Var är meningen? Elevtexter och undervisningspraktiker

Publicerad:2012-12-05

Uppdaterad:2013-01-31

Ewa Bergh Nestlogs avhandling handlar om 10–12-åringars argumenterande och förklarande texter, och hur eleverna och deras lärare skapar mening i undervisningen och utvecklar texterna. Syftet är att undersöka skrivundervisning och diskursiva texter skrivna av elever i två klasser i mellanstadiet.

Författare

Ewa Bergh Nestlog

Handledare

Gunilla Byrman, professor, Linnéuniversitetet. Ellen Krogh, Institut for Kulturvidenskaber, Syddansk universitet.

Opponent

Synnøve Matre, professor, Høgskolen i Sør-Trøndelag, Trondheim

Disputerat vid

Linnéuniversitetet

Disputationsdag

2012-11-23

Titel (se)

Var är meningen? Elevtexter och undervisningspraktiker

Institution

Institutionen för språk och litteratur, SOL

Var är meningen? Elevtexter och undervisningspraktiker

Människan skapar ständigt mening i tillvaron. I skolan finns en förväntan att alla elever ska skapa mening så att de lär och utvecklas i en riktning som stämmer med samhällets krav. Till stor del sker meningsskapande genom språket och blir synligt genom muntliga och skrivna texter. Hur ser undervisning och texter ut där elever och lärare skapar mening? Vad säger elever om sina texter och sitt skrivande? Hur talar lärare om sin undervisning? I denna studie undersöks frågor om skrivundervisning och elevers argumenterande och förklarande texter i grundskolans årskurs 4–6.

Resultatet kan tolkas som att elever i första hand behöver undervisning om texter i sin helhet för att lära sig strukturera sin förståelse i skriven text på ett sätt som även stöder en läsares möjligheter att förstå. Undervisning som verkar främja elevers meningsskapande kännetecknas av många interpersonella relationer i talade och skrivna texter.

Abstract in English

This is about how pupils in years 4 to 6 of compulsory school and their teachers make meaning in teaching activities and texts. The aim of the study is to investigate the teaching and learning of writing and the pupils’ discursive texts. Another aim is to use linguistic theories and develop methods and analytical concepts for studying teaching practices.

Sources for the material are the teaching practices in two classes, the teachers and the pupils. The field studies lasted for two years, consisting of observations and interviews. Twelve pupils’ texts and four writing projects are studied in depth.

The theoretical framework is linked to systemic functional linguistics, critical discourse analysis, dialogical conception of language and new literacy studies. Analytical tools are also derived from rhetorical structure theory, relief theory and theory of text sequences. These tools have been adapted and are also applied in the analysis of the teaching practice. To analyse pupils’ meaning making in their texts, a theory of mobility in texts is used.

The analyses show two different categories of texts and teaching practices. The hierarchically composed texts are characterized by hierarchies concerning the entire text. The sequentially coupled texts are characterized by many vague relations between text entities. One conclusion is that the students in the hierarchically composed texts develop knowledge during writing. They make meaning recursively when writing and they seem to grasp the text as a whole in a way they do not in the sequentially coupled ones. In the sequentially coupled texts, pupils seem to develop knowledge mostly before they write the text, rather than during the writing. In the hierarchically composed practice the pupils deepen their knowledge about text.

The result can be interpreted as showing that pupils primarily need education about global text levels in order to develop text knowledge and subject knowledge. Teaching practice seems to promote all pupils’ meaning making if the practice is characterized by many interpersonal relations in the chains of spoken and written texts and if pupils learn to write texts that can structure their meaning making in a functional way.