Kroppslig kunskap har stor betydelse i förskollärares arbete

Mycket av förskollärares vardagspraktik kan förstås i termer av kroppslighet. De använder kroppen hela tiden, inte minst för att skapa en god relation till barnen, konstaterar Maria Pröckl i sin forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är dansare i grunden och började läsa praktisk kunskap på magisternivå för att jag behövde reflektera över min egen praktik. Jag var på väg att avsluta mitt dansande liv och fortsatte att läsa på masternivå i Bodö i Nordnorge. Under samma period fick jag frågan om jag ville börja undervisa i kurser i praktisk kunskap på den erfarenhetsbaserade förskollärarutbildningen på Södertörns högskola. Samtidigt som jag kände att den praktiska kunskapen i sig intresserade mig, mötte jag blivande förskollärare, erfarna barnskötare som har jobbat på förskola i många år, som hade med sig många frågor om omsorg och lärande som knyter an till de stora frågorna i livet. Kroppsliga teman finns i forskning som knyter an till förskola, men kroppslig kunskap har inte blivit beforskat i sig. Jag tyckte att det kändes som en outforskad del så när jag var färdig med min master och den här doktorandtjänsten dök upp kände jag att det här är något för mig.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om förskollärares kroppslighet som kunskap – vad i förskollärarnas vardagspraktik som går att förstå i termer av kroppslighet. Jag har gjort deltagande observationer och filmat. Sedan har jag tillsammans med de som deltar i filmerna samtalat om filmerna. Det är den första delen av min studie. Efter det hade jag under ett år regelbundna individuella samtal med sju förskollärare. Samtalen utgick från observationerna, men också från mina erfarenheter från seminarierna med de blivande förskollärarna, deras texter och de samtal vi hade om praktiken.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att förskollärare har en stor kunnighet i sina kroppar. De använder sina kroppar hela tiden, de är närvarande i rummet, de är närvarande i relationen, som de själva säger är det absolut mest betydelsefulla – att ha en god relation till varje barn. Denna relation inleds fysisk, kroppsligt, framförallt med små barn som kommer till förskolan och inte har ett verbalt språk.

– Jag har också kunnat se att det kroppsliga inte riktigt är föremål för samtal och reflektion. Alla ämnen inom de humanistiska disciplinerna som finns inom mitt forskningsområde har forskat på kroppslighet teoretiskt i kanske tio till femton år. Men att bli konkret och gå nära kroppen och prata utifrån erfarenheter också, det är inte så gammalt. Nu är det dags att gå riktigt nära de kroppsliga erfarenheterna och försöka språkliggöra vad det handlar om. Jag hoppas att det ska bli ett forskningsfält och att fler forskare, inte bara från praktisk kunskap utan även från andra områden, ska intressera sig för det konkret kroppsliga som ett uttryck för kunskap.

Vad överraskade dig?

– En sak som förvånade mig var att så många tyckte att det var ett spännande område. Eftersom jag kommer från dansens håll är ju kroppen ständigt närvarande och det är något som man pratar om, men kanske på ett lite annorlunda sätt. När jag började försöka skriva fram det här var det väldigt många som tyckte att det kändes nytt. Som praktiker kan man lätt tro att ”det här har väl alla redan tänkt på”, men inte riktigt gått så nära som jag försöker göra.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att studien och boken ska kunna användas av förskollärare för professionsutveckling och som diskussionsunderlag. Att den kommer att användas i undervisningen vet jag redan eftersom flera har berättat att de har lagt till min avhandling på kurslitteraturlistor. Det känns oerhört roligt att den blir användbar på det sättet. Jag hoppas också att avhandlingen är början på något som man kan bygga vidare på och att det blir en fortsättning.

Åsa Lasson