det var så men det överraskade ändå mig. I min undersökning är det 62 procent av ungdomarna som hade erfarenheter av sex mot sin vilja jämfört med 47 procent i en annan stor svensk studie.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med socialt utsatta ungdomar – skola, socialtjänst, ungdomsmottagningar – kan ha nytta av kunskapen i stort. Sedan hoppas jag att pedagogerna och framförallt ungdomarna på ungdomshemmen ska tycka att undervisningsmodellen är bra. Huvudsyftet är att de ska tycka att det är relevant, men förhoppningsvis får de även ökade möjligheter att ha säkrare sex.

Annelie Drewsen