”Kvalitet” – ett begrepp som ofta konstrueras som en ”brist”

Kvalitet verkar ofta konstrueras som en ”brist” eller som ett ”problem” i diskussionen om vuxenutbildning. Det visar Johanna Mufics avhandling. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag kom först i kontakt med kvalitetsbegreppet när jag jobbade som sfi-lärare. Jag blev intresserad av vad begreppet handlar om och hur det formas. Det verkade vara något som alla ville ha mer av, men kvalitetsbegreppet var samtidigt något ospecifikt och svårt att definiera och kritisera.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har tittat på hur kvalitetsbegreppet konstrueras på olika arenor, alltså olika nivåer i utbildningssystemet. Dels har jag tittat på vuxenutbildningspolicyer, dels har jag tittat på en kvalitetsgranskning i komvux som gjordes av Skolinspektionen. I anslutning till det har jag också observerat en konferens, Skolinspektionens dag, som handlade om kvalitet och vuxenutbildning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Resultaten skiljer sig åt på de olika arenor som jag har undersökt. På policynivå har jag sett att kvalitet ofta konstrueras som något som ”brister”, och något som vi behöver mer av. När något beskrivs som ett ”problem” sker det en form av maktutövning; ett fokus på kvalitet betyder att andra problem riskerar att hamna i skymundan. Ofta beskrivs fler och mer omfattande granskningsaktiviteter samt mer och större ansvarstagande från huvudmän och rektorer som lösningen på ”kvalitetsproblemet”.

– När det gäller Skolinspektionens arbete finns en spänning i hur kvalitetsbegreppet konstrueras under Skolinspektionens dag. Å ena sidan beskrivs kvalitet som något oproblematiskt som mäts kvantitativt, ett uttryck som ofta används är ”utan spaning ingen aning”. Å andra sidan konstrueras begreppet också på ett mer kvalitativt och komplext sätt, där man söker efter vad som finns bakom siffrorna och nyckeltalen. Denna typ av kvalitet är svårare att både mäta och granska och där verkar Skolinspektionen söka efter verktyg för att kunna förhålla sig till det. I granskningsmötet, när Skolinspektionen möter skolhuvudmän och rektorer, talas det ofta mer om vem som ansvarar för kvalitet än vad det skulle kunna vara. När lärarna blir intervjuade använder de sällan kvalitetsbegreppet utan pratar istället om hur de försöker få vardagen att gå ihop. De ger också exempel på tillfällen då de tvingats bryta regler för att se till att elever inte hamnar mellan stolarna när olika mekanismer i vuxenutbildningssystemet inte fungerar som de ska.

Vad överraskade dig?

– Kvalitetsbegreppet såsom det ofta förstås och används i dag har sitt ursprung i fabriker under industrialismen, där det från början handlade om att undvika och förebygga risker och problem i produktionsprocessen. Det är alltså ett begrepp som användes i relation till produkttillverkning, inte i relation till människor, pedagogik eller utbildningsverksamheter. Om kvalitet reduceras till något mätbart som en punkt som går att checka av eller en indikator i en granskning eller upphandlingsavtal finns det en risk att det inte blir mer än just så. Om vi inte kan prata om kvalitet utan att mäta, följa upp och granska den så medför det en enorm administrativ börda för människor som arbetar med och inom vuxenutbildning eftersom allting ska dokumenteras.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det blir väldigt svårt att ifrågasätta fokuset på kvalitet eftersom det ofta får en status av något ”universellt bra”. Här hoppas jag att min avhandling kan bidra med verktyg för att utmana förgivettaganden. Jag tänker att det viktigt för personer som arbetar med och inom vuxenutbildning att fundera på hur det användas i verksamheten. Jag hoppas att mina resultat kan belysa vikten av att prata om kvalitet utifrån lokala förutsättningar.

Av Susanne Rydell