Kollaborativ professionsutveckling för innehållsinkluderande undervisning

Att utveckla praktikgemenskaper, utmana gamla sanningar samt systematiskt analysera den egna undervisningen lägger grund för en innehållsinkluderande undervisning och hållbar utveckling. Det visar Balli Lelinge i sin avhandling om kollaborativa professionella insatser av undervisningsutvecklande forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är dramapedagog, specialpedagog och förskollärare i grunden och har i alla dessa roller arbetat med social inkludering. Vid universitetet och på nationell nivå har jag även arbetat med värdegrundsfrågor, mobbning och unga på glid. När jag för några år sedan fick förfrågan om att delta i ett praktikutvecklande skolforskningsprojekt där undervisning och lärande för inkluderande undervisning stod i förgrunden, kändes ämnet spännande och nytt på en och samma gång.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om ett praktikutvecklande skolforskningsprojekt kring undervisningsinnehållets tillgänglighet vid en grundskola med årskurserna F-5. Avhandlingen består av tre empiriska studier och en forskningsöversikt och handlar om hur lärare, fritidslärare och specialpedagoger tillsammans med oss forskare genom kollaborativa undervisningsutvecklande modeller har undersökt hur undervisningen kan designas för att sätta innehållet i förgrunden för inkludering och öka måluppfyllelsen bland alla elever. I projektet som pågick under två år användes de kollaborativa undervisningsmodellerna Lesson och Learning Studies, där lärare arbetade systematiskt med planering – genomförande – utvärdering – revidering i ett cykliskt förlopp.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Avhandlingen har ett specialdidaktiskt perspektiv och är i huvudsak ett kunskapsbidrag om hur innehållsinkluderande undervisning kan designas med särskilt fokus på metodutveckling, undervisning och innehåll. Resultaten belyser tre faktorer som är särskilt betydelsefulla för att uppnå detta syfte. Den första är utveckling av praktikgemenskaper, vilket innebär att lärarna kollaborativt fokuserar på ”rätt saker” som i det här skolforskningsprojektet var innehållsinkluderande undervisning. Initialt såg jag att lärare kunde fastna i frågeställningar som, ”det här funkar inte, jag vet inte hur jag ska få med mig alla elever”. Att prata om ”rätt saker” är exempelvis att först identifiera vad det innebär för varje enskild elev att kunna det lärarna vill att eleverna ska lära sig, vad i undervisningen som gör skillnad om eleverna lär sig eller inte, samt vad eleverna måste lära sig för att kunna något på ett visst sätt. Då öppnas möjligheter att planera för ett bestämt innehåll som främjar de kunskaper och förmågor lärarna vill att eleverna ska utveckla

– Den andra faktorn är kollaborativ professionell utveckling som utmanar synen på inkluderande undervisning. Konkret betyder det att som lärare gå från att kategorisera individuella behov till att sätta innehållet och lärandesituationen i förgrunden. Denna förflyttning innebär högre fokus på undervisningsinnehållets tillgänglighet för alla elever, istället för att enbart fokusera på enskilda elevers behov av särskilt stöd eller extra anpassningar. Det här är oerhört viktigt för att kunna utveckla undervisningen utifrån vetenskaplig grund och evidens. Den tredje faktorn ser jag nästan som viktigast och den handlar om betydelsen av att analysera både den planerade och den genomförda undervisningen för att förstå vad som fungerar inkluderande i undervisningssituationen och vad som kan vara exkluderande.

– Slutligen – för att etablera en varaktig förändring krävs en organisation som möjliggör utveckling av nya arbetssätt som främjar innehållsinkluderande undervisning. Det här är ett arbete som måste göras på bred front och i samverkan med forskare, och då menar jag från lärare i klassrummet, upp genom hela skolorganisationen till förvaltning och politiker.

Vad överraskade dig?

– Under tiden som projektet pågick byttes 70 procent av lärarkollegiet ut på skolan och jag tänkte, hur i allsin dar ska det här gå? Men det fungerade väldigt bra, arbetet förlöpte utan några större störningar. Det vittnar om att det här var en skola med en tydlig struktur som på ett systematiskt sätt, vetenskapliga metoder och beprövade erfarenheter arbetade för att skapa en förändrad skolkultur. Projektet stod och föll inte med enskilda eldsjälar.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar i och med skolan. Min förhoppning är att resultaten kan bidra till ökad medvetenhet om vikten av att arbeta mer vetenskapligt i skolan. Jag hoppas också att avhandlingen kan utgöra ett underlag för vidare diskussioner om hur undervisning i klassrummet kan bli mer teoridriven och designas i avsikt att göra undervisningsinnehållet tillgängligt för alla elever.

Susanne Sawander