Nya modeller till stöd i kemiundervisningen

Kemi är abstrakt och kan vara svårt att förstå även för studenter på högskolan. I sin avhandling har Ilana Manneh tagit fram konkreta modeller för att stötta lärare.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är intresserad av både didaktik och ämnet kemi. När man pratar om elever som har svårt med kemi så är det mycket fokus på grundskolan och gymnasiet, men vad händer när de kommer till högskolan? Jag tror att en del tycker det är svårt och hoppar av, även om de är intresserade av ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har tittat på vilka svårigheter studenter möter på grundutbildningen, och vad man kan göra för att hjälpa dem med de svårigheterna. Kemi handlar om osynliga saker och man använder mycket representationer för att kunna se och förklara ämnet. De har studenter ofta svårt att förstå. Syftet var att bidra med ökad kunskap om hur man ska stödja undervisningen i kemi.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Först och främst de tre modeller jag skapat för hur man kan arbeta med studenternas svårigheter. Jag föreslår hur man kan tänka för att stötta studenterna att lära utifrån vad de faktiskt gör. Sen tycker jag att det är viktigt att titta även på processen, inte bara resultaten. Så på ett mer övergripande plan bidrar jag med kunskap om interaktionen mellan studenter, kunskap och lärande som är viktig för att kunna skapa modeller och hjälpa studenterna att lära. Tanken är att lärare ska kunna använda den kunskapen för att planera och utvärdera undervisningen.

Vad överraskade dig?

– De svårigheter jag läst mycket om fick jag bekräftade när jag tittade på studenterna. Genom att titta på processerna som sker i klassrummet kunde jag föreslå modeller som kan stödja lärare i undervisningen.

Vem har nytta av dina resultat?

– I första hand lärare. Mina modeller och hypoteser syftar till att hjälpa lärare att att planera, reflektera kring och utvärdera sin undervisning. I slutändan kommer det även vara till hjälp för studenter.

Annika Larsson Sjöberg