Aktiv lärarkår förändrade utbildningspolitiken

Lärarlegitimationen är ett resultat av ett framgångsrikt fackligt arbete. Charlotte Baltzers avhandling belyser en lärarkår som målmedvetet arbetar med professionsfrågor.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i grunden, och efter att ha varit hemma med barn i drygt tio år kom jag tillbaka till skolvärlden i slutet av 90-talet Jag upptäckte då att stora förändringar i skolans styrning hade ägt rum – det hade blivit mer hierarkiskt och toppstyrt och lärarnas handlingsutrymme hade minskat. Det här väckte ett intresse att undersöka den utbildningspolitiska förändringen från slutet av 1980-talet och framåt, även om det kom att dröja några år innan detta realiserades.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur de fackliga förbunden drivit professionsfrågor med särskilt fokus på legitimation som ett sätt att stärka läraryrket och hur detta mottagits politiskt och i media. Andra frågor som förbunden drivit från 1990-talet är en stärkt forskningsanknytning till läraryrket och lärarutbildningen samt en utvecklad yrkesetik. Till grund för avhandlingen ligger texter i fackliga tidskrifter, årsberättelser, riksdagsmotioner och propositioner samt artiklar och debattartiklar i dagspress.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att reformen kring lärarlegitimationen är ett resultat av en aktiv lärarkår som målmedvetet arbetat med professionsfrågorna. Genom fackförbunden hade lärarna ett stort inflytande på utbildningspolitiken från slutet av 1990-talet vilket bidrog till att reformen infördes 2011 av Alliansregeringen. Fackförbundens krav fick gehör, initialt av de borgerliga partierna och så småningom av Socialdemokraterna. Det här är intressant då lärare ofta framställs som offer för utvecklingen och fackförbunden som reaktiva snarare än aktiva. Mindre än ett decennium tidigare hade också lärarförbunden körts över när skolan kommunaliserades.

– Mina resultat visar att lärarna efter den här perioden tas på allvar i högre grad. Med lärarlegitimationsreformen kom också krav på att läraren ska ha utbildning i de ämnen som han eller hon undervisar i och att all undervisning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Att skolan knöts närmare forskningen ledde även till karriärlärarreformen och satsningen på lektorer i skolan.

Vad överraskade dig?

– Att fackförbunden var så framgångsrika i att driva opinionsbildning och att de politiska partierna lyssnade på förbunden. Det här förvånade mig mest, eftersom lärarkåren både inom debatten och i forskningen framställts som väldigt försvagad.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar inom utbildningssektorn. Jag hoppas att resultaten kan ge underlag för både diskussion och reflektion om lärare som professionella samt om de förslag till professionsprogram som just nu utreds. Skolmyndigheterna behöver också fundera på vad vi menar med att lärare är professionella när vi i många avseenden talar om hur skolan ska agera. Detta är en paradox.

Susanne Sawander