Komplext med digitala verktyg i matematikundervisningen

Digital integrering fungerar bäst när lärare själva får utforska verktygen och anpassa undervisningen därefter. Det visar Miguel Perez som forskat om hur matematiklärare tar sig an digitala verktyg i undervisningen. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som ämneslärare i matematik och data på gymnasiet. Jag var med under perioden när ”en-till-en” (en dator, en elev) infördes och upplevde på nära håll vilka reaktioner och diskussioner som det medförde.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om integration av digitala verktyg i matematikundervisningen. Jag har undersökt hur undervisningsaktiviteter kan skapas med stöd av ett digitalt verktyg, i det här fallet det dynamiska geometriprogrammet GeoGebra. Jag har gjort tre olika studier, jag kallar det designcykler, där totalt 11 lärare från olika skolor, både på högstadiet och gymnasiet, deltog. Det matematiska innehållet hade jag förberett i GeoGebra i en särskild konstruktion i programmet men lärarna ansvarade för hur den här applikationen skulle användas.

– I den första cykeln fick lärarna stöd att identifiera olika lärandemål, därefter fick de själva ansvara för hur applikationen skulle användas i undervisningen. I den andra cykeln fick lärarna mer teoretiska kunskaper samt en redan färdig skapad undervisningsaktivitet. I den tredje cykeln fick lärarna inget mer än teoretiska verktyg, utformning av undervisningen fick de sköta helt på egen hand. Forskningsprojekten pågick under längre tid, i vissa fall ett helt läsår. Jag har observerat undervisningen men också intervjuat lärarna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De första två studierna visar på fler bekymmer och problem. I både cykel ett och två får lärarna vad vi kallar ”product seeding”, kunskaper om hur programmet fungerar men lärarna anpassar inte sin undervisning till programmet. En vanlig konsekvens av detta är att den tänkta uppgiften förenklas och därmed utmaningen för eleverna. De tycker visserligen att det är jätteroligt men problemet är att de inte lär sig det som var tänkt. Digitala verktyg, om det så är en miniräknare, kräver didaktisk anpassning.

– I den tredje cykeln började det hända saker. Här fick lärarna enbart teoretiska verktyg, ”theoretical seeding”. Lärarna började nu reflekterade mer kring vad de själva behövde göra för att anpassa undervisningen till det digitala stödet utifrån sina lärandemål. Här var lärarna också mer benägna att göra förändringar i sin undervisning.

– Sammanfattningsvis visar resultaten att det finns kompetensutveckling som inte är särskilt effektiv. Integrering av digitala verktyg i skolan är oerhört komplext och kräver mycket mer än ”product seeding”. Framför allt visar min studie att man inte frånta läraren rollen som lärare. Digital teknik skapar viktiga kunskapsteoretiska förändringar i det matematiska innehållet, vilket kan förklara några av lärarnas svårigheter att utnyttja den digitala teknologins fulla potential.

Vad överraskade dig?

– Graden av förändringar i den egna undervisningen som flera lärare i cykel tre föreslog. Det var omfattande och imponerande saker. Jag förvånades också över tendensen hos lärare i cykel två, som fått ett helt färdigt paket, att falla tillbaka till det gamla invanda rutiner och arbetssätt när det digitala verktyget kom in i klassrummet.

Vem har nytta av dina resultat?

– I första hand de lärare jag samarbetat med. Men också forskningen, mina resultat visar att integrering av digitala verktyg i skolan kräver insatser som går på djupet. Jag menar att det finns en svaghet i tidigare forskning där forskare tagit över lärarrollen, just för att visa på potentialen i olika digitala verktyg. Men det blir inte autentiskt.

Susanne Sawander