Textillärarutbildning i förändring

Hur blev du intresserad av ämnet?

Jag är textillärare, utbildad i Uppsala, och därför ligger ämnet mig varmt om hjärtat. När jag gick textillärarutbildningen själv var jag ganska kritisk och funderade mycket på hur en utbildning borde vara utformad. Efter det är inte steget så långt till att bli intresserad av utbildningens historia.

Vad handlar avhandlingen om?

Den handlar om textillärarutbildningen i Uppsala under perioden 1955-2001, om de textila hantverksämnena, det som vi idag kallar vävning, sömnad, broderi och garnteknik. Fokus ligger på hur undervisning och lärande förändrats. Under de här åren har utbildningen gått från att vara en privat skola till ett statligt seminarium och slutligen till att vara en del av universitetet.

Jag har intervjuat lärarutbildare, läst dokument på central nivå, till exempel lagar och dokument från skolöverstyrelsen, och på lokal nivå, om hur de arbetar inom verksamheten. Jag har också tittat på textila föremål som textillärarstudenter från olika tidsperioder har gjort. Från början var utbildningen väldigt styrd och alla skulle göra samma saker, men mot slutet är den kreativare och friare. Jag har tittat på föremålen som andra läser dokument och jag får reda på fakta utifrån föremålen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Resultatet är en berättelse om en utbildningskultur och hur den här kulturen hanterar och förverkligar förändringar. Det är också en studie av ett lärande av en praktisk kunskap inom hantverksämnen.

I inledningen av utbildningen var de textila ämnena, som ju byggde på praktiska kunskaper, självklara inom det husliga området. Men efter 1977, när utbildningen blev en del av universitetet, skulle den bygga på vetenskaplig grund och vara forskningsanknuten. Men detta förverkligades inte förrän efter 1988 och när förändringen väl skedde berodde det främst på att det bildades en ämnesinstitution. Pedagogik och metodik flyttades till lärarutbildningen och kvar på den nya institutionen fanns bara ämnesutbildning. Detta påverkade ekonomin, eftersom den lärarledda undervisningstiden minskade från 35 -38 timmar/vecka i början till 6-8 timmar/vecka i slutet.

Personerna som jobbade i verksamheten var måna om sina ämnen och om hantverkets kärna och identitet och de ville inte förändra sina ämnen för att anpassa sig till universitets mall, utan det skulle vara något bra för ämnet. De var otroligt starka och kunniga människor. Det är viktigt att se hur en kultur av hantverkskicklighet består och värderas högst trots att samhället förändras och påbuden om hur utbildningen ska vara formad har också förändrats. Men ändå håller de fast vid att hantverksskicklighet är viktigt.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Att utbildningskulturen är så stark, så djup och svår att förändra i grunden. Även om det finns direktiv att den ska vara på ett sätt så höll man kvar vid sitt eget och gjorde egentligen ingenting i början. Man var nöjd med den utbildning man hade. Det finns en slags stolthet i det tycker jag.

Vem har nytta av dina resultat?

De som är verksamma inom lärarutbildningar, men också de som utvecklar och utvärderar lärarutbildningar. Det är viktigt att se på sin historia och se vad som fanns från början, men det är också viktigt att se hur svårt det kan vara att förändra en utbildning.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag hoppas att avhandlingen kan stärka textillärare i sin yrkesroll. Textillärare är en grupp som behöver all uppmärksamhet de kan få, och yrkesrollen behöver belysas. Över huvudtaget behöver praktiskt-estetiska lärare uppmärksammas. De måste ofta jobba mycket för att ta plats i skolan. När man läser avhandlingen kan man fundera över vilken textillärare som skulle formas inom utbildningen. Om man har en utbildning där man tillverkar tretton pärmar med olika prover och där man monterar broderierna prydligt, noggrant och välgjort, då vill man ju berätta något med det. Jag tror att man kan vända på det och tänka på sin egen undervisning i skolsalen. Vad är det jag vill när jag utformar min undervisning?

Jag hoppas att skolledare kunde läsa den och förstå utbildningens djup och bredd och vikten av utbildning inom slöjd. Då kanske de skulle anställa behöriga lärare och inse att kvällskurser inte är riktigt samma sak som en lärarutbildning. Jag har hört kommentarer om att man är nöjd över att ha hittat en lärare som har tio poäng slöjd, men man skulle aldrig vara nöjd med att hitta en mattelärare som har tio poäng matematik. Ämnet kan urholkas. Sen vet jag att det är svårt att hitta behöriga lärare, men man måste ändå ha ambitionen.