Upptäckarlusten är en nödvändig del i att lära sig skriva

Hur gör barn när de skriver? Carina Hermansson har i detalj studerat barns skrivaktiviteter i förskoleklass och årskurs ett. Resultat visar att barn både experimenterar med och tränar olika språkliga processer samtidigt, oavsett skrivsituation – detta ”både-och” är väsentligt för barns skrivande och deras utveckling som skribenter.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– När jag jobbade som lärare och lärarutbildare fascinerades jag ofta över barns skrivande – över situationer där skrivandet bara ”händer”, där det tar fart, eller avstannar. Som lärare vill man gärna hitta vad det är som gör att aktiviteten plötsligt stoppas precis som man vill veta vilka igångsättare som kan finnas. Dessutom hade jag svårt att sätta ord på hur skrivandet egentligen går till.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur barn gör när de skapar text och hur själva skrivaktiviteten går till. Jag använder termen ”nomadiskt skrivande” för att beskriva den mångdimensionella, rörliga och prövande process som barnets skrivande och skrivutveckling är. Jag har videofilmat och följt femtiofyra sex och sjuåringar i klassrummet under ett och ett halvt år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att barns text och barn som skribenter ”blir till” som ett resultat av att olika faktorer ömsesidigt påverkar, och samverkar i skrivaktiviteten. Platsen, kanske sitter barnen nära, bredvid varandra vid datorn och skriver, vilka redskap de använder, exempelvis penna eller dator, och hur barnen interagerar med varandra, skrattar, rör vid varandra eller gestikulerar. Utifrån hur alla dessa faktorer samspelar uppstår olika språkliga processer och texten ”blir till”. Samspelet mellan barns prat och tangentbordet och skratten och barnens kunskap om bokstäver gör att till exempel bokstaven V kan både springa och vara ett träd i skogen när barn skapar en bokstavsramsa på datorn.

Vad överraskade dig?

– ” Både-och”-et, att det i skrivaktiviteterna alltid uppstår olika språkliga processer samtidigt. När barn skapar text uppstår både en experimenterande, utforskande process där barnet prövar och testar och en process som stabiliserar mot att exempelvis lära sig särskilja bokstäver från varandra, skilja på små och stora bokstäver. Även i en mer mekanisk, reproducerande övning, som att skriva av från tavlan, händer det saker på vägen, från blicken på tavlan till att bokstäverna hamnar på papperet. Kanske pratar man med kompisen om meningen ”man rider på hästar” och väver in egna erfarenheter så när meningen hamnar på papperet har den blivit till ”jag rider på hästar”. Det uppstår nya relationer som påverkar själva skrivprocessen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, lärarutbildare och forskare. I min avhandling hittar man en verktygslåda med begrepp som hjälper oss att förklara och förstå det som händer i skrivaktiviteten. Vanligtvis pratar vi om det kompetenta barnet, men jag föreslår att vi skiftar perspektiv och istället pratar om den kompetenta skrivaktiviteten. Som lärare blir det då viktigt att se, tolka och förstå vad som händer i aktiviteten; att fånga och möta barnet där det befinner sig. Sitter barnen och ljudhärmar ett ”v” på skärmen, följ med dem i leken. Fråga hur stora ”V” skulle låta, fånga det som händer och stöd dem där de är.

Hanna Nolin