Synen på elevinflytande varierar mellan skolor

Hur elevinflytande definieras varierar väldigt mycket, konstaterar Linda Eriksson som har forskat om tre olika skolors angreppssätt när det gäller elevers inflytande.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Frågan om elevinflytande har följt mig sedan jag gick lärarutbildningen i mitten av 90-talet. Då försökte vi förstå och förhålla oss till den nya läroplanen Lpo 94, där man skrev fram elevinflytande som en rättighet för elever samt att det var något som handlade om demokratifostran. Det som särskilt väckte mitt intresse var elevinflytande som förutsättning för lärande och skolans kunskapsuppdrag. Elevinflytande är mångtydigt och kan komma till uttryck på många olika sätt. Många av de tidigare studier som är gjorda har utgått från ett tydligt elevperspektiv, om eleverna har inflytande och på vilket sätt. Jag ville belysa det utifrån undervisningspraktiken, med fokus på de didaktiska frågorna, och förstå det i förhållande till utbildning i ett vidare sammanhang.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har försökt beskriva och kritiskt analysera elevinflytande som didaktisk praktik, utifrån vad som sker i undervisningen. Jag har fokuserat på elevinflytandets gränser som innefattar frågor om lärande, undervisning och didaktik samt frågor om makt, vad som skulle kunna klassificeras som en form av obefogad makt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har följt tre skolor med skilda angreppssätt när det gäller inflytande och som har valt att organisera sin undervisning på olika sätt. Jag har gjort en observationsstudie i klassrummen för att kunna beskriva olika uttryck för elevinflytande. Den empiriska beskrivningen jag gör är ett intressant resultat i sig. Den handlar om hur man kan se på elevinflytande och hur det kan variera. En skola har fokuserat på att det är viktigt att eleverna är aktiva i sitt lärande för att få dem motiverade och vara engagerade i sina studier. En annan skola har fokuserat på elevernas erfarenheter, olika sätt att lära, och lärmiljöer som anpassas till eleverna och de sammanhang som kan stödja det som ska läras. Den tredje skolan har mer tydlig fokus på elevinflytande i ett värdegrundsperspektiv.

– Det andra som jag lyfter fram är hur ansvar och transparens villkorar elevinflytande som didaktisk praktik. Jag pratar om möjligheter och begränsningar. Transparens handlar till exempel om hur eleverna får information, kan förstå det som sker och med vilken avsikt, och förhålla sig till detta i sitt lärande. Det kan också vara mer förmånligt för elever att förhålla sig passiva till den undervisning som erbjuds för att inte själva bli ansvariga för de resultat de uppnår, vilket motverkar elevaktivitet som en förutsättning för lärande.

– När syftet varierar går det inte att fastställa elevinflytandets gränser. Det är svårt att säga att något är rätt eller fel. Jag kan konstatera att elevinflytande tar sig olika uttryck och kan värderas eller förstås på olika sätt beroende på vilka ideal för utbildning som man lyfter fram. För att kunna förstå elevinflytande behöver det därför beaktas.

Vad överraskade dig?

– En sak som jag slogs av när jag gjorde studien var integritetsfrågan vad gäller elever. I den goda viljan att förhålla sig till elever och anpassa undervisningen till dem, händer det många gånger att eleverna blir definierande och utlämnade utifrån vilka de är som personer. När man försöker förhålla sig till deras erfarenheter och intressen på ett tydligt sätt i undervisningen och gör det offentligt i klassrummet tangerar man emellanåt frågan om elevernas integritet. Det överraskade mig, både hur goda intentioner man kan ha med elevinflytande men också dess mer negativa konsekvenser. Jag har kunnat visa på hur dilemman kommer till uttryck i undervisningen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och rektorer som är verksamma i skolan, men även inom lärarutbildningen. I avhandlingen har jag skapat en didaktisk modell som kan vara av värde teoretiskt och praktiskt samt för fortsatta studier av elevinflytande. Resultaten kan nog även vara intressanta att diskutera i ett utbildningspolitiskt sammanhang.

Åsa Lasson