Stor variation i synen på bedömning bland idrottslärare

Individuell coachning eller matrisundervisning? Bedömning för lärande i ämnet idrott och hälsa blir mycket olika i praktiken, visar Björn Tolgfors i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat i 16 år som lärare i idrott och hälsa samt engelska på gymnasiet, men är numera lärarutbildare. När jag för några år sedan var samtalsledare i ett kollegialt lärandeprojekt om bedömning för lärande (BFL), upptäckte jag hur väldigt olika begreppet tolkas och därmed praktiseras.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vilka didaktiska konsekvenser – på gott och ont – som BFL får i ämnet idrott och hälsa på gymnasiet. En av delstudierna utgår från en samtalsgrupp om BFL med åtta idrottslärare. Därutöver har jag gjort fältstudier på idrottslektioner samt intervjuat elever och lärare. Mina forskningsfrågor utgår från de fem strategier som BFL baseras på, exempelvis att lärare och elev ska dela målbild, framåtsyftande feedback samt att eleven ska uppmuntras att ta ansvar för sitt lärande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att BFL blir väldigt olika i praktiken beroende på hur läraren tolkar begreppet. Jag har identifierat fem olika versioner av BFL och vilka didaktiska relationer mellan lärare, elev och ämnesinnehåll som etableras i praktiken under olika omständigheter. Längst ut på ena änden av skalan tolkas BFL som ett sätt att stimulera till kreativitet och självständighet. Här arbetar idrottsläraren mer som en coach där både innehåll och feedback är individanpassat. En motpol till detta är att låta alla elever göra lika, ge samma feedback och mäta kunskaper med hjälp av matriser. Här ligger fokus på rättvisa betyg snarare än livslångt lärande. Det här förhållningssättet påverkar också eleverna, då vissa blir betygsjägare, inriktade på att ta nästa steg i sina matriser. De elever som har svårare att motsvara matrisernas krav tappar istället geisten och menar att ”det spelar ändå ingen roll.”

– Mellan dessa två versioner finns givetvis nyanser. De olika versionerna av BFL kan förekomma mer eller mindre samtidigt i praktiken, men en eller annan kan dominera. Det spelar stor roll om läraren agerar coach och ger individanpassad feedback till självstyrda elever eller om läraren, likt en administratör av en datoriserad bedömningspraktik ger samma likformiga feedback till alla elever med hjälp av bedömningsmatriser via en lärplattform.

– En växelverkan mellan ytterligheterna förekommer också. Exempelvis att som lärare vilja ha ett rättvist betygsunderlag och därför kräva skriftlig redovisning av samtliga elever. Men när några elever inte lämnar in sina individuella uppgifter låter man dem redovisa muntligt i grupp istället. Som lärare har man en intention om kontroll men i praktiken blir det något annat. Men det kan också vara tvärtom, läraren eftersträvar en friare och individanpassad undervisning men bara så länge eleven håller sig inom läroplanen eller de ramar läraren har bestämt.

Vad överraskade dig?

– Egentligen inte så mycket, jag förstod att jag skulle hitta spänningar och variationer. Hittills har jag fått positiv respons från kollegor, många säger att de känner igen sig. Många pekar också på komplexiteten i bedömningsuppdraget då undervisningen ska anpassas till heterogena elevgrupper samtidigt som en likvärdig bedömning ska säkerställas. Det är dock inte alltid lärarna som vill kontrollera eleverna. Vissa elever tvingar tvärtom lärarna att vara mer summativa i sina bedömningar än de egentligen vill. Som en lärare säger: ”Egentligen vill jag undvika matriser men eleverna jagar betyg och trycker på.” Det kan bli pressande för en lärare som vill fokusera på progression snarare än resultat.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och blivande lärare. Många lär känna igen sig och kanske få syn på sin egen praktik. Tanken är också att kunna använda avhandlingen som diskussionsunderlag inom kollegialt lärande.

Susanne Sawander