Skolmobbningens vardagspraktik

Johanna Svahn har studerat hur skolmobbningens vardagspraktik fungerar.
– Jag tror att min avhandling kan bidra med ny kunskap till antimobbningsarbetet i skolan, säger hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Vi vet sedan tidigare mycket om hur vanligt mobbning i skolan är, var någonstans det händer och hur det påverkar dem som utsätts för mobbning, men vi vet väldigt lite om hur mobbning kommer till stånd och främst vilka funktioner handlingarna fyller för deltagarna själva i interaktion. Det har varit den drivande frågan för mig.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om skolmobbningens vardagspraktik och bygger på en etnografisk studie som genomförts i en klass i årskurs 5. Jag följde eleverna under ett skolår och använde mig av deltagande observationer, men även videoinspelningar. Huvudfokus är barns deltagande i olika aktiviteter som relaterar till skolmobbning, dels specifika former av kamratgruppsaktiviteter som social exkludering och skvaller, men också aktiviteter kopplade till skolans organiserade antimobbningsarbete.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett viktigt bidrag är att avhandlingen visar på hur social exkludering bland barn är situerad inom olika former av väldigt intrikata och diskreta och ofta till synes oskyldiga situationer. På så sätt bidrar jag med detaljerad information om hur vardagliga kamratgruppsinteraktioner genom en rad olika aktiviteter kan få avgörande konsekvenser för olika barns deltagande i gruppen.

– Ett annat viktigt bidrag är att avhandlingen synliggör en stor skillnad mellan det som rekommenderas i debatten kring mobbning, där vikten av att barn berättar för vuxna om mobbning understryks, men barnen själva väljer att hantera frågorna på ett helt annat sätt. Det kan få negativa konsekvenser för barn om de berättar för vuxna. En effekt av vuxnas inblandning kan rent av bli att olika mönster som man vill motarbeta istället förstärks.

Vad överraskade dig?

– Det som mest överraskade mig var hur tydligt man kunde se en politisk dimension i barnens kamratgruppsinteraktioner så som etablering av maktpositioner och ständig omorganisering av gruppernas sociala organisation. Man kunde se hur de genom dessa aktiviteter visar att deras normsystem i barngruppen är något eget och separerat från skolans officiella regim.

Vem har nytta av dina resultat?

– I dagens skola ingår det i lärarnas uppdrag att arbeta med mobbningsfrågor och den sociala dimensionen. Jag tror att min avhandling kan bidra med ny kunskap till antimobbningsarbetet i skolan. Jag hoppas att avhandlingen kan öppna upp för en större hänsyn till hur barnen organiserar sin sociala värld och att man på så sätt kan få en djupare förståelse av arbetets effekter.

John Miller