Skrivdidaktisk kunskap utvecklas mest efter lärarutbildningen

Det är i praktiken som lärare utvecklar skrivdidaktisk kunskap snarare än under lärarutbildningen. Helen Winzell är bitvis förvånad över resultaten i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som gymnasielärare i svenska i många år, främst på yrkesprogram och dåvarande individuella programmet där många elever inte är så intresserade av att skriva. Det fick mig att fundera på vad kunskap om skrivande är och hur det kan brytas ned till undervisning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om skrivdidaktisk kunskap hos lärarstudenter och nyexaminerade lärare, mer specifikt när den kunskap som behövs för att undervisa i skrivande utvecklas i lärarutbildningen och i yrket. Jag har gjort tre delstudier, en där jag har intervjuat lärarstudenter under två olika skeden under deras utbildning , samt lärare som varit i yrket upp till tre år, om deras syn och förhållningssätt till skrivundervisning. Utifrån frågan hur framträdande skrivundervisningen är, har jag granskat kursplanerna vid samtliga 19 lärosäten som erbjuder lärarutbildning i svenska för gymnasiet. I den sista delstudien har jag följt nio nyblivna lärare under deras första år och intervjuat dem vid tre tillfällen, i september, februari samt juni, om hur de arbetar med skrivundervisning, vilka problem de ser och liknande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att skrivdidaktisk kunskap utvecklas mest efter lärarutbildningen. I intervjuerna med lärarstudenterna framkom att de har ämnesteoretiska kunskaper men de vet inte hur dessa kan omvandlas till skrivundervisning. Det tycks också som att lärarna utvecklar mest skrivdidaktiska kunskap i arbetet tillsammans med eleverna. Det är med andra ord i de konkreta klassrumssituationerna som lärarna utvecklar sin skrivundervisning. Men det räcker inte med att göra det en gång, resultaten visar att lärarna bygger upp sina kunskaper i cykler genom att pröva sig fram i en ständigt pågående process. Detta innebär att det är svårt att under vfu hinna med att utveckla skrivdidaktisk kunskap. Vad gäller kursplanerna visar resultaten att skrivundervisning inte är särskilt framträdande. I kursplanerna uttrycks skrivundervisning ibland som arbete med textproduktion och kommunikation.

Vad överraskade dig?

– Att lärarstudenterna har så lite kunskap om skrivundervisning jämfört med de lärare som jobbat två till tre år. Skillnaden är frapperande och pekar på att lärarutbildningen inte synliggör vad skrivundervisning är. Jag menar att det inte räcker med enbart ämnesteori för att kunna undervisa i skrivande. Jag förvånades också över de nyblivna lärarnas vaga uppfattning om vad skrivande är och hur de tänker kring undervisning av skrivande. Flera av de intervjuade lärarna blev mer eller mindre mållösa av frågan.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med skrivundervisning på ett eller annat sätt. Jag tänker att avhandlingen kan vara intressant även för lärare i andra ämnen utöver svenska. Praktiserande lärare kan kanske få sig en tankeställare, liksom lärarutbildare. Jag tror även att lärarstudenter, handledare och skolledare kan ha nytta av resultaten.

Susanne Sawander