Medveten kommunikation i klassrummet minskar stress

Ökad kunskap om röst och kommunikation i klassrummet stärker lärares välbefinnande. Det visar en avhandling av Suvi Karjalainen, där hon undersökt effekterna av en lärarfortbildning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetar som logoped vid lärarutbildningen i Umeå och har tidigare arbetat med barn med språkstörningar i språkklasser och även undervisat kring röst och annan icke-verbal kommunikation på polisutbildningen. När jag fick möjlighet att forska om lärare och deras kommunikation tyckte jag att det var en spännande kombination av mina tidigare erfarenheter.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om lärares kommunikation i klassrummet. Mer specifikt har jag undersökt effekterna av en fortbildning som 25 lärare på grundskolan i en kommun deltog i. Fortbildningens syfte var att stärka lärarnas kunskaper och arbete kring god röstteknik, att anpassa rösten till ljudmiljön, optimera icke-verbal kommunikation och förbättra språkinlärningsmiljön. Fortbildningen pågick en och en halv timme per vecka under fem veckors tid. Lärarna fick både före och efter fortbildningen göra en självskattning av sin rösthälsa, stress, utbrändhet samt självskattade förmåga. Ett halvår efter avslutad fortbildning samlades lärarna i fokusgrupper för diskussion om hur de arbetade med kommunikation i klassrummet och om fortbildningen hade bidragit till någon förändring. Projektet inleddes med en akustikmätning i samtliga klassrum. Kommunen som ingår i studien hade redan före projektets start börjat akustiksanera skolornas klassrum. Ungefär hälften av lärarna i studien arbetade i akustiksanerade klassrum.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Enkäterna som gjordes före fortbildningen visade att lärarnas välbefinnande var gott. Resultaten visar ändå att lärarna efter fortbildningen hade stärkt sin rösthälsa, skattade lägre stress och utbrändhet och fått en högre tilltro till sin egen förmåga. Vid tiden för fokusgruppssamtalen pekade flera lärare på att de blivit mer medvetna om hur de använder sin röst och icke-verbala kommunikation, genom att exempelvis röra sig mer i klassrummet, en mer medveten andning men också genom att fråga eleverna längst bak om de hör vad läraren säger. Några lärare konstaterade att de verkligen försöker undvika prata samtidigt som de skriver på tavlan. En lärare berättade att hon numera hörde en inre röst när hon skrev på tavlan: ”vänd dig om, vänd dig om”. En annan lärare hade slutat ropa in sina elever från rasten och skaffat en visselpipa i stället. Mätningarna visade att akustiken i klassrummen var relativt bra, även i de icke-sanerade klassrummen. Det som stack ut var bullret från ventilationssystemen.

Vad överraskade dig?

– Utifrån ett forskningsperspektiv är en fortbildning på fem veckor en väldigt kort tid. Därför blev jag glatt överraskad av de positiva och signifikant säkerställda resultat som fortbildningen faktiskt visade. Positivt överraskad blev jag också av lärarnas goda hälsa och välbefinnande, de mådde i stort sett bra, allihop. Samtidigt var detta lite förvånade eftersom annan forskning visar på höga ohälsotal inom lärarkåren.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framför allt lärare själva, att utveckla sin röst och kommunikation i klassrummen tycks öka deras välbefinnande och kan tänkas ha en stärkande effekt på hela yrkesrollen. Intressant är också att även en kort fortbildning som denna ger tydliga resultat. Vidare hoppas jag att skolledare kan ha nytta av den, liksom logopeder som arbetar i skolan.

Susanne Sawander