Den manliga förebilden är fortfarande stereotyp

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är socionom och har arbetat som socialsekreterare ganska länge, framför allt med ungdomar. Intresset för just det här med manliga förebilder uppkom när vi anordnade en kontaktmannapool: vi förmedlade helt enkelt vuxenkontakter till ungdomar som behövde det. Oftast handlade det om tonårspojkar, i de fallen efterfrågades i stort sett alltid en manlig kontaktperson, med motiveringen att han behövde en manlig förebild. Bilden var så tydlig: den strulige killen, den ensamma mamman – helst ville man ha en polis som kontakt, som ett sorts förkroppsligande av allt som vi betraktar som manligt. I begreppet den manliga förebilden ligger ofta en latent föreställning om ”den ensamma och otillräckliga modern”, som inte kan ge pojken vad han behöver. Bristen har sin grund i att hon inte är man, och därmed inte kan ge pojkarna det ”manliga” som de behöver. Jag ville reda ut vad det ”manliga” egentligen stod för.

Vad handlar avhandlingen om?

– Bristen på en manlig förebild är en populär förklaringsmodell för social problematik, fadersfrånvaro används ofta som förklaring till kriminalitet, upplopp, vilsenhet och psykiska besvär hos unga killar. Jag granskar föreställningen (och jag undersöker INTE om den är sann eller falsk) om att pojkar, ofta struliga killar med ensamma mammor, behöver manliga förebilder. Jag har försökt att kritiskt undersöka VAD den består av – syftet har varit att dekonstruera den här föreställningen och dess diskursiva komponenter. Genom intervjustudier med personer som arbetar med stöd och behandling för tonårspojkar, enkäter som besvarats av socialsekreterare samt en ingående granskning av tidskriften Socionomen mellan åren 1958-99, har jag försökt reda ut föreställningen om den manliga förebilden. Vad menas egentligen med ”manligt”? Vad förväntas en manlig förebild ge som en ensamstående mamma inte kan?

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Jag har definierat tre olika områden som förtydligar vad föreställningen om den manliga förebilden handlar om. Den första kan sägas vara en form av samhällsdiskussion: ibland talar man om att samhället är faderlöst, att vi har tappat tron på auktoriteter och lever mer för dagen. Auktoritetsförlusten och faderslösheten är tomrum i de unga tonårspojkarnas uppväxt, och tros leda till problem som missbruk och kriminalitet. Det andra området handlar om synen på maskulinitet, det är en diskurs som efterfrågar det traditionellt manliga, till exempel att man är kroppsligt trimmad. Här finns stereotypa värden, där mannens olikhet till kvinnan betonas, samtidigt som informanterna även konstruerar en maskulinitet som tar avstånd från det typiskt manliga och betonar likheten till kvinnan. Det sista området handlar slutligen om familjen: vad en familj är, och på vilket sätt mödrar och fäder tillskrivs olika funktioner och egenskaper i förhållande till familjen. Här framkom ganska konservativa, stereotypa förväntningar.
– Mammornas ansvar är stort, inställningen till papporna är mer att om de finns, så är det bra, oavsett deras insats. Faderns frånvaro blir sorgligt nog också kvinnans ansvar. Hos de personer som deltog i studien framkommer ett mer traditionellt synsätt på familj och kön än hos samhället i övrigt. Det visar sig också att när man väl ska göra någonting för de ”struliga” killarna, så framstår det ofta som en ganska oreflekterad insats. Det märks att informanterna präglas av tankemönster som de inte är medvetna om, till exempel att killarna ÄR struliga just för att de har ensamstående mödrar. Men visst finns det också de som ifrågasätter det stereotypa, som tycker att det är problematiskt att man förväntas vara mer macho än man vill vara.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att jag kände igen mig i så mycket – jag har nog sett mig själv som en upplyst socialsekreterare, men under arbetet med avhandlingen blev jag plötsligt mycket mer medveten om att jag har delat samma resonemang som många av de som ingick i studien. Man tror att man är reflekterande och modern, men man trillar så lätt in i gamla vanor…
– På ett sätt var det också förvånande att den dominerande diskursen kring maskulinitet på ett sätt är outtalad för att den är så självklar, samtidigt som den är så tydlig. Manligheten görs till en egenskap som kvinnor inte kan ha: ett exempel är uppfattningen att det krävs manliga förebilder för att de kan sätta gränser. Varför skulle inte kvinnor kunna göra det?

Vem har nytta av dina resultat?

– Unga killar och tjejer som kan komma i kontakt med socialtjänsten. Jag hoppas att resultaten kan uppmana till reflektion, ifrågasättande och kritiskt tänkande hos ALLA som arbetar med ungdomar. Förhoppningsvis kan även skolan ta till sig av detta, det förs ju ofta en debatt kring kraven på att skolan måste ta in flera män, men när man talar om det är det ganska oklart på vilket sätt, och varför. VAD ska de här männen stå för, som kvinnor per definition inte kan? Ska skolan anställa fler män för att barn ska snickra och spela fotboll? Eller står kravet för att det måste in människor med olika bakgrund och erfarenhet, som visar att man kan vara på många olika sätt – att skolans verksamhet ska vara gränsöverskridande?

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att resultaten kan synliggöra hur föreställningar om män och kvinnor, pojkar och flickor, mödrar och fäder får betydelse för hur vi möter barn och unga – och väcka tankar om den egna verksamheten. Inte minst i skolan och förskolan!

Hedda Lovén