Från kunskapsförmedling till kunskapsbildning

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid tyckt att grupparbete har varit en bra arbetsform, men samtidigt har jag ofta frågat mig varför man ska arbeta tillsammans med andra. Jag ville se vad som händer när man introducerar ny teknik i utbildningen – vad kan ett samarbetslärande på nätet leda till?

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur studenter bildar kunskap tillsammans – hur de användervarandras yttranden som resurser för det gemensamma kunskapsbildandet. Vilkaresurser och kunskaper lyfter de in? Jag har studerat tre olika grupper med lärarstudentersom har löst ”dilemman” genom chattoch diskussionsforum på nätet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att det var stor skillnad mellan omfattningen av gruppernas dialog: en del grupper samtalade massor, en del inte alls, men alla tre grupperna löste uppgiften. De samtalar också väldigt olika: en del diskuterar utifrån egna attityder och värderingar medan andra har en mer vetenskaplig diskurs med en omfattande källhänvisning. I gruppen bildas ofta en kärna man samtalar mycket med varandra, men mindre med dem som befinner sig i periferin. Periferin å sin sida samtalar mindre och riktar sig mest till kärnan. Det visade sig även att timing hade större betydelse än vad man kunde tro – man säger ofta att nätbaserad undervisning är fri i förhållande till tid och rum, men det stämmer inte riktigt när man arbetar i grupp. studenterna är fortfarande bundna av tiden, de måste vara med när och göra ett inlägg när något händer, annars hinner de andra ofta gå vidare till att diskutera något annat. En student som är ambitiös och läser in sig på litteraturen och de andras inlägg för att hinna reflektera och strukturera sitt inlägg missgynnas därför ofta i förhållande till de andra, för även om inlägget är bra så är det ingen som bygger vidare på dem.
– Men det viktigaste resultatet är att det sker ett kunskapsbygge vid den här typen av nätbaserat grupparbete, studenterna når mycket längre tillsammans och lyfter in fler referenser än vad den enskilde studenten skulle hinna med, dessutom för de en mycket öppen dialog. Men studenterna hade kunnat nå ÄNNU längre om de hade haft en mer vetenskaplig diskurs – de presenterade ofta en bra helhetsbild med flera olika synvinklar på ett dilemma, men glömde bort att kritiskt ifrågasätta var informationen kom ifrån. Det finns en stor potential i det nätbaserade lärandet, men hur långt studenterna når i sitt lärande beror på mer än studenterna: här spelar även utbildningskulturen, uppgifterna och lärarens roll in. Ett djupare kunskapsbygge innebär att studenterna skapar NY kunskap, vilket skiljer sig från en rent kunskapsförmedlande undervisning. Men för att skapa ny kunskap i gruppen krävs för det första att alla deltar, men inte ens det räcker – man kan inte bara slå fast det som redan har sagts, man måste generera något nytt också. Det är inte bara ATT delta, det är också HUR man deltar och VAD man tillför.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

-När man följer studenterna på det här sättet blir deras talhandlingar väldigt tydliga. Både att det var så stor skillnad INOM grupperna (mellan kärnan och periferin) men också MELLAN grupperna förvånade mig. Samtalskulturerna och omfattningen de talade med varandra varierade så stort.
– Jag märkte även att utbildningskulturen spelar en viktig roll för kunskapsbyggandet: om målet är att klara en tenta så har vi ju vissa verktyg för det, till exempel studieteknik och läromedel. Men om utbildningskulturen går ut på att bilda kunskap, då är ALLA tillgängliga medel tillåtna, och studenten går från att vara mottagare till att bli en deltagare i sökandet efter kunskap.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det här är ju mer en fallstudie, så det är svårt att dra några generella slutsatser. Men jag tror att alla som arbetar inom det här området kan känna igen och skapa egna arbetshypoteser utifrån min studie. Jag tror definitivt att distansundervisning kan ha nytta av mina resultat, eller när man som lärare försöker engagera sina studenter att arbeta tillsammans.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att jag har lyckats visa att fokus bör ligga på kunskapsbildning istället för kunskapsförmedling, att studenterna därigenom kan gå från att vara mottagare till att bli deltagare. Det är ett förhållningssätt som man kan arbeta med inom alla delar av skolan. Sen tycker jag även att man ska uppmärksamma vilken stor betydelse lärarens röst har. Som lärare kanske man inte ska gå in och strukturera och bedöma så mycket, utan istället försöka delta och komma med nya infallsvinklar – samtidigt som man givetvis inte ska glömma bort att studenterna också skapar och sätter ramar för lärarens roll.