Självreglerande elever och styrda lärare

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärarutbildare sedan 15 år tillbaka, och har länge intresserat mig för hur man organiserar kunskap och verksamhet, i synnerhet i fristående skolor. Just Kunskapsskolan skiljer sig från mängden genom en mycket långtgående individualiserad undervisning. Deras sätt att tala om och ordna sin undervisning gav intrycket av att det var en skola i tiden, och eftersom jag ville undersöka vad det är som pågår just NU, så bestämde jag mig för att studera deras verksamhet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur man kan utforma en långtgående individualiserad utbildning. I Kunskapsskolan är både undervisning och klassrum upplöst, lärarstyrningen är borta och undervisningen organiseras istället genom olika redskap, bland annat loggböcker, studieplaner och handledarsamtal. De här redskapen är centralt utformade och i stor utsträckning datoriserade – det mesta sker via skolans intranät. Det intressanta är att se hur det i sin tur påverkar elev- och lärarrollen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Ett viktigt resultat är att skriftspråket får en mycket dominant roll: eleverna läser sig till uppgifterna på datorerna istället för att lärarna kommunicerar dem muntligt, vilket också innebär att de måste ha förmågan att kunna tolka uppgiften korrekt. Varje elev i Kunskapsskolan blir mycket synlig, vilket är nödvändigt för att de inte ska försvinna i det individualiserade arbetet. En annan intressant effekt är att det kollektiva samtalet har försvunnit eftersom det inte finns någon klassrumsundervisning. Det gör att eleverna blir utelämnade till sina egna tankar, de går helt enkelt miste om andras synpunkter och perspektiv.
– Resultaten visar även att det bildas tre olika elevgrupper i skolan: de som tar sig förbi redskapsspärrarna och klarar av att tillägna sig kunskapsinnehållet, de som håller på att lära sig själva arbetssättet, och slutligen de som varken kan eller vill lära sig det här sättet att arbeta. Språklig förmåga och självdisciplin är ett krav för att klara av att gå i Kunskapsskolan, men eleverna MÅSTE även kunna hantera skolans redskap innan de kan komma åt själva innehållet. Eftersom eleverna själva väljer vilka uppgifter de ska lösa och på vilken nivå, finns det risk för att vissa elever bara väljer det lättare innehållet. Det medför att de får ett annat kunskapsinnehåll och ett annat sätt att tänka än elever som konsekvent väljer svårare uppgifter – på ett sätt sorterar de sig själva: ”jag är en sån här elev, därför tänker jag bara lära mig det här”. Det är ett stort ansvar som vilar på barnen eftersom de själva styr sina egna val och beteenden. Det väcker givetvis även tankar kring kravet på en likvärdig utbildning.
– På ett sätt är det ganska paradoxalt: alla i skolan måste följa det centralstyrda konceptet, samtidigt som skolan är väldigt individualiserad. Du måste själv fatta alla beslut om vad, hur och med vem du vill arbeta. Kunskapsskolans organisering av verksamheten kräver självreglerande elever och lydiga lärare som accepterar de centralt utformade frågor som kommuniceras via datorer. Konsekvensen blir att lärare och elever i Kunskapsskolan får ombytta roller: lärarna avprofessionaliseras till handledare och blir underordnade systemet, samtidigt som eleverna förhåller sig självständiga till samma system. Det viktigaste för en lärare i Kunskapsskolan är att följa konceptet, vilket inte alls stämmer överens med dagens debatt om professionalisering och lärare som fritt tolkar läroplanen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag förvånades över att en skola som har ordet kunskap i titeln snarare kan betraktas som en formskola. Egentligen handlar det inte om något nytänkande kring lärande, det handlar om nytänkande kring verksamhetens organisation. Sättet Kunskapsskolan organiserar verksamheten på formar både skolan, läraren och eleven – det får givetvis konsekvenser även för lärandet. Hur Kunskapsskolans redskap är utformade blir till exempel otroligt viktigt, är de inte fulländade får eleverna problem: de kommer inte åt innehållet eftersom de fastnar redan vid redskapen. Alla elever har inte lätt för att ta sig fram i det här systemet, samtidigt har Kunskapsskolan alltid varit tydliga med att föräldrar måste veta vad det är för sorts skola man väljer: det här ÄR en speciell typ av undervisning, den passar inte alla.

Vem har nytta av dina resultat?

– Många skolor arbetar med skolutveckling just nu, det är härligt att man försöker utveckla verksamheten och komma till rätta med olika problem. Hur gör vi när alla elever är olika, vilka lösningar finns, hur kan vi komma vidare? Det här är Kunskapsskolans lösning, och jag har fokuserat flera intressanta områden från deras sätt att organisera verksamheten som vi kan lära oss av inför det egna utvecklingsarbetet. Hur ska vi förhålla oss till den här utvecklingen, vilka är konsekvenserna? Kunskapsskolan har kommit så otroligt långt, för oss är det en unik möjlighet att se vad som händer när timplanen försvinner helt, för det är precis det som har skett i deras verksamhet.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror absolut att skolor som håller på med utvecklingsarbeten just nu kan få syn på massor i den egna verksamheten genom att läsa min avhandling. Jag tror att skolan måste analysera vad den håller på med i större utsträckning och styra framtiden med kritiskt. Vi måste börja fråga oss själva: vilken typ av lärande blir möjlig i den här skolformen?

Hedda Lovén