Pedagogisk dokumentation synliggör barn

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Pedagogisk dokumentation är ett prioriterat kompetensutvecklingsområde på förskolan i dag. Jag var intresserad av att undersöka vad som händer när man följer och dokumenterar barn.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har följt två arbetslag som arbetar med, och har gedigen erfarenhet av pedagogisk dokumentation. Jag har varit med när de planerar för att fånga hur samtalen går och har sedan undersökt vad det är för bedömningar som finns inneslutna i lärarnas tal.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– När man använder detta sätt att dokumentera och bedöma får man syn på förmågor som barn har. Ett viktigt resultat som jag lyfter fram är att även om barn är kompetenta så betonar lärare att de har ett ansvar för att skapa en verksamhet där barn kan utvecklas och lära. Jag tycker att det är intressant att lärarna gör bedömningar i relation till verksamheten det blir som en form av självbedövning. I vardagligt tal lägger vi ofta ett bristperspektiv i ordet bedömning. Men att göra en bedömning kan innebära att man lyfter fram det som är barns tillgångar och förmågor. Att bedöma något i sig behöver inte stå för något som inte är bra. Det är hur bedömningarna sker och vad man räknar in som är viktigt.

Vad överraskade dig?

– Att lärarna inte bedömde barnen som en isolerad enhet i förhållande till någon fördefinierad mall med eventuella mål utan, ur ett relationellt perspektiv i samspel med andra barn.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framförallt lärare i förskolan som vill vara med och problematisera arbetet med pedagogisk dokumentation nu när förskolan har ett ökat krav på dokumentation och på att bedöma verksamheten.