Teachers’ challenges and school digitalization: Exploring how teachers learn about technology integration to meet local teaching needs

Abstrakt

Dagens lärare utsätts ständigt för nya utmaningar. Samhällsförändringar leder till reviderade utbildningskrav, vilket i sin tur innebär att lärare behöver utveckla sin kunskap för att hänga med i samhällsutvecklingen. På senare tid har flera länder infört utbildningsmål om att elever ska utveckla digital kompetens. Det har dock visat sig komplicerat att leva upp till kraven. För lärare kan det vara utmanande att förstå hur de kan integrera digitala verktyg, som datorer och programvaror, för att nå såväl utbildningsmålen som elevers behov i deras lokala sammanhang.

Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen om hur yrkesverksamma tekniklärare kan lära sig att integrera digitala verktyg i undervisningen för att möta deras undervisningsbehov baserat på utmaningar. Undersökningen består av en tvådelad interventionsprocess som undersöks med verksamhetsteori och kvalitativa metoder. Den första delen examinerar hur ett par tekniklärare i grundskolan vill integrera hårdvaror och mjukvaror för att tillfredsställa deras undervisningsbehov. Dessutom prövas hur visionerna förändras när tekniklärarna får ta del av elevers visioner om hur digitala verktyg kan användas. Den andra delen belyser hur tre tekniklärare utmanas i åtagandet att uppfylla läroplanskraven och vilket organisatoriskt stöd de behöver för att hantera situationen. Den delen undersöker sedan hur lärarna lär sig att möta såväl läroplanens digitaliseringskrav som elevers behov.

Resultaten visar hur tekniklärarna under processen expanderar sin kunskap allteftersom interventionsprocessen fortlöper. De stimulerades av deras upplevda utmaningar i undervisningen, och av elevernas visioner. Tekniklärarna ville först att eleverna skulle använda sina mobiltelefoner för att dokumentera erfarenheter. De ville även instifta regler om att mobiltelefoner bara får användas för skoluppgifter. När tekniklärarna fick ta del av elevernas visioner, vidgade de deras förståelse. Detta medförde att tekniklärarna ville använda fler programvaror för mobiltelefonerna men också fler regler. Tekniklärarna vidgade även sitt syfte för hur mobiltelefonerna kunde nyttjas. Dessutom lärde sig tekniklärarna att de, i rollen som lärare, behövde utveckla uppgifter för elevernas mobiltelefonanvändning. Resultaten kunde dock inte förklara varför tekniklärarna ville använda vissa programvaror på mobiltelefonerna framför andra.

Den andra delen av interventionsprocessen åskådliggör hur tekniklärarna utmanats i uppgiften att nå läroplanskraven. Vissa datorer och programvaror som fanns tillgängliga i kommunen upplevdes inte relevanta att använda för skoluppgifterna. Tillgången till hårdvaror upplevdes dessutom ojämlikt fördelad mellan skolor. Lärarna beskrev också att de behövde en tydligare ansvarsfördelning mellan lärare, rektorer och IT-personal för att underlätta användningen av digitala verktyg i undervisningen. Under processen adresserade tekniklärarna de flesta av de upplevda utmaningarna. När lärarna fick ta del av elevernas visioner om vilka digitala verktyg de ville använda och reglera, vidgade det lärarnas kunskap. För att förstå orsaken till vilka digitala verktyg lärarna ville inkludera och reglera för att nå målen utvecklades metodologin med hjälp av en ”Technology Acceptance Model” (TAM).

Kunskapen från avhandlingen kan användas av forskare, kommuner, och skolor för att förstå hur en utmanande situation kan förändras för att möta lokala behov. Kunskapen kan också användas för att utveckla nationella utbildningsinsatser för yrkesverksamma lärare. Förhoppningsvis kan det metodologiska bidraget även inspirera andra professioner till att förstå hur människor formar kunskap om hur digitala verktyg kan integreras.