Många olika sätt att undervisa om programmering

Programmeringslärares fokus för undervisningen skiljer sig åt baserat på deras tidigare erfarenheter. Det påverkar vilken bild de ger av ämnet och deras sätt att undervisa, konstaterar Andreas Larsson i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag arbetade som pedagog på ett science center där jag fick prata mycket om naturvetenskap och teknik med både elever, lärare och allmänhet. Jag blev intresserad av hur man kommunicerar kring utbildning, bland annat med hjälp av bilder, metaforer och synonymer. När jag senare började arbeta som koordinator på ett nationellt resurscentrum för naturvetenskapernas och teknikens didaktik på universitetet, där jag nu är föreståndare, bestämde jag mig för att fortsätta på samma bana som forskare.

Vad handlar avhandlingen om?

− Om programmeringslärares självupplevda förståelse och kunskap för sin undervisning. Jag har studerat konceptuella metaforer och lärares gester och på hur lärarna tänker kring sin undervisning och hur de kopplar det till tidigare kroppsliga erfarenheter. På det stora hela så handlar avhandlingen om hur man förstår sin egen verksamhet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Det stora som jag tycker mig ha kommit fram till är hur man kan använda vetenskapliga modeller för att diskutera sin undervisning och utveckla den i relation till det. När det gäller hur man kommunicerar programmeringsämnet så har jag sett att lärare gör det på två olika sätt parallellt. De talar om syftet med ämnet å ena sidan, och å andra sidan mer konkret hur elektronerna i datorn fungerar. De här begreppsvärldarna krockar med varandra ibland och då kan det bli problem att kommunicera programmering.

− Mina resultat visar också att programmeringslärarnas fokus för undervisningen skiljer sig åt baserat på deras tidigare erfarenheter. Någon är programmerare i grunden, en annan har kanske utvecklat en mjukvara och en tredje har en bakgrund som civilingenjör, vilket påverkar deras sätt att undervisa. Så det finns många olika sätt att undervisa om programmering. Det är ett ämne som det finns väldigt många olika bilder av och därmed väldigt många olika sätt för eleverna att bli. Många gånger lutar sig programmeringslärare också mot etablerade termer som de på något sätt nästan förväntar sig att eleverna ska förstå från början. Jag vill påpeka att ingen lärare som jag har studerat gör något fel i relation till vad det finns utrymme för i läroplanen. Men det blir ändå väldigt olika fokus.

− När jag tittade på hur lärarna pratar och beter sig, bland annat med metaforer och gester, kunde jag se att det också finns saker som lärarna är väldigt överens om. Som att de jämför programmeringsdata med fysiska objekt när de pratar och att de tänker på programmering i form av fysiska objekt som rör sig.

Vad överraskade dig?

− Jag blev överraskad av att ett så abstrakt ämne som programmering blir så pass konkret i lärarnas gester. När de talar om data som fysiska objekt så är det som att de håller i fysiska objekt, och när de talar om att de tar emot data så lyfter de upp handen och ‘tar emot data’, precis som de säger.

Vem har nytta av dina resultat?

− En del av avhandlingen är till nytta för forskarkollegor. Men den är även till nytta för programmeringslärare som kan fundera över hur de själva använder sitt språk. Om de själva talar om funktion, eller om de talar om intention, och om det här krockar med varandra. De kan också fundera över hur mycket tekniskt språk de använder mest av slentrian. Avhandlingen kan också användas för att fundera över hur man kan utveckla sin undervisningspraktik baserad på forskningsresultat eller forskningmodeller.

Åsa Lasson