Lärares tolkning av nationella kursplaner

Lärare upplever stor frihet när de tolkar kursplanerna i sin vardag. De använder sig ofta av dem som verktyg för att få legitimitet för sina egna ställningstaganden och pedagogiska idéer, visar Charlotta Petterssons forskning.
– Det är egentligen bara betygen som lärarna upplever som begränsande, säger hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag tyckte det var spännande att undersöka vilket innehåll de nationella kursplanerna får lokalt i samtal mellan lärare. Jag var med i en forskargrupp som har tittat på hur skolan styrs rent utbildningspolitiskt. Mitt uppdrag var att undersöka vad som händer med kursplaner när de blir lokala.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur lärare tolkar och förstår kursplanerna och vilka möjlighetsrum kursplanerna kan bidra med. Jag har tittat på kursplanernas förvandling från nationell till lokal, det vill säga vilket meningsinnehåll som lärare lägger i kursplanerna. I studien har jag har gjort fokusgrupper med sex olika arbetslag, och undersökt hur de samtalar om och skapar mening om kursplaner.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett spännande resultat är att lärare alltid tolkar kursplanen i relation till olika aspekter, främst dessa fyra följande: läraruppdraget, samhället, betygskriterier och elever. Resultatet blir olika beroende på vad kursplanen tolkas i relation till.

– Jag kunde också se att lärare ser kursplanen som ett dokument som möjliggör, och de upplever stor frihet i relation till den. Nästan allt som de gör tycker de kan passa in. Det är egentligen bara betygen som lärarna upplever som begränsande. De refererar till kursplanerna för att få legitimitet för sina egna ställningstaganden och pedagogiska idéer. De använder sig av referenser till kursplanerna men det finns egentligen ingenting bakom – det blir vad jag kallar luftreferenser.

Vad överraskade dig?

– Lärarna har ett metaforrikt språkbruk i relation till kursplanerna. De talar om kursplanen som en buljongtärning, att de får använda sig av kofot för att bända och hacka och så vidare. De vardagliga metaforerna begränsar snarare än stöttar lärarna i att komma vidare i sina pedagogiska frågor och dilemman. De skulle behöva språkliga verktyg i form av ett reflekterande pedagogiskt metaspråk.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, rektorer, utvecklingsledare och politiker – alla som jobbar inom skolan och som bearbetar de nationella kursplanerna att bli lokala. Och de som funderar över hur skolans verksamhet styrs med hjälp av nationella styrdokument.

Åsa Lasson