Skolan och den politiska offentligheten – öppning eller tillslutning? Styrning och skolutveckling utfrån försöket utan timplan

Publicerad:2006-11-27

Uppdaterad:2012-05-02

Det sägs ofta att skolan, och därmed även mötet mellan lärare och elev, är instrumentellt präglat därför att samhället är det. Det var ett cirkelresonemang som Martin Kristiansson tröttnade på att höra. Hans avhandling visar att skolpolitik och skolpraktik går isär, och att den förres målstyrning inte främjar den kommunikativa grund som skolan behöver bygga för att utveckla elevernas demokratiska kompetens.

Författare

Martin Kristiansson

Handledare

Universitetslektor Hans-Åke Scherp

Opponent

Professor Mikael Alexandersson, Göteborgs universitet

Disputationsdag

2006-12-15

Titel (se)

Skolan och den politiska offentligheten – öppning eller tillslutning? Styrning och skolutveckling utfrån försöket utan timplan

Institution

Estetisk-filosofiska fakulteten

Skolan och den politiska offentligheten – öppning eller tillslutning? Styrning och skolutveckling utfrån försöket utan timplan

Den här studien handlar om skolutveckling och den politiska offentligheten ur svensk synvinkel. Upprinnelsen är en tidigare studie där skolledare menade att politiska signaler om skolutveckling var dubbeltydiga. Å ena sidan såg de ett stöd för öppenhet och dialog som grund för skolutveckling. Å andra sidan uppmärksammades signaler om kontroll och konkurrens. En annan utgångspunkt för studien är en mer tentativ bild av en förändrad statlig styrning av skolan från mitten av 1990-talet och framåt, från att betona decentralisering och övergripande mål till att istället lägga större vikt vid skolors resultat och kontroll av decentraliseringens följder. Studiens övergripande syfte var att belysa hur denna förändring kunde förstås med avseende på relationen mellan skolutveckling och den politiska offentligheten.

Studien genomfördes inom ramen för ett större nationellt projekt där nästan 900 skolor arbetade utan hänsyn till den nationella timplanen för grundskolan. Policydokument bakom regeringens beslut om att starta projektet låg till grund för beskrivning och analys av skolpolitiken. Skolledares redogörelser om skolarbetet och skolutveckling i samband med projektet användes för beskrivning och analys av skolpraktiken. Habermas teori om kommunikativt handlande, särskilt med fokus på hans framlyftande av välfärdsstatens kris som en öppning för en revitaliserad politisk offentlighet grundad i kommunikativt handlande, användes som teoretisk ram för analysen.

Studiens resultat ger stöd åt antagandet att den statliga styrningen, så som den trädde fram i undersökta dokument, förändrades över tid från fokus på decentralisering till kontroll av decentraliseringens följder. Av denna förändring följde också en förändring med avseende på politiska signaler om skolutveckling från att betona kommunikativa grunder till att betona målrationella grunder. Emellertid gav skolledarna uttryck för en skolpraktik där betydelsen av kommunikativa grunder lyftes fram som centralt. Den övergripande slutsatsen är att medan en vital politisk offentlighet i habermasiansk mening stöds av skolpraktiken verkar skolpolitiken försöka styra skolutveckling i en annan riktning och härigenom tillsluta möjligheten för skolan att bidra till en revitaliserad politisk offentlighet.

Abstract in English

This study concerns school development and the political public sphere in a Swedish context. It draws on an earlier study in which school-leaders expressed political signals in relation to school development as being ambiguous and contradictive. On the one hand they saw a political support for openness and dialogue in school. On the other hand they perceived control and competition. Another point of departure for the study is what tentatively was suggested as a shift in focus for the state government of schools during the 1990: s, from decentralization as such to an increased emphasis on control of its consequences. The overriding aim of the study was to illuminate how this shift could be understood regarding the relation between school development and the political public sphere.

The study was conducted within a larger, national project where almost 900 schools worked without the national timetable. Policy texts behind the government’s decision on starting the project were used in order to describe and analyse school policy. School-leaders accounts of schoolwork and school development in the project was used for analysis and description of school practice.

Habermas theory of communicative action, particularly his notions on the welfare-state crisis as an opening for a revitalized political public sphere grounded upon communicative action, was used as a theoretical frame for the study.

The results support the assumption that school policy, as formulated in the studied documents, did shift over time from a focus on decentralization to an emphasis on control of its consequences. The school-leaders, however, gave voice to a school practice where the importance of a communicative direction was emphasized. The overall conclusion is that while a vital political public sphere in Habermas terms is supported in school practice, school policy seems to direct school development in the opposite direction, thereby closing the opportunity for school to support a revitalized public sphere.