Young today-adult tomorrow! Studies on physical status, physical activity, attitudes, and self-perception in children and adolescents

I samma studie undersöktes känsla av sammanhang (KASAM) samt attityder till idrott och hälsa bland ungdomarna. Resultat visade att det fanns en ömsesidig relation mellan KASAM och attityder till idrott och hälsa, vilket indikerade att tidigare erfarenheter av fysisk aktivitet samt idrott och hälsa kan bidra till utvecklingen av KASAM. Nivåerna av KASAM kan också påverka attityderna till idrott och hälsa och vara betydelsefulla för fysisk aktivitet i ett livsperspektiv. En korrelation mellan studieresultat (betyg) och fysisk kapacitet kunde påvisas bland både pojkar och flickor. Ungdomarna som rapporterade högst fysisk aktivitet hade också högst kapacitet, dvs det kan anses att de var fysiskt aktiva. Det ledde till hypotesen att om den fysiska aktiviteten kunde höjas bland barn i skolan via idrottsundervisningen, skulle den fysiska kapaciteten kunna ökas. Det ledde i sin tur till nästa studie, som var en longitudinell studie där mätningar gjordes årligen 2000 2003 bland yngre barn 6 12 år (n=205 275 barn) i två skolor. De årliga mätningarna bestod av elva fysiska test, antropometriska mätningar samt enkätundersökningar. Utifrån de elva fysiska testen beräknades ett fysiskt index som summan av de åldersstandardiserade mätresultaten i form av residualer till ett index för varje individ med medelvärdet 0, där ett högt resultat visade på hög fysisk kapacitet och ett lågt på en låg kapacitet. Efter baslinjemätningen år 2000 startades en intervention med utökad tid för ämnet idrott och hälsa i den ena skolan, medan den andra skolan följde stipulerad tid enligt läroplanen. Antalet schemalagda undervisningspass i idrott och hälsa utökades från 1 2 lektioner till 4 lektioner per vecka, med utomhusverksamhet den femte dagen i interventionsskolan. I avhandlingen redovisas resultat från jämförelsen mellan barnens fysiska status i baslinjemätningen och i uppföljningen, samt en analys av barnens självskattade fysiska kompetens från baslinjemätningen.

Resultaten visade att ökningen av antalet lektionstimmar i idrott och hälsa hade en effekt på barnens fysiska status. Barnen i interventionsskolan ökade sin fysiska kapacitet jämfört med barnen i normskolan. Förändringarna var särskilt påtagliga vad gällde konditionen och motorisk skicklighet. En multipel regressionsanalys visade att vilken skola barnen gick på hade betydelse för förändringarna i fysisk kapacitet, medan deras body mass index (BMI) i baslinjemätningen inte hade någon betydelse, vilket visade att utökad tid för idrott och hälsa gynnade både normalviktiga och överviktiga barn.

En generell trend var att barnens BMI ökade med 6% under den här treårsperioden. Dock ökade inte BMI lika mycket i interventionsskolan jämfört med normskolan. Ökningen till fyra lektioner i veckan tillsammans med en timmes uteaktiviteter kan inte anses vara tillräckligt för att helt kompensera inaktiva barns låga fysiska aktivitetsnivå och ett högt energiintag. Det kan ändå ses som positivt att barnens fysiska kapacitet kunde påverkas med enkla förändringar i skolans timplan, vilket innebär att det är möjligt för varje skola att utan kostnader eller större ingrepp öka barns fysiska status och främja en positiv hälsoutveckling. En hög självskattad kompetens i idrott och hälsa bland barnen var associerad med hög fysisk kapacitet, manligt kön, låg ålder, boende med båda föräldrarna, hög självskattad kondition samt de ansåg att idrott och hälsa var roligt. Den högsta fysiska kapaciteten fanns bland barnen som rapporterat en hög fysisk aktivitetsnivå på fritiden, dvs samma iakttagelse som kunde ses bland ungdomarna.

Sammanfattningsvis kan sägas att avhandlingen visar på en möjlighet att öka barns fysiska status och att sakta ner ökningen av BMI genom en blygsam ökning av antalet lektioner i idrott och hälsa i skolan. Detta kan ses som viktig information till politiker och andra beslutsfattare som måste ta hänsyn till att unga individer blir vuxna, som i sin tur kommer att påverka nästa generation. Resultaten från avhandlingen föreslår en generell utökning av tiden för ämnet idrott och hälsa genom hela skolsystemet, från förskolan till gymnasieskolan. Det är angeläget att höja den fysiska kapaciteten i alla åldrar och kan ses som avgörande bland barn och ungdomar som är nästa generation vuxna. Skillnader i fysisk kapacitet mellan framtida arbetare och tjänstemän redan under utbildning i skolan understryker vikten av att tidigt i barndomen öka den fysiska aktiviteten för att utjämna skillnaderna. Skolan är den samhälleliga institution där möjlighet, organisation och personal finns för att kunna ge hälsoundervisning och varierade fysiska aktiviteter, och är en viktig arena för att nå barn från olika socioekonomiska grupper. Idrott och hälsa har möjlighet att öka barns fysiska kapacitet, positiva självskattning och positiva attityder till fysisk aktivitet, och gynna framtida hälsa.

The aim was to gain knowledge of young people’s physical status and physical activity, and to further the understanding of the role of school physical education in a salutogenic public health perspective. Two studies were performed in southern Sweden. Study 1 was performed in 1996 among 301 adolescents aged 16-19 in upper secondary school. It comprised three parts: a questionnaire, seven physical tests, anthropometrical measures and information on every student’s grades. Study 2, with a longitudinal design and annual measurements, was performed in 2000-2003 (n=205- 275) among children aged 6-12 in two primary schools, one intervention school with expanded physical education lessons, and one norm school which followed the stipulated curricular time. The study comprised a questionnaire, eleven physical tests and anthropometrical measures. In Study 1, students in practical education for occupations such as industrial and building workers, mechanics, assistant nurses and hairdressers, all of which are occupations involving physical effort, had lower physical capacity than students in theoretical education among both boys and girls. A correlation was found between physical capacity and grades. An interrelation between Sense of Coherence (SOC) and attitudes to physical education was found, indicating that past experiences of physical activity and physical education could contribute to the development of SOC, and actual levels of SOC could influence the persistent attitudes to physical education and be important for lifelong physical activity. Study 2 showed high self perceived competence in physical education among children to be associated with high physical performance, male gender, low age, living with both parents, high self perceived physical fitness and enjoying physical education. Children who followed an expanded physical education programme during the three-year follow up showed positive changes in physical performance compared to children in the norm school. The number of children with increasing body mass index (BMI) rose in both schools, but a lower increase in BMI could be seen in the intervention school. In both Study 1 and 2, the highest physical capacity was found among children and adolescents who reported a high level of physical activity in leisure time.

This thesis shows it is possible to achieve improvement in physical status among young people with an increase of physical education lessons in school. Differences in physical capacity between prospective blue-collar and white-collar workers already in adolescence during education emphasize the need for early interventions to increase physical activity and capacity in young people. Physical education in the school setting could be seen as an important arena for improving physical capacity, positive self-perceptions and positive attitudes to physical activity, which could be important for public health.