Strategier ökar elevers förmåga att lösa matematikproblem

Gymnasielever som får träna på olika problemlösningsstrategier får bättre förmåga att lösa matematiska problem. Dessutom skapas ett aktivt gemensamt lärande i klassrummen, visar Éva Fülöps praktiknära forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Som lärare i matematik har jag många gånger hört elever som säger ”att det där har vi inte lärt oss”, när de inte omedelbart vet hur de ska ta sig an en uppgift. Det fick mig att fundera på hur man skulle kunna få in undervisning kring problemlösningsstrategier, just för att utveckla elevernas förmågor om hur man kan närma sig olika uppgifter. Samtidigt vittnar många lärare om att de inte har tid att undervisa i problemlösningsstrategier.

Vad handlar avhandlingen om?

– Huvuddelen handlar om huruvida det går att föra in undervisning om problemlösningsstrategier i en vanlig matematikklass utan att utöka antalet undervisningstimmar, och om det i så fall ger någon effekt på elevernas förmåga att lösa matematiska problem. Projektet genomfördes i årskurs ett på det naturvetenskapliga gymnasieprogrammet. Jag undervisade själv i experimentklassen. Den röda tråden var att problemlösning inte enbart var ett moment i matematikundervisningen utan att matematik handlade om problemlösning. Två kollegor undervisade som vanligt i sina parallellklasser som därmed fungerade som kontrollgrupper. Klassrumsaktiviteten pågick under ett läsår. I avhandlingen ingår också en teoretisk del om strategibegrepp i matematikundervisning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De första fyra veckorna utformade jag undervisningen i variationsteorins anda som tar sin utgångspunkt i att allt lärande kräver variation av olika slag. Syftet var att belysa hur ett problem kan lösas med olika strategier, hur olika problem kan lösas av en och samma strategi samt att vissa strategier är effektivare än andra för att lösa vissa problem. Efter dessa fyra veckor fick eleverna göra ett delprov. Eleverna i samtliga klasser klarade provet lika bra men elevsvaren i min klass visade på spår av strategier och resonemang.

– De nationella proven vid läsårets slut användes som slutgiltig kontrollpunkt. Dessa provsvar visade en signifikant skillnad mellan klasserna. Testresultaten visade att klassrumsaktiviteterna förbättrade elevernas problemlösningsförmåga utan att kompromissa med deras framsteg i matematik i allmänhet.

– De teoretiska resultaten belyser problemlösningsprocessen tre delar: Val av strategi (tänkande), val av metod och slutligen algoritmbeslut (genomförande). Beslutet kring metod knyter ihop de båda första, tänkande och görande momenten. Den här processen är inte alltid linjär, ibland tvingas man backa och göra om vissa delar av processen.

Vad överraskade dig?

– Att elevernas tidigare fokus på att få fram ”rätt svar” försvann, istället fylldes klassrummet av diskussioner kring problemlösning. Den här utvecklingen skedde gradvis och i slutet av läsåret fanns det inte längre någon rädsla att testa sina tankegångar öppet i klassen. Utan att ändra några yttre förutsättningar, vare sig elevunderlaget eller undervisningstid lyckades de här klassrumsaktiviteterna skapa ett gemensamt aktivt lärande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag skulle vilja säga alla lärare, oavsett ämne och lärarutbildare. Mina resultat visar att det går att undervisa om strategier och strategitänkande, och att skapa ett gemensamt aktivt lärande även kollegor emellan, utan att ändra några yttre förutsättningar, vare sig elevunderlaget eller undervisningstid.

Susanne Sawander