Goda resultat med specialdidaktisk modell för elever med risk för lässvårigheter

Den specialdidaktiska modellen Response to Intervention (RtI) fungerar väl för att både upptäcka och förebygga lässvårigheter. Också lärare är positiva, visar Camilla Nilvius forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som lärare i 20 år, främst i årskurserna f-3, och är också utbildad speciallärare. Barns tidiga läsinlärning har alltid intresserat mig och det är ju ett stort problem att många elever går ut årskurs 9 utan fullgod läsförmåga. Jag kom in på ämnet när jag som adjunkt på Linnéuniversitetet fick delta i ett forskningsprojekt om Response to Intervention (RtI), som är en specialdidaktisk modell för tidig upptäckt av lässvårigheter.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt hur Response to Intervention kan fungera för att på ett systematiskt och organiserat sätt arbeta förebyggande med lässvårigheter genom att upptäcka dem tidigt. Övergripande bygger RtI på stödinsatser i olika tre olika lager så kallade ”tier”. RtI kännetecknas också av systematiskt återkommande monitorering av elevers utveckling genom snabbt genomförbara, valida och reliabla tester. Testresultaten ställs i relation till undervisningen och metoderna.

– I huvudstudien har totalt 113 elever årskurs 1-2 från tre olika skolor deltagit. Eleverna fick inledningsvis göra test och de elever som hade svårt med ordavkodning eller läsförståelse fick sedan stödinsatser enligt RtI. Studien pågick under två år. Jag har även intervjuat lärare och lyssnat på diskussioner i lärarlagen om deras upplevelser av RtI. Avhandlingen innehåller också en forskningsöversikt om RtI-insatser i liten grupp (tier 2) för elever med problem med ordavkodning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att RtI som modell ger goda resultat både för att tidigt upptäcka och för att förebygga svårigheter med ordavkodning och läsförståelse. Dessutom visar resultaten att de elever som fick stöd och insatser enligt RtI inte backade i sin utveckling, vilket annars är ganska vanligt. Min teori är att detta beror på de återkommande tester som hela tiden görs för att stämma av var eleverna befinner sig och sedan få insatser efter behov. RtI-modellen innebär därmed att elever inte faller mellan stolarna. Särskilt effektiv tycks ”tier 2” vara, en stödinsats som innebär att eleverna undervisas i små grupper. 32 procent av eleverna i studien fick det här stödet och resultaten visar att 11 procent av eleverna bara efter en kort period kunde gå tillbaka till den ordinarie undervisningen.

– Lärarna i studien var genomgående positiva, framför allt för att modellen är både snabb och bygger på väl avvägda insatser. Dessutom kräver den inte särskilt mycket administration. Något som lärarna och speciallärarna lyfte fram var det kollaborativa arbetet som RtI för med sig. ”Det är ju så här vi vill arbeta”, konstaterade båda yrkesgrupperna. Ett problem var dock att samtliga speciallärare på skolan som studien genomfördes blev upptagna av projektet. Men det signalerar snarare att det finns för få speciallärare, och för lite resurser, för tidigt stöd och tidiga insatser.

– Resultaten visar vidare att mellan 1-3 procent av eleverna som fick stöd enligt RtI, backade i sin utveckling efter en tid. Jag har jämfört siffran med elever som testats inom LegiLexi under årskurs 1-2. Statistiken visar att bland dessa elever backar 9-10 procent av eleverna när de kommit över den kravnivå vi använde i studien. Den fjärde artikeln i avhandlingen diskuterar möjligheterna att föra samman Response to Intervention, RtI och Lesson Study. Modellerna verkar kunna komplettera varandra då RtI har en systematik som Lesson Study saknar. Inom Lesson Study är det kollaborativa arbetet en grundbult, vilket inte är lika tydligt i RtI.

Vad överraskade dig?

– Jag trodde att fler elever skulle falla tillbaka i sin utveckling när kraven på dem ökade. Men siffran 1-3 procent vittnar om att RtI fungerar väl också långsiktigt. Jag vill understryka att samtliga elever i de utvalda klasserna deltog i studien, alltså även nyanlända och elever med exempelvis NPF-diagnos.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att många inom skolan kan ha det, allt från lärare, speciallärare, rektorer och skolhuvudmän. Men även beslutsfattare och som har politiskt makt att förändra skolan.

Susanne Sawander