Hårdför retorik i talet om skolutveckling

Gudrun Holmdahl undersöker i sin avhandling ”Skolutveckling som diskursiv praktik. Några ideologiska implikationer” vilka antaganden talet om skolutveckling vilar på. En hårdför retorik förs, konstaterar hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag började arbeta som lärare i mitten av 90-talet. Då fanns talet om skolutveckling frekvent i omlopp. Efter specialpedagogutbildningen blev jag antagen som doktorand inom ett femårigt skolutvecklingsprojekt med uppgift att i fallstudiens form följa ett antal kommuners tillämpning av en viss modell för skolutveckling.

– Fallstudien låg till grund för rapporter till kommunerna och Myndigheten för skolutveckling. En del av den empirin har jag använt i avhandlingen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen är en form av diskursanalys där jag låter texter av Zygmunt Bauman utgöra tolkningsbas. Jag använde textutdrag från den tidigare studien, läste dem parallellt och såg att vissa uttryckssätt var likartade oavsett om de formulerades av forskare, rektorer eller lärare. I min analys använder jag begreppen tolkningsrepertoar och ideologiska dilemman och jag fann att talet om skolutveckling baserar sig på klichéartade uttryckssätt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I flera texter underförstås att skolutveckling är en rationell, relevant och befogad manöver för att rätta till något. Skolutveckling framstår som ideologisk genom att begreppet förutsätter att skolor ska vara i behov av utveckling. På samma sätt förutsätts aktivitet, delaktighet och engagemang ha egenvärde i skolutvecklingsretoriken oavsett om det är fråga om vetenskapliga texter eller texter från Skolverket.

– Skolutveckling framstår där som ett mödosamt arbete som man måste hålla på med hela tiden. Det krävs också att man med ärligt uppsåt, villigt och oavbrutet reflekterar över sig själv, sina tankar och handlingar.

Vad överraskade dig?

– Talet om skolutveckling leder till hårdför retorik där det finns mycket av exkludering. Vissa textutdrag är ganska oresonliga och kompromisslösa. Det handlar nästan om att brännmärka och peka ut vissa förhållningssätt och egenskaper. Rektorer kan tala om människor i verksamheten som ”passar det inte är det bara att lämna”.

– Det överraskade mig också att skolutveckling antas kräva ett ärligt sinnelag. Man måste satsa med hela sig och det måste finnas med i vardagen hela tiden, vilket ger nästan religiösa konnotationer. Skolutveckling görs också till något utan slut. Det går att associera med tanken om livslångt lärande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Inte minst inom vetenskapliga sammanhang eftersom detta är en diskursiv praktik som utgår från vetenskapligt formulerade utsagor om skolan. De kan också vara intressanta för personal i skolan och andra myndighetsutövare.

Gunilla Nordin