Kommunaliseringen var inte ett hugskott

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Kommunaliseringen av lärarkåren är något som oftast tas upp när situationen i dagens skola diskuteras, men vilka motiv som låg bakom förändringen var det tidigare ingen som hade undersökt. Som historiker är jag intresserad av samhällsförändringar och politiska skeenden och därför var reformen 1989 något som väckte mitt intresse.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt motiven bakom kommunaliseringen av lärarkåren och ställt frågan vilka som var drivande bakom förändringen och varför man ville genomföra reformen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Kommunaliseringen var inte ett hugskott från Göran Persson utan ett led i socialdemokratins långsiktiga strävan sedan 1970-talet när Ingvar Carlsson var utbildningsminister, att föra ner utbildningsfrågorna till kommunerna. Länge var decentraliseringen tänkt som en demokratisering. Förändringen gick dock först att genomföra i slutet av 1980-talet när ett mer ekonomibaserat tänkesätt hade influerat välfärdsstaten. Decentraliseringen genomsyrades då i stället av ett mer individualiserings- och effektiviseringstänkande än demokratiseringstänkande.
– Aktörerna som var mest drivande i processen var Finansdepartementet, Ingvar Carlsson och Kommunförbundet.

Vad överraskade dig?

– Att kommunaliseringen fortfarande kringgärdas av så många rykten. Inte minst frågan om konflikten mellan lärargrupperna och frågan om delar av lärarkollektivet köptes över till ja-sidan genom höjda löner.
– Utifrån min analys är det tydligt att se att de fack som idag tillhör Lärarförbundet (SFL och SL) gjorde rätt bedömning när de insåg att reformen skulle komma i vilket fall som helst och därför var det bästa de kunde göra att förhandla så att deras medlemmar fick så bra villkor som de bara kunde.

Vem har nytta av dina resultat?

– Skolpolitiker, historiker, utbildningsforskare, pedagoger och lärare.