Fostran i hållbar utveckling ger etiska dilemman

Publicerad:2011-04-19

Uppdaterad:2012-03-27

Skribent:Robert Gres

Att utbilda elever i hållbar utveckling är ingen lätt uppgift. Även om målet är angeläget kan eleverna påverkas att handla utgående från andras mål utan att själva bygga upp egna åsikteroch förhållningssätt. Lili-Ann Wolff framhåller i sin avhandling ”Nature and Sustainability: An Educational Study with Rousseau and Foucault” att hållbarhetsproblematiken kräver en pedagogiksom utgår från etiska perspektiv.

Varför blev du intresserad av ämnet?

Jag har alltid varit intresserad av naturen och bland annat är jag Finlands förstanaturskoleföreståndare. När jag sedan fick möjlighet att utforma min forskning förenade jagmina erfarenheter av naturpedagogik med en teoretisk bakgrund.

Vad handlar avhandlingen om?

Det är en tvärvetenskaplig och komplex avhandling som spänner över olika tider ochämnesområden. Fokus är på människans förhållande till naturen och de politiska kraven påen hållbar utveckling ur ett historiskt och filosofiskt utbildningsperspektiv. Jag diskuterar deproblem och paradoxer som krav på hållbar utveckling med hjälp av pedagogik ger upphovtill. Jag utgår från Jean-Jacques Rousseaus och Michel Foucaults teorier och ser det somett etiskt problem att fostra någon för en hållbar utveckling. Att utbilda barn för hållbarutveckling är inte självklart, även om läraren tycker det är ett angeläget mål. I avhandlingenförsöker jag visa hur komplexa och urgamla problem vi egentligen har att tampas med när viförsöker finna vägar ur en uppenbart mycket ohållbar utveckling. Jag vill också visa att detinte bara handlar om att lära sig handla på ett mer miljövänligt sätt. Utan att det är i förstahand frågan om att tackla djupt rotade fördomar och väletablerade orättvisor. För att kunnafrämja både en socialt och ekologiskt hållbarhet behövs etik. Och själva begreppet hållbarutveckling behöver kunna omvärderas och utsättas för kritik.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Det finns inte resultat i traditionell mening. Men jag anser att vi borde diskutera hållbarutveckling på tre etiska plan:
1. Individens förhållande till sig själv.
2. Det sociala planet att se andra människor som jämlikar och inte som konkurrenter.
3. Människans förhållande till naturen vi måste börja se naturen som något annat än en resurs, vimåste börja uppleva naturen och se oss som en del av den.
Pedagogiken har försummat det här. I skolan lär man ut kunskap som fakta . Men kunskapska genomlevas, förstås och omfattas. Väsentligt för skolan är mycket mer etik och att de etiskaövervägandena alltid är närvarande. Det kräver mycket tid, å andra sidan utvecklas människordärigenom på helt andra sätt.

Vem har nytta av dina resultat?

Alla som intresserar sig för nya synvinklar på globala frågor. Jag har skrivit för en bredmålgrupp och avsiktligt varit provokativ för att väcka tankar.