Naturvetenskapliga språket skiljer sig mellan olika ämnen

Språket skiljer sig mellan de olika naturvetenskapliga ämnena och den språkliga dräkten som man väljer att klä uppgifter i har betydelse för hur elever tolkar och löser uppgifter i naturvetenskap. Det visar Tomas Perssons avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i naturvetenskap och det talas mycket om att språket är viktigt i naturvetenskap. Jag var nyfiken på vad ett naturvetenskapligt språk är och hur det skiljer sig från det vardagliga språkbruket, samt hur det på olika sätt påverkar eleverna. Jag ville ta reda på hur man kan förbättra undervisningen för att öka elevernas förståelse.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om just de naturvetenskapliga ämnesspråken. Jag började titta på det naturvetenskapliga ämnesspråket men efter ett tag visade det sig att det inte är ett och samma språk i de olika ämnena. Jag har analyserat de naturvetenskapliga frågorna i den internationella undersökningen TIMSS från år 2011 och har relaterat detta till hur eleverna har lyckats lösa uppgifterna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Mina resultat visar att språkanvändningen skiljer sig mellan de olika naturvetenskapliga ämnena och att den här språkliga dräkten som man väljer att klä uppgifter i påverkar olika grupper av elever på olika sätt. Det innebär att lärare i naturvetenskap har en viktig roll i att beskriva och förklara de olika sätt som man uttrycker sig på inom naturvetenskap, eftersom de är mest bekanta med den typen av språkbruk som förekommer i de olika naturvetenskapliga ämnena.

– Vissa av de språkliga dragen som förekommer i naturvetenskap påverkar olika elever på olika sätt. Vissa språkliga drag stödjer vissa elever, en ökad precisionsnivå i uppgifter är exempelvis något som påverkar flickor och högpresterande elever positivt. Ett annat exempel är att man genom att öka graden av personifikation i en uppgift, som att blanda in personliga pronomen, namn på platser eller personer, försvårar för samtliga grupper utom för de högpresterande. De högpresterande eleverna verkar kunna hantera kombinationen av en naturvetenskaplig uppgift och en mer vardaglig kontext. Det visar sig även att vokabulären i kemiuppgifterna stämmer väl överens med de ord som eleverna möter i läroböcker, men också att det är den vokabulär som skiljer sig mest från både en mer vardaglig vokabulär och en mer begränsad vokabulär.

Vad överraskade dig?

– Att det visade sig vara försvårande att placera uppgifterna i en kontext – jag trodde att det tvärt om skulle vara enklare. Något annat som förvånade mig var att fysikuppgifterna i TIMSS var mer ordrika än de andra ämnenas uppgifter, det hade jag inte väntat mig. Jag utgick från att biologi var ordrikare. Däremot visade det sig att biologiuppgifterna hade betydligt fler abstrakta ord medan fysikuppgifterna hade mer konkreta ord.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare i sitt praktiska arbete, resultaten visar på vikten av att förklara det naturvetenskapliga språket, inte bara tekniska termer utan även det sätt som språket används och fungerar på. Men även andra personer som är inblandade i att ta fram texter för skolbruk som läromedelsförfattare och redaktörer kan ha nytta av det. Man kan även ha nytta av dem vid utformning av lärarutbildningen och lärarfortbildningar.

Åsa Lasson