Dags att sätta fokus på tiden

Hur blev du intresserad av ämnet?

Jag är arbetsterapeut och har jobbat många år inom habilitering och samlat på erfarenheter och vardagsbekymmer från den verksamheten. De senaste 10 åren har det utvecklats metoder för vuxna med bristande tidsuppfattning och de har fått tillgång till hjälpmedel för detta. Jag och min kollega Iréne Alderman, som är specialpedagog, ville ta fram metoder som stödde barn och ungdomar med samma problem, och överföra den kunskap som fanns inom vuxenhabiliteringen så att även barn och ungdomar fick tillgång till den. Under vår mastersutbildning utvecklade vi sedan ett kartläggningsinstrument för detta arbete. Det blev naturligt för mig att sedan gå vidare och forska mer inom detta.

Vad handlar avhandlingen om?

Den handlar om barn, med och utan funktionshinder och deras tidsuppfattning och hur vi kan kartlägga deras tidshantering i vardagen. Jag har också gjort en jämförelse mellan barn, med och utan funktionshinder, för att se om deras upplevelse av tid skiljer sig åt.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Ett viktigt resultat är att jag har sett att det går att mäta tidsuppfattning hos barn, och att det instrument som vi har utvecklat, KaTid, Kartläggning av Tidsuppfattning, kan användas både för barn med och utan funktionshinder. Jag har också sett att det finns olika profiler av tidsuppfattning bland barnen, som inte primärt hör ihop med deras funktionshinder eller diagnos, utan snarare med deras ålder.

För att bedöma kvaliteten på instrumentet har jag använt moderna testteorier som tyder på att KaTid mäter en enda förmåga hos barnen vilket är spännande. Det bekräftar att barnens förmåga till tidsuppfattning hela tiden utvecklas, och att den ser olika ut i olika åldrar. Hos de yngre barnen i förskolan handlar det om att koppla tidskänslan till vardagliga aktiviteter, till exempel hur lång samlingen är eller hur långt det är tills barnen ska gå ut. I skolan handlar det mer om tidsorientering, att barnen lär sig hantera ett vidare tidsperspektiv, som veckodagarna, när på året olika saker händer och så vidare.

Ytterligare en viktig slutsats är att jag i den första studien i avhandlingen, som bygger på data insamlad från 144 barn utan funktionshinder, visar att en viktig del av barnens tidsuppfattning utvecklas hos dem redan i förskolådern, alltså innan de lär sig klockan.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Ja, att mönstren för tidsuppfattning är mycket mer lika än jag trodde att de skulle vara. Jag hade nog uppfattningen att barn med olika funktionshinder eller diagnos skulle ha olika profiler av tidsuppfattning, men så var det inte. Inom de profiler som jag har hittat så finns det barn som har olika funktionshinder eller diagnos, men som har samma profil. Däremot har jag kunnat se att barn med funktionshinder eller diagnos har en profil som mer liknar den som yngre barn utan funktionshinder har.

Vem har nytta av dina resultat?

I första hand är det barnen och föräldrarna som har glädje av mina resultat, och förstås de som är verksamma inom habiliteringen. Nu har de ett validerat instrument som ger dem ett underlag för att planera sina insatser. Det faktum att vi nu kan mäta tidsuppfattning hos barn ger nya möjligheter att samla kunskap. Vi ser hur barnen fungerar i vardagen och hur vi kan hjälpa dem på bästa sätt. Det finns en stor efterfrågan från personer som vill använda instrumentet, men det finns också en önskan om instrument, kunskap och metoder även för äldre barn och ungdomar.

För mig har det varit en stor förmån att så många kollegor, arbetsterapeuter och specialpedagoger, har kunnat engageras i datainsamlingen. Många av dem har uttryckt att den stora fördelen med KaTid är att det har gett dem en gemensam kunskap och begreppsapparat, vilket underlättar kommunikationen både mellan olika yrkesgrupper och med barnen och föräldrarna.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag har ju sett att barns tidsuppfattning utvecklas redan i förskoleåldern. Vi måste ringa in vad vi gör i förskolan i dag för att barnen ska utveckla sin förmåga att orientera sig i tiden. Förskolan behöver metoder för att stödja barnens tidsuppfattning, och hjälpa dem att utveckla den.

I dag finns det tydliga strategier för barns läsinlärning redan i förskolan. Jag tror att vi på samma sätt behöver förbereda barn på att bli duktiga på tidsorientering, och det måste börja redan i förskolan. Säkert görs det redan en hel del i dag, men vi behöver systematisera kunskapen så att alla barn får ta del av den.