Yngre elevers lärande om naturen: En studie av kommunikation om modeller i institutionella kontexter

Publicerad:2013-05-20

Uppdaterad:2013-08-20

I förskolans och skolans naturvetenskapliga undervisning använder lärarna modeller av naturfenomen som om de vore självillustrerande. Barnen lämnas till stor del i sticket och förväntas koppla samman egna observationer med de teoretiska modellerna, visar Monica Haraldsson Strängs avhandling.
– Elever som inte lyckas följa lärarens sätt att samtala blir efterhand alltmer fåordiga och tystnar, säger hon.

Författare

Monica Haraldsson Sträng

Handledare

Niklas Pramling, Roger Säljö och Lisbeth Åberg-Bengtsson, Göteborgs universitet.

Disputerat vid

Göteborgs universitet

Disputationsdag

2013-04-13

Titel (se)

Yngre elevers lärande om naturen: En studie av kommunikation om modeller i institutionella kontexter

Titel (eng)

Young students learning about nature: Communication about models in institutional contexts

Institution

Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande

Yngre elevers lärande om naturen: En studie av kommunikation om modeller i institutionella kontexter

Syftet med avhandlingen är att uppmärksamma och undersöka hur yngre elever (ca 5-13 år) engageras i kommunikation om naturen och vilka inställningar till naturen som förmedlas i olika sociala och kulturella sammanhang som förskola, skola och ett science center. Vidare handlar det om hur funktionella dessa tillvägagångssätt kan tänkas vara för att stödja elevers utveckling av språk-och tankeredskap för att skapa mening i andra situationer i vardagsliv och samhälle. Empiriska undersökningar av samspel, mellan vuxna och elever och elever emellan, genomfördes i olika utbildningssammanhang med hjälp av observationer, band – och videoinspelningar. Resultat från studierna presenteras i tre studier, som representerar olika stadier i utbildningen, och modeller av olika slag används i undervisningen. Den första handlar om en grupp förskolebarn (5 år) och deras lärare som först besöker en utställning, en modell av vattnets flöde vid ett science center och sedan samtalar om besöket under en samling på förskolan. Den andra studien utgörs av individuella samtal om vattnets kretslopp mellan lärare och elever (8-10 år gamla), med fokus på ett fotografi av en verklig regnskog, som här representerar vattnets kretslopp. Den tredje studien handlar om elever (12-13 år) som parvis arbetar med en datorsimulerad modell av ekologiska processer på en afrikansk savann. I ett sociokulturellt perspektiv, tyder samtliga resultat på att samtalen mellan elever och lärare kännetecknas av otydlighet. I samtalen blandas frågor om vardagserfarenheter och modeller som representerar mer vetenskapliga förståelse utan att vare sig modellerna som sådana eller vad de representerar förklaras av lärarna. Istället hanteras modellerna som om de vore självillustrativa. Det verkar vara viktigt för lärarna att eleverna själva förstår vad samtalet handlar om och kan komma fram till rätt svar. Eleverna har å sin sida svårigheter att följa lärarnas samtal. De yngre elevernas möjlighet att förstå vad samtalen handlar om och att uttrycka sina kunskaper är i hög grad beroende av de vuxnas sätt att tematisera naturen. Guiden på vetenskapscentrum samtalar däremot med barnen om vad de hör och ser. När eleverna arbetar med simuleringen förstår de naturen på sina egna villkor och använder främst sina egna erfarenheter för att lösa uppgiften. Om man studerar lärande om naturen i undervisningssituationer på det sätt som gjorts i denna avhandling, får man fram att det är en krävande uppgift att lära yngre elever att förstå med hjälp av modeller. Vi måste ställa oss frågor om vad det innebär att förstå modeller som vilar på vetenskaplig förståelse och vilken funktion modeller har för yngre elevers meningskapande liksom för att utveckla användbara redskap för livet som samhällsmedborgare.

Young students learning about nature: Communication about models in institutional contexts

The aim of the study is to draw attention to and examine how young students (approximately 5-13 years) are involved in communication about nature, what approaches to nature are mediated in the social practices of preschool, school, and a science center, and how functional these approaches may be as providing learners with tools for making sense in other situations in everyday life and society. Empirical investigations were carried out by observations, tape recordings and video recordings of interaction in different educational contexts and presented in three studies. The first study is about a group of preschool children (5 years old) and their teacher visiting an exhibition about the water flow at a science center and the teacher communicating with the children about their visit during circle time at the preschool. The second study is about conversations about the water cycle between teachers and young students (8-10 years old) at a primary school, with a prop in the form of a photograph taken in a real rainforest. The third study is about students (12-13 years old) working in pairs in a computer-simulated micro world of ecological processes on an African savanna. Taking a sociocultural perspective, the results indicate that in all the studied contexts, the conversations between the students and teachers were characterized by being indistinct, i.e. not being conducted within a distinct discourse. The students had difficulties following the teachers’ communication strategies. It seemed to be important for the teachers that the students themselves understood what the conversation was about and to arrive at the right answer. Students’ possibility to express their knowledge is closely dependent on the adults’ strategies. The most successful strategy for students is to follow the teacher’s way of speaking. This leads to the fact that some students succeed to talk in such a way that is expected by the teacher in the conversation. When the teacher is absent the students make sense by referring to their previous experience. Without support by the teacher the students thus thematize nature on their own terms. In the investigated activities the models are handled as if being self-illustrative. Models, as such, and how they are related to what they refer to was never explained by the teachers in the studied activities.