Förskollärarna besvarar inte barnens frågor

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är förskollärare i grunden men arbetar nu som lärarutbildare. Förskolan har en tradition av att positionera sig mot skolan; barns personlighetsutveckling harfått företräde framför barns kunskapsutveckling, i förskolan har det mer handlat om vem du ska bli. När förskolan fick sin första läroplan 1998 och det blev framskrivet att naturvetenskap ska läras ut ville jag undersöka hur det påverkar verksamheten.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur naturvetenskapen tolkas i förskolans praktik. Jag har studerat två olika temaprojekt på två olika förskolor. Jag har analyserat vad man pratar om i temaarbetena och hur man talar om det. Slutligen specialstuderade jag barnens frågor.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Dels att det är en väldig variation i samtalen och att samtalen är konkreta och har anknytning till barnens vardagserfarenhet. När jag sedan gick vidare och analyserade hur samtalen såg ut visade det sig att läraren dominerade och ställde många öppna frågor som barnen besvarade. Läraren tog sällan ställning utan samtalen präglades av att barnen skulle upptäcka själva. Lärarna använde ett antropomorfistiskt språkbruk där djur omtalas i mänskliga termer, till exempel pratade man om gråsuggor som om de vore barn på förskolan. Barnens frågor var tydliga och innehöll nästan aldrig ett antropomorfistiskt språk. De kunde fråga; vad är luft? men de fick sällan svar, istället upprepade förskollärarenfrågan.

Vad överraskade dig?

– Att det antropomorfistiska språkbruket var så utbrett. Jag blev också förvånad över hur fokuserade barnens frågor var på det naturvetenskapliga innehållet. Men barnens röster blev som kuriösa inslag, istället var det förskollärarnas frågor som var viktiga.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar i förskolan. Jag hoppas också att avhandlingen ska bidra till diskussionen om hur förskolan ska ta sig an sitt uppdrag om barns lärande om naturvetenskap.